Kompakt boende i Lund

Lund.
Mellan Nilstorps gamla villaområde och Tetra Paks fabrik i Lund ligger en rad med tolv nybyggda radhus. Vartannat hus är svart, vartannat beige – klätt i tegel. Fasaderna har också inslag av korrugerad plåt.
– En levande och intressant fasad. Men den aluzinkbehandlade plåten står sig bättre mot det mörka teglet, tycker Tomas Wikström.

Husen har byggts av företaget Open House som tidigare drev husfabrik i Arlöv. Det industriella byggandet lönade sig inte, fabriken lades ned och företaget satsar nu istället på mindre projekt. På Nilstorp fick de tag på två mindre tomter som de större byggföretagen ratade och uppförde här en rad med kompakta radhus som de tänker uppföra på fler tomter.
– Jag gillar radhus som hustyp eftersom det ger markboende på liten markyta. Det är bra att man hushållar med marken, säger Eva Kristensson.

Tomten här är 220 kvadratmeter.
– Kompakta hus är också intressanta ur energisynpunkt, säger Anna Kjellman.

Läget gjorde också att radhusen såldes snabbt, etapp två såldes slut samma dag som de började visas.
Husen är i två plan med de sociala ytorna på bottenvåningen.
– Köket har bra mått och en trevlig matplats framför fönstret. I det kombinerade köket och vardagsrummet finns tre möbleringszoner så man kan möblera på många olika sätt, säger Tomas Wikström.

Fönstren mot trädgården är betydligt större än de mot entrén. Vid köksbordet en hel fönstervägg rakt i söder som nog kommer att göra rummet väldigt varmt framåt sommaren tipsar Bogranskarna. Fördelen är att man har direktkontakt med trädgården som än så länge mest består av en jordhög som avslutas av ett rutigt bullerplank.
– Bra att man kan gå rakt ut med sin frukostfika, noterar Eva Kristensson.

En ovanlig lösning är att ovanför spisen sitter ett FTX-aggregat som förser hela huset med föruppvärmd, frisk luft. Den fungerar också som köksfläkt.
– Bra med återvinning av värmen och intressant med en kompakt lösning. Den är relativt tyst men avger trots allt ett visst brus, med den här placeringen finns inte möjlighet att stänga ute ljudet, säger Anna Kjellman.

Det som inte får Bogranskarnas gillande på bottenvåningen är hallen.
– Hallen är den svaga punkten. All trafik baseras på den. Om man drar in skit här följer det med upp till i ovanvåningen, säger Tomas Wikström.

Hallen har alldeles för lite förvaringsmöjligheter tycker de. Garderoben under trappan är bra, men här borde även ha funnits plats för en kapphylla och skohylla tycker granskarna. En fin detalj är däremot den inbyggda hyllan med plats för vantar och mössor och kanske man skulle kunna göra en skohylla här också funderar Bogranskarna.

Trappan upp är vacker och välgjord anser Bogranskarna. På ovanvåningen har man lyckats få in tre sovrum, ett allrum och ett badrum på de 55 kvadratmeterna. Supereffektivt konstaterar Bogranskarna.

Alla tre sovrummen har rejäla, inbyggda garderober vilket ger plus i kanten. Föräldrasovrummet är rymligt och de små sovrummen fungerar bra.
– De små sovrummen är väldigt långsmala och man kan visserligen bara ställa sängen på ett ställe, men rummen fungerar ändå ganska bra tack vare mycket fönster i rätt höjd, säger Tomas Wikström.

Det lilla allrummet uppe är användbart. Även om det inte är så många kvadratmeter så finns här plats för en soffa med tv och huset får två vardagsrum. Vid trappan även plats för ett litet arbetsbord.
– Huset är större och ljusare inuti än det såg ut på utsidan. Kvadratmeterna är väl planerade, säger Thomas Hellquist.

Även på andra våningen är badrummet rymligt, här med takfönster.
– Bra med dagsljus så att man slipper tända på dagen, slår Anna Kjellman fast.

När Bogranskarna kommer till utemiljön blir det genast mer diskussioner. De är lite tveksamma till fasaden. Är korrugerad plåt verkligen snyggt på det här sättet? En smaksak konstaterar de.
– Jag tycker förrådet i plåt ser lite ut som en transformatorstation, säger Tomas Wikström.
– Fast fasaden är spänstig och med lite liv i, det finns ett spel mellan liggande och stående, säger Thomas Hellquist.

Även fönstren blir föremål för diskussion.
– Det är en sorglig tradition som utvecklats inom svenskt modernt byggande, detta att rama in fönstren med taffliga plåtar. Man måste återvinna kunskapen att placera fönster i en tegelmur snyggt – utan plåtsmäck, säger Thomas Hellquist.

De ställer sig också lite frågande till husens placering på tomten. Det är mycket förträdgård men inte så mycket trädgård på baksidan, det hade varit bättre med mer trädgård tycker de.

Men det ämne i utomhusmiljön som sätter igång den allra största diskussionen är de rutiga bullerplank som avslutar varje trädgård. Väggen ska fånga ljudet från motorvägen ett par hundra meter bort och var ett krav från kommunen.
– Att se ut mot det fula bullerplanket är nästan deprimerande. Det är säkert bättre om några år när det är bevuxet, men det är så högt att det aldrig kommer att kännas riktigt bra, säger Eva Kristensson.
– Det hade varit bättre med bullerskydd borta vid motorvägen.

På så sätt hade trädgårdarna kunnat vara öppna med bara en häck mot den park som planeras utanför.
– Utan planket hade trädgårdarna haft utsikt mot parken, det hade gett en helt annan boendekvalitet, säger Eva Kristensson.
– Det är absurt att avgränsa en trädgård från en park med ett bullerplank, säger Tomas Wikström.

Bogranskarna resonerar kring vilket betyg de ska sätta. Bullerplanket och hallen drar nedåt. Energimässigt är det beräknat att bli lite bättre än normen. De välplanerade kvadratmeterna och hushållandet med odlingsbar jord gör att de, efter viss tvekan, slutar på en fyra