Fortfarande stolta över svenskhusen

COLOMBELLES. – Det var ett mirakel! Vi hade både tvättstuga, centralvärme och badrum, säger Madeleine Monnet. Hon är 89 år och bor fortfarande i sitt parhus på Stockholmsgatan nummer 20. Eller rue de la Stockholm som gatan heter här i samhället Colombelles, utanför Caen i det franska Normandie. Stockholmsgatan är en grönskande allé, inklämd mellan Sverigegatan och Kirunagatan.

Likt många franska samhällen har man en minnesstod med en marmortavla som en påminnelse om något av världskrigen. Men på den här står det, på franska och svenska: “i tacksamhet till Sverige och det svenska folket” och årtalet 1948. Då låg Caen, en stad stor som Malmö, helt i ruiner efter de allierades bombningar

– När jag kom hit levde folk som grottmänniskor i källarhål. “Endast ruinerna är intakta”, skrev min pappa, berättar Pierre Vinde som då var 13 år. Hans pappa Victor Vinde var journalist och skulle komma att skriva historia. Hans skildring av fransmännens elände rörde läsare ända upp i det svenska kungahuset. Det ledde till att Rädda barnen och prins Bertil gick i spetsen för en gigantisk hjälpinsats.

400 familjehus och ett par daghem skickades med båt till Normandie. Husen som ritades av stjärnarkitekten Sven-Ivar Lind monterades på plats under skeptiska blickar från fransmännen. Caen är känd för sin kalksten - ett självklart val vid husbyggen. Men att bygga hus i trä...

– De där kommer inte att hålla många år, var det många som sa om husen, minns Madeleine Monnet. Men svenskarna vände upp och ned på många förutfattade meningar i Caen. Till och med stadsplaneringen blev svensk med breda alléer och många träd.

– Mina kompisar var avundsjuka på hur vi kunde leka utanför huset. Ser du vad träden har vuxit, säger Madeleine Monnets dotter Anne-Marie.

Normandieborna är fortfarande stolta över sina svenskhus. I förra veckan firade regionen deras 60-årsjubileum. Sveriges ambassadör Gunnar Lund åkte från samhälle till samhälle och möttes av rörande tacktal, franska skolbarn som sjöng Du gamla du fria och en befolkning som än idag är imponerad av svensk byggnadskonst.

– De här åren i slutet på 1940-talet var en guldålder för svensk arkitektur. Vårt internationella inflytande var på topp, säger Claes Caldenby, nedrest från Chalmers arkitekthögskola. Husen i Normandie är rymliga, ljusa och extremt välplanerade.

I svenskhusen pekar han på flera fördelar:

– Ljuset! Inte bara mycket ljus utan också att det kommer från flera håll och fönster. Lite smalare hus ger också ljusare rum.

– Varma material och färger! Trä hellre än sten. Röda och gula färger hellre än blå och gröna.

– Måttsnåla användarutrymmen: ett arv från 1930-talet! Titta på den utdragbara träskivan för att skära bröd och de små facken för salt, mjöl och kryddor!

Visa större karta