Luftigt och energisnålt

LKF har byggt 82 hyreslägenheter i två längor. Med olika höjd – fyra, fem och sex våningar – och genom att bryta upp fasaderna med burspråk och balkonger och en kreativ användning av olika fasadmaterial har arkitekten trollat bort känslan av limpor.

Liza och Göran Olsson bor i en trea på 89 kvadratmeter högst upp. De kom från Gunnesbo när barnen flyttat hemifrån och stortrivs i den ljusa lägenheten.

– Vi hade stora krav. Skulle vi flytta skulle det vara till den här lägenheten, berättar Liza Olsson. Och har man stått i lägenhetskö i 20 år så kan man få välja.

Lägenheten är närmast timglasformad. På mitten en smal entréhall, som åt öster leder till sovavdelningen med två ljusa sovrum och en rymlig klädkammare. Här valde paret Olsson bort en vägg och öppnade upp det första rummet till ett extra vardagsrum eller tv-rum, och det har nog lägenheten vunnit på.

Åt väster finns det stora vardagsrummet och köket, som Olssons har valt att ha i en öppen planlösning; möjligheten fanns att dela av med en vägg. Höga fönster mot väster och en balkong som leder vidare till en långsmal takterrass ger lägenheten en speciell karaktär.

I det ljusa och luftiga vardagsrummet hamnar bogranskarna i diskussion. Thomas Hellquist tycker visserligen att rummet fungerar bra. Men bröstningen, den låga väggen under fönsterraden, är han inte nöjd med. Han gillar inte elementen heller.

– Man skulle vilja ha dem mindre synliga.

Fast Tomas Wikström tycker att de smälter in rätt bra och döljs rätt väl av fönsterbänkarna i kalksten. Och Torbjörn Klittervall tycker att det är utmärkt med konvektorer, som de här elementen kallas, eftersom de värmer luften som strömmar genom konvektorn.

Därför blir de inte så varma på ytan som radiatorer, vilka avger värme genom strålning.

– De ger en snabb och följsam värme.

Friskluften tas in ovanför fönsterna genom ganska stora och plastiga tilluftsdon, som har till uppgift att blanda upp den kalla luften med den varma inneluften. Thomas Hellquist är inte alls förtjust i utformningen. De är stora och klumpiga, tycker han.

– De sitter på rätt ställe och gör att den kalla luften utifrån snabbt blandas med den varma rumsluften, invänder Torbjörn Klittervall, som efterlyste sådana don i villorna vid vår förra bogranskning.

Köket är litet med rätt små arbetsytor. Kanske inget för barnfamiljen, men för två vuxna räcker det väl.

– Ett kompakt kök, slår Eva Kristensson fast.

– Men välgjort, tycker Tomas Wikström.

Badrummet ligger mitt i lägenheten med ingång från hallen. Bogranskarna uppskattar tillgängligheten, här finns svängrum även för den som sitter i rullstol.

Sovdelen tycker bogranskarna om. Här har Olssons valt bort en vägg och förvandlat det ena sovrummet till ett större och öppnare tv-rum.

– Bra att man kan välja bort en vägg, tycker Thomas Hellquist.

– Och det är bra att man kan dela lägenheten i två, en tyst och en bullrig del. Men Eva Kristensson tycker att lägenheten trycks till på mitten; hallen känns som en flaskhals och det är en följd av att arkitekten har lindat lägenheten kring trapphuset.

Till skillnad från LKF-husen vid Karhögs torg ramar de båda husen vid Södra Vägen in en grönskande gård med lekplats och bänkar. Här har marklägenheterna också små egna stenlagda uteplatser.

– Det är inte så stor yta, påpekar Eva Kristensson; det är många som ska dela på den. Men den är trevlig att titta på och säkert också att använda.

Fasadmaterialet som ger husen dess särskilda karaktär är en genomfärgad cementbaserad skiva som finns i många kulörer. Här har arkitekten lekt med dem och blandat färger för att ge fasaden liv. Lite för bra, menar Tomas Wikström som tycker att väggarna flimrar.

– Det är lite epilepsivarning.