Hur kommer du loss?

Samtidigt som temperaturen pendlar kring plus tio-strecket i Skåne landar Vägverkets årliga ”Vintergatan” i brevlådan med det mesta om vinterkörning och givetvis den obligatoriska plogningskartan.

Kanske blir den lilla skriften läsning vid köksbordet mellan promenaderna i regnet, golf­rundorna eller vad det nu är du tar dig för i novembervädret. Eller så har den redan åkt i pappersåtervinningen.

Visst är det bra att vara förberedd, men för de flesta blir de första snöflingorna, när de nu kommer och ligger kvar på marken, samma överraskning som i fjol, som i förfjol och alla andra år.

Avåkningar.

Seriekrockar.

Skador och elände.

Eller bara plåtskador och oförutsedda utgifter.

Enligt en av alla dessa undersökningar och enkäter om trafik som kommer från alla håll är sju av tio inte förberedda på vintern och halkan.

Den 1 december måste vinterdäcken – dubbade eller odubbade med minst tre millimeters mönsterdjup – vara på om det är vinterväglag, snö, is, modd eller frost på vägbanan.

Det vet väl alla, men det glöms av de flesta.

Jag har slängt på mina vinterdäck, inte bara för att jag åker norrut ibland, utan för att vara beredd när den första snön och halkan kommer.

För den kommer.

Och då gäller det att vara klok. Ställa bilen om det är för eländigt. Sänka farten om man ändå måste ge sig ut, ta ut avståndet, köra mjukt och förutseende.

En och annan av oss hamnar säkert ändå i svårigheter, om inte annat kör vi fast. Som jag gjorde häromåret.

En av dessa snödagar lyckades jag ta mig hem på plogade omvägar, men några hundra meter hemifrån tornade den upp sig. Snövallen.

Om jag tar fart grejar jag nog den, tänkte jag och tog sats. För att landa uppe på snösamlingen, som inte var så fluffig och genomtränglig som jag trott. Den var packad, som cement, en blandning av snö och jord från åkrarna som snön blåst över.

Nu hade jag räddningen nära, en person som jag visste hade en stadsjeep. Han kom och drog ner mig från vallen.

Men det går att klara sig själv, i alla fall från många fastkörningar i den skånska vintern eller på resan till skidspår och skidbackar norrut eller söderut.

Om man är förberedd.

För ofta går det att ta sig loss, om det inte redan lyckats att köra sig fri på en högre växel och med mjuk gas.

Alla har väl inte snökedjor eller snöstrumpor för att dra över däcken. Eller en speciell anti­slirmatta som finns att köpa på biltillbehörsfirman för en hundralapp. Eller några granruskor. Tror inte det.

Och hur många har en snöskyffel och en påse sand i bagaget? Nej, tänkte väl det.

Och alla har väl inte en gammal filt eller matta i bilen att lägga framför däcken för att få grepp, även om allt detta hade varit bra att ha med.

Men de flesta har väl mattor på golvet i bilen. Det kan räcka.

För förr eller senare kommer snön och vi sitter där i snödrivan ...