Första julen i fabriken

MALMÖ. Det är nästan på dagen två år sedan han och Kalle Lind tittade på den gamla industrifastigheten första gången.

– Då tänkte vi att det kanske var ett halvårs ombyggnad innan vi kunde flytta in, säger Valle och skrattar.

Han hade haft en vag dröm om att de skulle flytta in, tända en kamin och renovera själva efter hand. Men med facit i hand konstaterar han att det inte hade fungerat. Det enda som är kvar av industribyggnaden är delar av ytterväggarna - resten är utbytt.

Efter en händelserik ombyggnadstid bor Valle Westesson och Kajsa Hilton-Brown äntligen i den gamla däckverkstaden. De har lärt sig mycket på vägen och periodvis tyckt att det varit ganska tufft.

– Det har varit en jobbig höst. Jättejobbig. Jag trodde hela tiden att bygget skulle sköta sig mer själv, men det var precis tvärtom, säger Valle Westesson.

Under hösten har han arbetat som manusskivare på SVT åt humorprogrammet Robins, men ofta inlett dagen med en tur till fabriken, sedan en ny sväng hit på lunchen och ytterligare en på väg hem.

– Jag har kollat så att allt blir rätt, köpt saknade delar och svarat på frågor från hantverkarna. Det har varit många beslut.

Även Kajsa Hilton-Brown har varit här så gott som dagligen. I höstas arbetade hon som scenograf på Sound of Noice som spelades in i närheten. Sedan föddes sonen Tim den andra november.

Det har varit en intensiv höst. Ändå försäkrar båda att de hade gjort det igen även om de förstått hur slitigt det skulle bli.

– Det har varit mycket dyrare, tagit mycket längre tid och varit mycket jobbigare än vi trodde. Men vi är väldigt nöjda, säger Valle.

Sedan räntorna gått ner efter en nervös höst räknar de med en månadskostnad på 10 000 kronor.

När Sydsvenskan började följa projektet för ett år sedan hade det som skulle bli deras bostad en glasad bilport mot gården, knallblå väggar och en kvarglömd pinup-almanacka i fikabåset.

Idag har familjen Westesson-Hilton-Brown en unik lägenhet med tre rum, sovloft och kök. Takhöjden på 3,60 har de utnyttjat till två sovrum ovanpå varandra: dottern Blankas rum ligger några trappsteg ner från vardagsrummet och ovanför finns föräldrarnas sovloft.

– Jag har sovit jätteskönt de första nätterna här, säger Kajsa Hilton-Brown.

De har inrett med mycket återvunnet: det nylagda hundraåriga trägolvet som målats ljusgrått, det gröna toalettporslinet, stallfönstret i Blankas rum och vitvarorna i köket. Tegelväggen finns kvar i vardagsrum och kök - och den blå färgen lyser igenom här och där.

– Vi ville ha kvar den industriella känslan, det var ju därför vi fastnade för huset.

Det har blivit som de hoppades, men det kommer att ta tid innan allt är färdigt. Huset är så nytt som bostad att värmen inte hunnit driva fukten ur väggarna, vilket emellanåt ger tropisk luftfuktighet. Hantverkarna har några turer till för att fixa el och vatten. Och själva ska de sätta upp köksskåp, garderober och vägghyllor.

– Men vi har bestämt att vi inte ska knäcka oss, säger Valle. Det blir skönt att få ta det efter hand.

Så flyttkartongerna lär få stå kvar ett tag till. Sedan väntar gården. Där ska asfalten ersättas av grönska.

– Jag ser framför mig hur vi sitter i köket och tittar ut över en lummig medelhavsträdgård med frukt och bärbuskar, säger Kajsa. Men det får kanske vänta till nästa år.

Grannlägenheterna är fortfarande byggarbetsplatser där hantverkare lägger golv och monterar kök. Där räknar man med inflyttning till nyår.

– Det kommer att bli underbart med vänner och kompisar till barnen i huset. Vi har prövats ihop och lärt oss samarbeta. Det bådar gott.