Fabriksmiljön en extra krydda

Den gamla fabriken från 1903 ligger mitt i ett kvarter som ägs av Skandinavisk Fastighetsfond, SFF. Det var vanligt med småindustrier på bostädernas bakgårdar i det gamla Malmö.

På vardera sidan ligger ett nybyggt hus. Alla tre ingår i samma bostadsrättsförening.

– Flera kunder som kom för att titta på de nya husen blev nyfikna på det gamla. För många räckte det att bara kika in genom fönstren för att de skulle bestämma sig, säger Linda Andersson, fastighetsmäklare hos Erik Olsson.

Eftersom huset är kulturhistoriskt värdefullt har renoveringen av exteriören skötts i en dialog med kommunens byggnadsantikvarie Olga Schlyter.

– Hon har till exempel bestämt vilken färg vi ska ha på fönstren. Färgen på de gamla fönstren var blekt av solen. Vi fick leta fram delar som varit mer skyddade, och utifrån dem valde hon den bruna nyansen, säger Robert Hansson.

I källaren fann byggarna gamla brovalv från 1600-talet. De blev en överraskning också för antikvarien.

– En gång i tiden har det runnit vatten under bron. När man sedan byggde huset använde man de gamla brovalven som en del av grunden. Nu ligger moderna källarförråd utanför, men valven finns kvar och syns bitvis.

Dåliga stenar i den gamla tegelfasaden har bytts ut och ersatts med gammal återvunnen rivningssten. En lagning är ljusare än resten av fasaden, och en svart linje ska inte tvättas bort utan vara kvar.

– Den visar att där har varit en utbyggnad. Den och lagningen är en del av husets historia, säger Robert Hansson.

Vissa kompromisser måste man göra. De gamla ventilerna klarar inte dagens krav.

– Det regnar in i dem när det blåser. Vi var tvungna att sätta in moderna ventiler, men vi har behållit en av de gamla som dekoration, fast den är igensatt inifrån.

Ett par fönster på fasaden mot gatan är också igensatta blindfönster.

– De fanns i ett trapphus, så våningsplanen stämmer inte med fönstrens läge. De skulle hamna mellan två våningar. Men de är viktiga för exteriören, säger Robert Hansson.

Gamla takbjälkar i trä och stålbalkar har behållits. Brandsäkerhetskraven gör att man för att kunna behålla träbjälkarna installerar ett sprinklersystem i koppar.

– Sedan får köparen välja om man vill behålla kopparrören och låta dem ärga eller måla dem.

I en lägenhet där man byggt ett nytt tak finns det också takbjälkar som ser ut som om de alltid har suttit där. Det har de inte. De är nyhuggna, kommer från Småland, och har satts in medan de var fuktiga för att åstadkomma den rätta sprickbildningen när virket torkar.

Golven är av vitvaxad ek, naturligt flammigt. Under ytan finns golvvärme – radiatorer skulle förstöra helhetsintrycket. Fönsterbänkar och köksbänkskivor är gjutna i betong – inte helt enkelt, eftersom betongen slår sig när den brinner. Men det problemet gick att lösa. Till badrummen erbjuds köparen handslaget kakel till ett kvadratmeterpris på 1 700 kronor.

Plan fyra och fem har just börjat inredas till fyra etagevåningar, ritade av arkitekten Friedo Storz. Plan fem finns över huvud taget inte än.

– Det blir ett etage med takterrass. Men det kommer inte att synas nerifrån gatan, därifrån ser man bara den gamla byggnaden, säger Robert Hansson.

– Grundtanken är densamma som för de nedre våningsplanen – att behålla industrikaraktären men skapa ett exklusivt boende. Vi vill utnyttja det naturliga ljuset maximalt. Hur ljuset faller in från fönster och takvåning avgör till exempel väggarnas vinklar och trappans placering i lägenheten. Trappan kommer att vara av frostat glas för att släppa igenom så mycket ljus som möjligt.

Smakar det så kostar det. Kvadratmeterpriset i det gamla huset är drygt 30 000 kronor.

Till det kommer månadsavgiften till föreningen på 680 kronor per kvadratmeter och år.

I de nybyggda fastigheterna i samma bostadsrättsförening ligger kvadratmeterpriset på 26 000.

– Vi bygger inte billigt boende. Vi bygger riktigt boende med kvalitet som håller på lång sikt och ger kunderna valuta för pengarna. Satsar man bara på att bygga billigt måste man ta till sämre lösningar, säger Ingemar Carqueija.

– De senaste femtio åren har man börjat använda material som frigolit, gips och plast. Det funkar inte i längden. Vi använder gamla beprövade material och tekniker som man sedan länge vet fungerar. Vi går ”back to basics”, säger Robert Hansson.