Drömbostad i gamla kyrkan

Höganäs. Den gamla kyrksalen har förvandlats till ett enormt vardagsrum med dofter från Indien, handplockade antika möbler från Frankrike och Sydafrika, färgstarka målningar och drejade olivkrukor. På den gamla altarplatsen en soffgrupp framför den uppmurade kakelugnen med sprakande brasa.

Ett högst personligt och inbjudande hem, skapat av inredaren Marie Olsson Nylander och maken Bill som har stått för merparten av renoveringen.

Och det är inte lite sedvanligt målningsarbete vi talar om. När den sista lilla skaran församlingsmedlemmar sålde kyrkan för tre år sedan var den i så dåligt skick att den lika gärna kunde ha fallit offer för grävskoporna.

– Den var verkligen fallfärdig. Ett kyffe där det regnade in. Vi har lagt ned minst 8 000 arbetstimmar på att rädda huset och få det i ordning. Det känns nästan som om vi har gjort en kulturgärning, säger Marie Olsson Nylander.

Huset ligger på Brahegatan i Höganäs bland gamla arbetarbostäder i tegel och med ett uppseendeväckande vattentorn som närmaste granne. När Sydsvenskan är på besök balanserar ett par takläggare på byggställningar för att lägga husets svarta papptak på plats.

Familjen har renoverat i stort sett allt, från att gräva ut 1,5 meter grund och gjuta ny cementplatta till att byta ut fönster, borra efter bergvärme och isolera taket – från utsidan. Bill Nylander fick ta tjänstledigt från sin förra arbetsplats för att hinna bygga klart allting med hjälp av ytterligare ett par snickare.

Hustrun Marie har stått för inredningen och visar oss runt på de 400 kvadratmeterna fyllda med exotiska prydnadsföremål, antika soffor och skåp, gardiner av gamla franska linnelakan, sydafrikanska lampskärmar av struts- och pärlhönsfjädrar, pälsar och kuddar i mängd. Inte en Ikeapryl så långt ögat når.

Den gamla läktarens vitmålade brädgolv har förvandlats till lekutrymme för sönernas riddarborgar och sagoslott.

Väggarna hålls i ljusa toner och kompletteras med ett par dekorativa väggmålningar i köket och föräldrasovrummet. I den smala branta originaltrappan till ovanvåningen finns ”Fader vår” nedtecknad på väggen.

– Den är vacker och jag ville gärna ha något som påminde om den religiösa bakgrunden, säger Marie Olsson Nylander.

Frågan är förstås var hon hittar alla inredningsföremål.

– Ja, man hittar inte bara. Det gäller att söka. Jag har köpt grejor i minst tio år och jag går gärna in på konstiga ställen där ingen annan vill gå in. En del har jag hittat på nätet, en del genom kontakter. Jag besöker marknader, exempelvis danska antikmarknader.

Nyligen kom hon också hem från en inköpsresa i Indien. Där har hon köpt in nytt material och lagt beställningar i fabriker på sådant som hon själv har formgett.

– Jag älskar verkligen, verkligen inredning. Det är min passion. Och jag tycker om att ändra ofta här hemma också. Men det finns förstås en gräns, det får ju inte vara så att barnen kommer hem och inte känner igen sig eller att jag har bytt ut deras favoritnallar!

När maken Bill får frågan om han delar Maries smak blir han tyst ett ögonblick. Funderar. Exakt samma smak har de förstås inte. När Bill har läst designtidskriften Residence har Marie valt Lantliv och Elle Decoration. Han gillar möbelklassiker från 1950-talet, hon antikviteter.

– Jag ska ärligt säga att jag har svurit många gånger när Marie har kommit in med något maskätet, snett och vint. Marie har en konstnärskompis som delar samma passion och hennes man säger att inget äldre än 50 år får komma in över tröskeln! Men för vår del började det egentligen redan med det förra huset där vi halkade in i en kulturrenovering med kalkbruk och linoljefärg. Jag växte in i det här med gamla möbler och hus, förklarar Bill Nylander.

Nu har han svårt att tänka sig något annat.

– Jag ser ju hur Marie kan komma hem med saker som liknar mög. Sedan pysslar hon med dem i några timmar och lyckas skapa något väldigt vackert och trivsamt. Det är en varm känsla som jag gillar jättemycket.

Nu när huset är renoverat från golv till tak väljer familjen att lämna det. Ett gatuhus på 115 kvadratmeter i centrala Helsingborg väntar. Ett renoveringsprojekt, förstås.

Men Marie Olsson Nylander är inte orolig. När kyrkan byggdes om fick familjen med nyfödd bebis tillbringa nio månader i en butikslokal med lysrör i taket. Den här gången handlar det ”bara” om en sexveckorsrenovering medan de bor kvar i sitt nuvarande hus.

– Vi får ju en massa möbler över, vårt nästa hem blir inte större än det här vardagsrummet! Ändå ska det bli skönt att förenkla livet, för all tid går åt till jobb och familj. Jag längtar efter att bara kunna cykla nedför backen till vårt kontor, säger Marie Olsson Nylander.