MALMÖ. De fem familjerna som bygger ett kollektivhus i en gammal
fabriksbyggnad på Kirseberg har nu kommit in i arbetsfasen. Rivningsarbetet
är i full gång och de ser fram emot att börja bygga sina framtida bostäder.
– Nu sågar jag!
Adam Droppe har ett stadigt tag om tigersågen som han just bekantat sig med.
På andra sidan väggen sitter Benny Mårtensson på huk för att skruva ner
handfatet. När väggdelar börjar falla ner inser de att de måste organisera
sitt arbete lite bättre.
– Du får vänta, det skvätter, ropar Benny Mårtensson.
Huset ser fortfarande mest ut som en övergiven bilverkstad. Men
kollektivmedlemmarna börjar bli hemmastadda. De pratar inte längre om
lokalerna som ”vulkfirma” och ”översättningsbyrå” utan om ”Bennys lägenhet”
och ”Annas och Björns golv”.
De träffas i den gamla industribyggnaden för kombinerade möten och
arbetsinsatser. I det småkyliga vårvädret har i stort sett hela gruppen
samlats för att hålla arbetsdag. I en papperskasse står en kaffebryggare. I
fortsättningen slipper de köpa kaffe i mugg från kaféet runt hörnet.
För första gången dukar de fram till en gemensam fika på gården. När
asfalten är borta ska detta bli en grön utemiljö med direktutgångar från
alla lägenheter.
Allt vad som finns i utemöbler ställs fram och kompletteras med några pallar
för att alla ska få plats. Benny har bakat bullar. Barnen klättrar omkring,
provar brandstegen och bygger hus av överblivna brädor medan de vuxna
diskuterar hantverkare och vad som hänt sedan sist.
När kylan börjar kännas bryter de upp. Ett gäng tar med sig barnen till
lekplatsen i Beijers Park. De andra delar in sig i arbetsgrupper som går in
och arbetar. Benny Mårtensson, Adam Droppe och Valle Westesson attackerar
badrummet som står i vägen för Mårtenssons vardagsrum. Det ska bort.
– Hur fungerar en sådan här? undrar Adam Droppe som håller i en tigersåg för
första gången.
Efter instruktioner från Valle Westesson börjar han såga i den tunna
träväggen. Snart börjar Benny Mårtensson protestera från andra sidan väggen,
där han sitter och plockar ner handfatet. Väggbitarna faller ner farligt
nära honom. Adam Droppe flyttar sig lite och fortsätter såga.
Det tar sin tid att röja. De har visserligen rivit en hel del, men mycket
återstår. Fast kollektivmedlemmarna är entusiastiska.
– Det är jätteskönt att vara igång, säger Adam Droppe.
– Men inflyttning känns ännu rätt långt borta, konstaterar Benny Mårtensson.
Snart får de förstärkning av yrkeskunniga hantverkare och då kommer
renoveringstakten att höjas rejält.