Julrosorna blommar som bäst vid påsk

– Så julrosor är egentligen inget särskilt bra namn. Den vanliga vita Helleborus niger heter Christmas rose på engelska, det är kanske därifrån det kommer. Men alla andra sorters julrosor heter Hellebores på engelska. ”Vårros” vore på sätt och vis ett mer passande svenskt namn, säger Carina Larsson på Ulriksdal.

Hon odlar och förädlar julrosor. I växthuset står den ena skönheten intill den andra. Större och mindre blommor, somliga prickiga, andra strimmiga, några med kanter i annan färg än blomman. Man måste gå nära och titta noga, kanske lyfta lätt på lätt nedåthängande blommor för att se de utsökta detaljerna.

En planta drar blickarna till sig direkt. Blommor, så nära svart man kan komma, avtecknar sig mot växthuets tegelvägg. Det är Carina Larssons egen korsning.

– Än så länge har jag bara ett enda exemplar av den!

För nitton år sedan flyttade Carina Larsson och Thord Ohlsson till Ulriksdal.

– Ulriksdal var ursprungligen kvarnboställe till Äsperöds gods. 1870 styckades det av och övertogs av Oscar Areschough. Han lät renovera huset och fyllde trädgården med många ovanliga träd. De flesta hämtade han från en plantskola i Berlin, berättar Thord Ohlsson.

Klimatet på sluttningen ner mot Hanöbukten var gynnsamt. Träden finns kvar och har blivit höga och mäktiga.

För femton år sedan började Carina Larsson förädla julrosor. Tidigare hade hon jobbat med grönsaksförädling på Weibulls, men lämnat det praktiska arbetet för marknadssidan.

– Jag saknade förädlingen, säger hon.

Det finns flera skäl till att det blev just julrosor, förutom att de är vackra och dessutom blommar tidigt på våren när man börjar längta efter blommor efter vintern.

– Släktet är begränsat i storlek. De är svåra att artbestämma, men de är lätta att hobbyförädla. Det blir många frön av en planta och det är ett europeiskt släkte som klarar det svenska klimatet.

– Blomman är protogyn. Det betyder att pistillen mognar före ståndarna, och det gör att det är lätt att korsa olika plantor utan att behöva isolera eller ta bort ståndarna på den planta man vill ta frö av. Man behöver inte ha en stor institution bakom sig, säger Carina Larsson.

Men det gäller att ha tålamod. Det tar trefyra år innan en fröplanta blommar, och först då ser man resultatet.

– En vanlig Helleborus niger kan i bästa fall blomma redan andra året efter sådd. Det vanligaste är att den börjar blomma år tre och år fyra är den blomningen riktigt bra.

– Orientalishybriderna brukar inte få sina första blommor förrän år fyra; andra arter är ännu senare, förklarar Carina Larsson.

Är man inte nöjd med resultatet är det bara att fortsätta pollinera, så frön, kruka in och vänta några år till. Är man nöjd efter bara en korsning måste man fortsätta förökningen genom att dela plantan för att få flera exakt likadana.

– Sår man frön av korsningen kan resultaten bli väldigt olika eftersom gamla gener kan slå igenom olika kraftigt på olika fröplantor.

– Många växter mikroförökas i dag, genom att man låter små små bitar växa till plantor i odlingssubstrat. Men julrosor är svåra att mikroföröka. Förädlingsföretagen har försökt i tjugo år nu utan att nå tillräckligt bra resultat. Så det är delning som gäller!

Målet för många växtförädlare är att få fram större och grannare blommor i nya färger.

– Jag föredrar enklare blommor och vill också att plantorna ska ha vackra blad, säger Carina Larsson och visar på en planta som inte är i blom just nu men som har ett glänsande mörkgrönt, mycket flikigt bladverk.

– Helleborus purpurescens är en art som har ett fint bladverk. Blomman öppnar sig medan den är långt ner, och sedan sträcker den sig uppåt med öppna blommor.

– Tyvärr är det vanligt i handeln att man säljer vanliga röda orientalishybrider under namnet purpurescens. Men Helleborus purpurescens blommor är inte röda eller ens purpurfärgade utan snarast dämpat gråvioletta eller grönvioletta – de ser nästan lite daggtäckta ut.

Det finns ett tjugotal olika Helleborusarter. En enda kommer från Kina, Helleborus thibetanus. Den växer i en plantering på Ulriksdal.

– Den kom i odling för första gången för femton år sedan. För tio år sedan började den säljas. Jag fick ett par plantor för fem år sedan, och i år kommer den att blomma för första gången. Den ser ut som en stor vitsippa, säger Carina Larsson.

De vanliga orientalishybriderna är lättast att lyckas med.

– Julrosor vill ha djup, mullrik, väldränerad jord. Lövträdsmull är idealisk. Och så vill de stå i halvskugga. Klockjulrosen, Helleborus foetidus, klarar full sol, liksom stamjulrosen, Helleborus argutifolius. Den har genomgående stam, precis som klockjulrosen, treflikiga blad och stora gulgröna blommor i klase.

– Och inga julrosor tycker om att flyttas. Då tjurar de gärna några år innan de vill blomma igen.

– Julrosor är rätt friska växter, men de kan drabbas av svartfläcksjuka. Och så finns det en speciell bladlus, som går på julrosor. Plantorna överlever, men de blir ju lite fula av sotdaggen, svampen som bildas i lössens avföring, säger Carina Olsson.

Julrosfestivalen på Ulriksdal pågår nu i påskhelgen och även nästa veckoslut.