JONSTORP. – Hörde du den där? säger Kenneth Carlsson. Jodå, smällen i köksväggen är mycket tydlig. Men den är bara en av kanske tjugo smällar under mitt förmiddagsbesök hos familjen Carlsson i Jonstorp.
– De värsta smällarna kommer på kvällen när huset har varit uppvärmt på dagen, säger Kenneth, som har hunnit bli expert på ämnet.
Hösten 2006 flyttade de in i sitt drömhus med utsikt över Skälderviken. Ett Finja Stilhus på 180 kvadratmeter med stomme av betongelement som kom direkt från fabrik och bara lyftes på plats.
– Vi föll för det här huset och jag skulle göra det igen om vi visste att det inte skulle smälla, säger Kenneth Carlsson. Det finns två Finjahus här i närheten som inte smäller.
Redan innan de flyttade in i sin nybyggda villa sommaren 2006 hörde de att det smällde i huset.
– Vi sade ifrån. Byggkillarna sade att det smäller i alla sådana här hus, men att det slutar efter ett tag. Men det har det aldrig gjort. Det har blivit värre.
Det jobbigaste är att man aldrig får sova en hel natt, berättar Kenneth Carlsson.
– Man blir lite otillräknelig när man inte får sova. Jag väcktes tre gånger i natt. Men jag har tur som reser mycket i jobbet, så jag får vila ut ibland. Man mår annorlunda när man får vakna utvilad.
– Man sover dåligt. Jag väcks vid fyra–femtiden varje morgon, säger Monica Carlsson. När det är kallt ute smäller det av bara den.
Det kan bli ett par hundra smällar på ett dygn. Kraftigast smäller det vid stora temperaturförändringar ute, som när det är som kallast före gryningen en vinternatt, eller en förmiddag i maj när solen steker på. Ibland kommer en serie smällar tätt efter varandra, i den ena väggen efter den andra.
– Flickorna tycker det är obehagligt. Speciellt om det är tyst i huset, då hör man hur det riktigt krasar i väggen, säger Monica Carlsson. Jag tror att de är trasiga på sina ställen.
Hon berättar att hon hade en arbetskamrat som tyckte att ”lite smällar får man väl stå ut med” – tills hon kom hem och hörde dem med egna öron:
– Hon tyckte att det lät som om en unge står och slår en bandyklubba i väggen.
De har slutat att berätta om problemet när de träffar bekanta. Det är så jobbigt att dra hela historien varje gång, säger Kenneth. Den pressade situationen har också lett till att de tidvis har varit rejält oense om hur de ska gå vidare med frågan.
– Det tär naturligtvis på familjelivet. Det går inte en dag utan att vi pratar om det här, säger Monica. Visst sliter det på oss. Samtidigt vet vi att vi inte kan sälja det. Det finns ingen som köper ett sådant här hus, då vore de ju dumma.
43% är glada
14% är likgiltiga