Den självlärde möbelskaparen Tom Dixon föddes 1959 i Tunisien, kom med
föräldrarna till England 1963 och växte upp i London. Där började han på
Chelsea Art School, men slutade i förtid.
– Det var för att jag insåg att jag hade valt fel utbildning. Egentligen ville
jag ju bli musiker, berättar han då vi träffas första gången i hans studio i
Notting Hill i London.
Dixons musikintresse gjorde att han som ung bildade bandet Funkapolitan och
började jobba som dj. Men en motorcykelolycka och en bruten arm tvingade
honom att byta bana. I ett garage lärde han sig att arbeta med metall.
– Jag ville experimentera, så jag tog med mig metallskrot som jag hittade
utanför en stålverkstad i Chelseas hamn. Sedan försökte jag göra något som
liknade möbler av grejerna. Det var så jag började min karriär som
formgivare, förklarar Tom Dixon.
Efter år av ”mycket arbete och lite pengar” rullade det på desto snabbare. Han
upptäcktes av Giulio Cappellini, då vd för det ansedda möbelföretag som bär
hans efternamn. Dixon skapade bland annat de sedermera ikoniska stolarna
S-Chair och Pylon Chair, han öppnade egen butik 1989 och började intressera
sig för plastmaterial, vilket resulterade i den byggbara lampan Jack som
hamnat på museum och han fick även priset Millennium Product Marque.
Karriären var närmast spikrak och han avverkade chefsposter på brittiska
inredningskedjan Habitat och finska möbelföretaget Artek.
Idag är han en firad stjärndesigner som gärna hjälper andra spirande talanger
på vägen, däribland holländaren Piet Hein Eek vars föremål han säljer i sin
butik i London.
Engelsmannen har alltid fängslats av det genuina hantverket, något som ligger
till grund för flera av hans senare möbelserier, särskilt kollektionen
Industry (2010), som inkluderar stolen Peg och lampan Void, där han lyfter
fram själva produktionens beståndsdelar.
– Jag har inget emot design, men det som jag verkligen är intresserad av är
uppfinningen, tillverkningen, marknadsföringen av produkten, och dess
livslängd, säger Tom Dixon.