En fastighetsbubbla med växthuseffekt

MALMÖ. Monika Gora är landskapsarkitekten och konstnären vars glasbubbla med Medelhavsklimat i Västra hamnen beskrivs som ”en höjdare i svensk arkitektur”. Hur reagerar man på det?

– Det är naturligtvis omtumlande. Självklart är jag mycket stolt över Glasbubblan. Men man får inte glömma att ett projekt av den här typen också är ett lagarbete med en rad kompetenser involverade. Glasbubblan hade inte blivit det den är idag utan ett fantastiskt samarbete mellan alla inblandade parter.

Målet med glasbubblan i Västra hamnen var att skapa en förening mellan skulptur, organism och paradis, förklarar Monika Gora, och samtidigt att skapa en naturupplevelse utifrån det artificiella.

– Naturupplevelsen är ett viktigt behov hos stadsmänniskan. Jag upplever inte att det finns en motsättning mellan ”naturnatur” och människoskapad natur. Gränsdragningen mellan dem är inte alls så tydlig som man ibland kan tro. En del upplever andakt i naturen. Men man kan också skapa andakt i en formgiven natur och den blir mer distinkt. I mina tillfälliga verk kan jag ta ut svängarna och vara lekfull, i mina permanenta verk strävar jag efter omtanke och det platsspecifika.

Glasbubblan har fått internationell uppmärksamhet. Förutom i tidskriftsartiklar finns den med i boken ”Avant Gardeners – 50 visionaries of the Contemporary Landscape” av Tim Richardson, och i den kommande boken ”Contemporary Gardens” (Phaidon Press) som skildrar hundra trädgårdar i hela världen, genom modernismen fram till i dag.

Monika Gora utforskar kontinuerligt gränserna och samspelet mellan natur och kultur, koncept och objekt, konst och arkitektur.

– Att korsa gränserna ger ofta spin-off effekter. Om man jobbar med helhet får man också idéer om detaljerna. Men sedan är det förstås så att man ofta försätter sig i en situation där man inte kan allting. I varje projekt måste man sätta sig in i nya metoder, nya material, nya konstruktioner, och då måste man också hitta kompetensen och kunskapen för att genomföra konceptet, idén och tanken – det är alltid konceptet som är viktigast för mig. Denna del av skapandet är en spännande nödvändig utmaning, liksom att inte upprepa det man har gjort tidigare.

Monika Gora deltar kontinuerligt i tävlingar om offentliga uppdrag. Nyligen vann hon en tävling om utsmyckningen av en stor utomhusvägg på en idrottshall i Karlstad. Hon skissar på uppdrag av Region Skåne på en offentlig utsmyckning vid entrén till akutintaget på Infektionskliniken på Umas. Ett annat av hennes förslag tävlar om uppdraget Framtidens park i Linköping, där också Metarmor-phos, en av Monikas många offentliga skulpturer ingår. Aktuellt är också ett skissuppdrag på ett parkområde i Östersund.

– Jag vill väldigt gärna göra en hel park. Under ett projekt upptäckte jag alla jordhögar som Malmö stad transporterar till norra infarten i Lund. Jord från nybyggnationer i Malmö körs dit och det har pågått i många år. Jag fick idén att använda dessa jordhögar för att skapa en grön platå med terrasser och en park. Jag vände mig till gatukontoret och fick uppdraget att göra en konceptskiss som Malmö stad sedan har använt som riktlinje för sitt fortsatta arbete.

Malmö kallas ibland parkernas stad. Men idag behöver fler få tillgång till grönytorna, menar Monika Gora:

– Det finns en idé om att Malmö är en stad där bebyggelsen direkt gränsar till slätten, men jag menar att den kuperade marken och parkerna också är en del av staden. Jag tänker mig ett nytt markerat parkstråk längs med yttre ringleden. Från Kirseberg till Lernacken, med olika landskapsgestaltningar.

På så sätt skulle vi få en uppsättning nya parker för ett växande Malmö.

– De mest attraktiva parkerna i Malmö vänder sig mest till stadens privilegierade västra delar. Genom detta stråk skulle man få mer park och grönska till alla medborgare. Men det skulle också bevara en tydlig gräns mot slättlandskapet, på ett nytt sätt. 00-talet har tillhört Malmös gräns mot havet. Det är dags att vända intresset mot den andra gränsen.