"Kvinnor pysslar, män är besatta"

En värkande rygg blev startskottet. För ett par år sedan fick konstvetaren Linda Fagerström ryggskott. Sjukgymnasten konstaterade att hennes alldeles vanliga kontorsstol var orsaken. Kontorsstolar är anpassade efter mäns kroppar, efter ena halvan av befolkningen.

På en designkonferens lyssnade hon till en manlig föredragshållare som påstod att formgivare och arkitekter inte ska lastas för bristen på damtoaletter i offentlig miljö, utan snarare det han kallade chefsdesignern själv, Gud fader, vars undermåliga design av kvinnokroppen leder till långsamma toalettbesök.
– Konsekvenserna av sådana män och deras resonemang har jag bokstavligen känt in på kroppen. Precis som alla kvinnor har. Ändå finns det ett tyst accepterande.

I dagarna ger hon ut ”Kön, genus och design. Om en designerroll i förändring”. Den första svenska bok som undersöker genusfrågan inom designvärlden. Linda Fagerström har intervjuat tjugo yrkesverksamma formgivare, både män och kvinnor, och undersökt landets alla designutbildningar. Män dominerar överväldigande på utbildningar inom trä, metall, webb och interaktionsdesign. Kvinnor inom textil, smycke och keramik. Männen finns där pengarna finns, kvinnorna inom områden som enligt normen anses mjuka. Precis som i samhället i stort.

Män som jobbar med blommor som uttryck blir generellt framgångsrika, anses banbrytande och modiga. Kvinnor som arbetar i stål möter motstånd.
– Bland kvinnorna finns det två förhållningssätt. Antingen att det måste vara okej att syssla med blommotiv utan att det nedvärderas. Eller en vägran att göra det just för att det förväntas av en.

Kvinnliga formgivare pysslar, manliga beskrivs gärna som besatta av sitt hantverk, menar hon.
– Det här sker ofta omedvetet. Men hur man framställs, och även hur man själv presenterar och identifierar sig, är viktigt. I stället för småskalig och idealistisk, till exempel, kan man precis lika gärna säga självbestämmande och kompromisslös.

Men Linda Fagerström ser också tecken på förändring. Formgivare som aktivt utmanar normen.
– Om alla vi kvinnor dessutom vägrade köpa stolar gjorda för manskroppar skulle ännu mer hända. Ibland känns det som att konsumentmakten är den enda makt vi verkligen har.