Tyg med tryck

MALMÖ. Det första tygtryck vi stannar vid ståtar med virvlar och solreflexer av det slag man kan se på ytan till ett inte alltför blåsigt hav. Tyget kallas Baltic. Förklaringen är att Östersjön heter The Baltic Sea på engelska.

– Det var till en amerikansk kollektion. Ett tyg hette Kalmar, ett annat Ingmar efter regissören Bergman. Det var för att lägga en skandinavisk hinna över kollektionen ur försäljningssynpunkt, berättar upphovsmannen.

Utställningen på Malmö konstmuseum med Krondahls livsverk är omfattande. Ingmar Bergman som tyg finns dock inte med.

– Men det var en kraftfull, randig textil i olika färgställningar. Det sålde bra i USA.

Kanske är den humoristiske, lite tillbakadragne mannen ingen superkändis. Men skånepågen Hans Krondahl, född 1929 i Bertilstorp nära Brösarp, är en av Sveriges främsta textilkonstnärer.

– Där är det första av mina tryck som gick ut kommersiellt, pekar han.

Titeln är Spefåglar och tillkomst-året för trycket med de tidstypiskt spretiga men ändå kraftfulla fjäderfäna var 1959. Krondahl var ännu elev på Konstfack i Stockholm. Ett av naven i svensk textildesign var då varuhuset NK:s Textilkammare, NK Inredning. Där regerade textillegenden Astrid Sampe som fastnade för Hans Krondahls fåglar.

– Och det var det underbaraste ögonblicket i min karriär. Det ringde från Konstfacks reception: ”Fru Sampe är här!” Och jag hade bara hört att det var ett förskräckligt fruntimmer som ingen klarade av. Men där stod hon, vänlig och glad. Och sa att hon tyckte om ett av mina mönster och skulle köpa det för NK:s produktion.

Det blev startskottet till ett mer än tjugoårigt samarbete inom inredningstextil. Hans Krondahl gjorde även tryck för bland annat Borås Wäfveri. Och så för ytterligare en textillegend: Katja Geiger eller Katja of Sweden och Malmöföretaget MMT. Krondahl hade varit på flerårig studieresa och var pank. Lyckligtvis var Katja intresserad av samarbete och det blev många cykelturer från Hans Krondahls ateljé och bostad i Brösarp till Katja för att diskutera mönstren.

En del av dem visas här på museet. Två starkt grafiska tyger i svart, orange, vitt och beige hänger stramt och rakt på väggen. Och liksom med övriga tryck är det lätt att tänka sig dem som inredningstyger. Det är de inte.

– Den kvaliteten går inte att använda för annat än kläder. Och de har vackert fall som kläder. Inredningstyger kräver en annan kvalitet.

Nej, man övertygar inte mannen som 1988 blev Sveriges första professor i textilkonst att ändra sina genomtänkta idéer.

Hans Krondahl har rest mycket och hämtat inspiration bland annat från Java och Bali där han arbetade i flera år på FN-uppdrag. Öarna är kända för sin batik, den teknik som var så populär på 70-talet även här i väst. Men de fem kraftfulla mönster i vaxbatik som fyller upp en stor vägg är gjorda innan Hans Krondahl for till Indonesien.

Trots att tygerna producerades industriellt av Borås Wäfveri i 70 meter långa stycken så gjordes de i batikteknik. Olika delar av tyget täcktes med vax medan de ytor som inte var vaxade färgades in. Resultatet med den typiska krackeleringen i vaxet blev en korsning mellan det handgjorda och det industriella. Och det senare ledde till protester när de visades.

– Ja, de är ju från 1968 …  Jag ställde ut på Galleri Form vid Konstfack. Och före vernissagen kom det en massa upprörda textilelever och sa att jag inte skulle arbeta för industrin utan köpa in textil från Afrika. Men man kunde ju inte lägga ner de svenska textilfabrikerna, säger han och suckar sen att det ju ändå hände på sikt.

Batiktygerna har namn som Vasco da Gama och Christopher Columbus. Men trots associationerna till upptäcktsresande är det inte dem Krondahl utgått från i designprocessen.

– Det är ett stort krig mellan mig och ytan. Namnen kommer långt efteråt.

”Kriget” är industrins krav på att rapporterna, de delar som återkommer, inte får vara för stora eller innehålla för många färger. Det blir helt enkelt för dyrt.

Många av Krondahls tryckta tyger tillkom under en blomstringstid för inredningstextil. Finska Marimekko stod på topp med sina grafiska mönster. Idag ser det annorlunda ut.

– Vilka tyger av idag väcker så mycket entusiasm eller motvilja som Marimekko gjorde? Vi har så mycket visuella upplevelser nu, och det har tillkommit nya uttryckssätt. Mönster och tyger påverkar oss inte så starkt längre.

– Känner du förresten igen de här, undrar Hans Krondahl och pekar på vad som ser ut som snurrande propellerblommor. Det gör jag inte.

– Den var med i åratal i vinjetten till Bolibompa på tv, bakom draken.

Då måste det väl ha blivit mycket royalty?

– Nej, de sa på tv att den syntes för kort tid varje gång för att det skulle bli några pengar …