Malmö. Allra längst ut på spetsen i Västra hamnen ligger MKB:s kvarter
Ankarspelet, ritat av danske arkitekten Kim Utzon som även ritat Dunkers
kulturhus i Helsingborg. Huset är kritvitt i betong med fack av vit
korrigerad plåt, utstickande balkonger med betongpelare och varierad höjd.
– Med sin kraftfulla pelarkonstruktion har det ett väldigt starkt
arkitektoniskt uttryck som är intressant, säger Thomas Hellquist. Men den
kritvita färgen känns både opraktisk och schablonartad – det är ju trots
allt inte ett charterhotell i Marbella.
– Man har höga ambitioner att skapa en intressant byggnad, men
produktionskostnaden har blivit hög. Frågan är om vi ska ge det en eloge
eller kritik. Jag tycker det är djärvt och rätt positivt att MKB satsar i
sådana här lägen.
MKB har i sitt uppdrag att finnas i alla områden. Här tycker man att läget
förpliktigar och har valt att bygga ett extra påkostat hus. Hyrorna är höga
och huset ska betala sig självt. Trots höga hyror hade de här sin längsta kö
någonsin.
Bogranskaren Torbjörn Klittervall kallar byggkostnaderna svindlande:
– Det har blivit fruktansvärt dyrt. Byggkostnaderna vittnar om att MKB har
tappat kontrollen. Det är bara personer med mycket goda inkomster som klarar
hyran här. Det bidrar till segregation, påpekar Torbjörn Klittervall, som
inte tycker att huset känns särskilt exklusivt.
Huset ligger längs förlängningen av Sundspromenaden vid en strandpark som ger
mervärde. Den egna gården finns en våning upp med kvadratiska rabatter
mellan stenlagda gångar.
– Det är mest planestetik som kanske ser klatschig ut uppifrån, men gården är
knappast gjord för barnens lek eller för umgänge, säger Eva Kristensson.
Trapphuset är förvånansvärt luftigt med fönster. Det är inbjudande, men kanske
väl spatiöst för att vara ekonomiskt försvarbart.
Lägenheten vi ska granska är en fyra med utsikt över havet åt både väster och
norr. Direkt efter den välplanerade hallen stiger man in i köket, som är
integrerat med vardagsrummet.
– Är det inte problematiskt att man stiger rakt in i köket, funderar Tomas
Wikström. Då måste man ju alltid ha väl röjt. Dessutom känns passagen ganska
trång.
Familjen som bor i lägenheten njuter av att köket är i centrum och att de har
kontakt med hela bostaden och kan följa havets skiftningar när de skär
sallad.
Bogranskarna ser däremot en del problem. Köksön är visserligen trevlig att
arbeta kring, men placeringen av vasken på köksön ifrågasätts. Att lyfta
kastruller över golvet för att hälla ut hett vatten är farligt om man har
småbarn, påpekar Eva Kristensson.
Torbjörn Klittervall ifrågasätter sidoplaceringen av ugnen, eftersom fläkten
då inte tar matos från den.
Planlösningen är speciell med kök och vardagsrum i mitten, två små sovrum på
ena sidan och föräldrasovrummet på andra sidan.
– Det fungerar bra och ger fina rumssamband, tycker Thomas Hellquist.
Det stora sovrummet har något så ovanligt som eget badrum, där även
tvättmaskin ingår.
– Det ger en lyxig hotellkänsla, menar Thomas Hellquist.
Bogranskarna fascineras av snygga detaljlösningar som hur garderoberna är
inbyggda, och konstaterar att arkitekten varit konsekvent och tänkt
rumsligt, vilket ger bostaden en tydlig identitet.
– Arkitekten har en bra känsla för rummens storlek och här finns mycket ljus,
säger Tomas Wikström.
De små sovrummen får beröm för att de är lättmöblerade och har flera inbyggda
garderober och flera fönster.
Bogranskarna är särskilt förtjusta i vardagsrummet, som har fönster åt tre
håll.
– Havet är väldigt närvarande i hela lägenheten, det är ett stort plus, säger
Eva Kristensson.
– När man får ner fönstren så här får man mer utekontakt. Fast kanske blir det
väl ljust att se på tv i under sommaren, säger Tomas Wikström.
Persienner kan bli en nödvändig lösning. Och hur går fönsterputsningen då inte
alla är öppningsbara?
Balkongen med golv av lärkträ har bra proportioner. Men hur ofta kan man
använda den, i blåsten från havet?
Energiexperten Torbjörn Klittervall är kritisk till husets höga energiåtgång.
– Trots höga byggkostnader har man inte några avancerade lösningar för att
spara energi. Här är betydligt sämre energihushållande egenskaper än i
LKF-huset, säger han.
– Man har också stora, kanske onödigt stora, fönster och många vinklar på
fasaden som ger köldbryggor. Dessutom ligger huset utsatt och behöver mera
värmeenergi för sin uppvärmning. Detta är inte hållbart byggt.
Den här gången drar Bogranskarna åt olika håll. De tre arkitekterna tycker att
det är en bostad med kvaliteter utöver det vanliga. Energiexperten tycker
däremot att bostaden varit alldeles för dyr att bygga och att man glömt bort
energiaspekten. Betygsstriden utmynnar i en svag 4.