Aga-spisen en het klassiker

På köpet fick man köket uppvärmt. I dag är den en designklassiker för den som har råd – och har ett rymligt kök med kraftiga golvbjälkar.

Bortsett från de två stora locken liknar Aga-spisen många andra gamla emaljerade järnspisar, men funktionen är helt unik och värdig en Nobelpristagare. Principen bygger på strålvärme, till skillnad från el- och gasspisens direktvärme, och utgår från en central värmekälla. Från början eldades spisarna med kol, men numera tillverkas Aga-spisar för både ved, olja, gas eller eldrift. När en Aga väl är uppe i arbetstemperatur – och det tar ett dygn att få upp värmen i allt gjutjärn – så har spisen ett antal fasta matlagningsstationer eller (väldigt varma) klimatzoner som ständigt håller samma temperatur, tack vare termostatreglering och fundamentala fysiska lagar.

Aga-spisen uppfanns av Gustaf Dalén, bondpojken från Stens-torp i Västergötland som fick Nobelpriset i fysik 1912. Han är mest känd för sin helautomatiska fyr, men redan som 13-åring uppfann han väckarklockan som tände ljuset och satte på kaffepannan – innan den ringde. Den geniala Aga-spisen presenterade han 1929 efter sju års experiment.

Alla Aga-spisar har en kokplatta som håller 400 grader och en sjudningsplatta på 200 grader. En tvåugns Aga har sedan en stekugn som håller 220 grader och en sjudningsugn på 100 grader. En treugns har dessutom en 180 grader bakugn, på en fyraugns kompletterat med en värmeugn på 100 grader.

Okej, den ser cool ut, den värmer upp köket och väger 800 kilo, men kokar den kaffe? Jo, faktiskt. Kokplattan kokar vatten snabbare än din elspis eller vattenkokare, och sjudplattan är utmärkt till såser men också användbar som både grill och brödrost – och man kan steka ägg eller poppa popcorn direkt på plattan. Plattorna är så stora att tre kastruller ryms samtidigt.

I och med att spisen alltid är varm har den dessutom noll startsträcka vid matlagning och bakning. Ugnarna värms upp av indirekt strålningsvärme runt om, så man kan dels använda en ugn till flera olika rätter – tack vare ventilationen och att värmen inte cirkulerar tar inget smak av något annat – och man behöver heller aldrig förgrädda ett pajskal till exempel. Strålvärmen gör också att ugnsvärmen inte försvinner även om luckan står öppen en stund.

En annan fördel med Aga-spisen är att man har så många samverkande värmekällor till hands samtidigt. Grönsaker kokas med ett snabbt uppkok på kokplattan och sedan in i sjudningsugnen med vattnet avhällt. På motsvarande sätt kombinerar man olika plattor och ugnar för en mer kontrollerad tillagning av kött eller fisk. Överhuvudtaget har man större möjlighet att behålla matens saftighet tack vare fler värmesteg och en skonsammare tillagning.

De stora spiskåporna blir aldrig varmare än att man kan lägga handen på dem, och man öppnar ugnsluckorna utan grytlapp, även om man inte håller kvar handen längre än nödvändigt.

”Vad ger Eder 1.000 kronor på banken jämfört med en Aga-spis?” frågade en annons från 30-talets början. Svaret byggde på att ett års bankränta gav mindre tillbaka än besparingen på bränslekontot. Idag ger en Aga ingen vidare driftsekonomi ens om man räknar med att man sparar in uppvärmningen av köket, och räknar man på vad en tusenlapp från 1930 är värd idag så hamnar man på 25000 kronor – och det räcker knappt till spiskåporna på en ny Aga.

Men trots ett redan då högt pris blev Aga-spisen en framgång. 1948 hade 100000 spisar sålts och ett tiotal länder tillverkade spisarna på licens.

I början av 50-talet blev koksen dyrare. Aga-fabriken på Lidingö tog fram en vedeldad modell, men redan då hade orderingången minskat och 1957 upphörde tillverkningen av Aga-spisar i Sverige. Hushållen valde elspisen.

Tillverkningen fortsatte i England, som trots det svenska ursprunget länge betraktat sig som Aga-spisens egentliga hemland. Brittiska Aga har också fortsatt utveckla spisarna, tagit fram nya modeller och nya färger. Numera kan man beställa sin Aga i aubergine, choklad, vinrött, mörkblått, diesel, guldgult, ljung, pistasch, jade, British Racing Green, Wedgewood-blått eller rosa. För de flesta handlar en Aga-spis mindre om matlagning och mer om livsstil – ett ord som knappast var uppfunnet på ingenjör Daléns tid.