Möllan blev modernt höghus

INGELSTRÄDE. Hösten 1864 köade traktens bönder till den nybyggda kvarnen i Ingelsträde. Möllaren tog emot hästekipagen och fäste de tunga jutevävsäckarna i kättingar. Genom luckor hissades spannmålen upp till tredje våningen där kvarnstenarna malde säden till mjöl i ett moln av damm.

145 år senare tar Dan Hessbom emot på gårdsplanen utanför den åttakantiga möllan och berättar att han precis haft ihjäl en råtta. Trots att verksamheten sedan länge är nedlagd trivs fortfarande smådjuren i närheten av den schackpjäsliknande byggnaden.

Att Dan Hessbom valde att bosätta sig i en gammal holländare är ingen slump. Hans farmor Hildur Jönsson var möllare och drev under många år kvarnen i Gunnestorp. Spannmåls-relaterade barndomsminnen därifrån fick Dan Hessbom att slå till när möllan i Ingelsträde blev till salu 1974.

– Första gången jag kom hit var en solig vårdag. Frihetskänslan och den milsvida utsikten gjorde att jag bestämde mig direkt. Fastigheten med kvarn, möllarebostad, magasin och tomt kostade 65 000 kronor.

På den tiden jobbade han på sin fars och farbrors snickeri i Viken. Renoveringsarbetet i Ingelsträde tog han sig an på fritiden. Efter ett tiotal år var boningshuset och magasinet i toppskick. Möllan stod outnyttjad fram till 2006 när Dan och hans sambo Gunilla Fruerlund bestämde sig för att göra om den till bostad.

– När vi träffades hade vi varsin gård. Vi funderade på att sälja och köpa något nytt. Men vi var båda sugna på att flytta in i möllan, berättar han.

Eftersom det inte fanns några ritningar blev det en hel del praktisk problemlösning. Det första steget var att med hjälp av kran lyfta ut en tre ton tung drivaxel och spränga bort ett fastgjutet fundament med dynamit.

Efter att ha rivit bort den murkna stickespånsfasaden på norrsidan och tätat provisoriskt skrapade Dan Hessbom ut allt ruttet virke och behandlade de åtta bärande bjälkarna, som löper från grunden ända upp till hättan, med en cocktail av linolja, terpentin och rötskydd.

De spröjsade originalfönstren blev som nya efter att ha skrapats och målats med linoljefärg. Innerväggarna byggde han med vindpapp, isolering och gipsplattor. Till våningsplanen använde Dan Hessbom massiv furu, reglade upp och fyllde med isolering, plåt och slangar för den vattenburna golvvärmen som är kopplad till två ackumulatortankar vars vatten värms upp av en pelletspanna i uthuset.

– Det är bara när det är riktigt jäkla kallt som vi behöver elda i kaminen.

Det har blivit dags för husesyn. På bottenvåningen, där spannmålen lastades av, bor Gunillas tonårspojkar Jens och Max i ett tårtbitformat rum. Här finns även biljard, tvättmaskin och en dator. En vitlackad furutrappa leder upp till köket och badrummet på andra våningen. Golvets grova ekplankor och de åldrade furubjälkarna i taket skapar en rustik känsla.

I vardagsrummet på tredje våningen tornar en ornamenterad kakelugn upp sig. Golvet är av oljebehandlad lärk och takhöjden är omkring tre meter. Här blir det påtagligt att huset är åttakantigt och har sluttande väggar.
– Tavlorna vet vi fortfarande inte hur vi ska fästa. Vi har provat både magneter och dubbelhäftande tejp, säger Gunilla Fruerlund.

På fjärde våningen ligger Dans och Gunillas sängkammare. Det är möllans minsta rum med snedställda fönster och ett något klaustrofobiskt duschrum.

Den tidigare vridbara hättan högst upp i kvarnen är fortfarande oinredd. Där planerar Dan Hessbom att bygga en utsiktsplats med balkong till sommaren.
– Jag ska också försöka hinna renovera fasaden med nya stickespån. Men det gäller att inte ta på sig för mycket. När allt känns övermäktigt brukar jag sätta mig i husbilen och köra härifrån.

Renoveringskostnaderna för den cirka 135 kvadratmeter stora kvarnen ligger på en dryg miljon kronor. Enligt Dan Hessbom har det varit värt vartenda öre.
– Min farmor skulle säkerligen varit stolt idag. Hon var mån om att den här traditionen på något sätt skulle gå vidare i släkten.