Vit bergvallmo, gullgentiana, vit nysrot, blodört och lejonsvans. I Gunnel
Nilssons trädgård i Huaröd samsas rariteter med mer traditionella perenner.
Totalt har hon 900 olika. En imponerande samling som byter skepnad varje
vecka. När en sort har blommat över tar en annan vid, från vårens tidiga
snödroppar till de sista astrarna innan frosten. Men Gunnel själv tycker
inte att det är så märkvärdigt.
– Det är ju ingen tjusig anläggning precis och jag är absolut ingen kunnig
botaniker. Jag samlar och placerar de där jag har plats.
En av varje är vad det finns plats för och nya sorter kommer till varje år. I
tre tjocka pärmar har hon dokumenterat alla sorterna med bild och namn.
Tillsammans med andra trädgårdsintresserade åker hon ofta på resor för att
inspireras eller göra inköp och hon har alltid en lista med sorter som hon
letar speciellt efter.
– Plantor kan vara dyra, så jag köper oftast små exemplar som kan få växa till
sig. Och jag byter ofta med vänner.
Från början var ambitionen att plantera perennerna i genomtänkta
färgkombinationer, men med tiden har Gunnel gett upp det. När något exemplar
stryker med efter en tuff vinter eller faller offer för hackan på våren får
den ge plats åt en annan. En perennrabatt ska vara tätt planterad, då hålls
ogräset borta. Uppstår det plötsliga hål planterar Gunnel gärna en spännande
sorts jordgubbe eller potatis.
Samlandet började redan på 60-talet, men intresset för växter har hon haft
sedan barnsben.
– Mor har berättat för mig att hon hade badat mig och klätt mig fin när jag
gick ut i trädgården och plockade av alla dahlieknoppar och fyllde hela
förklädet. Jag var tre år. Det var roligt att komma hem då, säger Gunnel och
skrattar.
Hon fick tidigt hjälpa till hemma med att kratta gångar och hålla trädgården i
ordning.
– Jag växte upp med en morfar som var trädgårdsmästare, men hos honom fick man
inte röra något. Där var allt i noga ordning med exakt klippta buxbomhäckar.
Gunnel älskar blommor, men trädgårdsarbete hoppar hon gärna över och att
klippa gräs är det väl få som roas av. Därför blev det perenner.
– De är lättskötta. Två gånger om året gör man grovgörat med att hacka och
räfsa ihop löv. Sedan sköter det i stort sett sig självt. Det ska vara
robusta perenner som tål att jag går fram med hackan.
Ettåriga sommarblommor är inget för henne.
– De ska skötas och passas, plockas och vattnas. Det gör inte jag. I det
fallet är jag lat.