Möbelälskarna vilar med sparsmakade klassiker

ESLÖV. – Vi måste vila ögonen när vi kommer hem, säger Ingrid Olofsson. Vi ser så mycket färger på jobbet.

Därför går det mesta i en lågmäld svartvit färgskala i den stora nyrenoverade 1920-talsvillan i Trollsjöområdet. Tonen slås an redan i entréhallen, där Maarten Baas svartbrända rokokofåtölj Smoke Chair kontrasteras mot Studio Jobs stora vita Paper Wardrobe – en garderob i klassisk form men gjord av papper, kartong och papier-maché. Två lågmält radikala designikoner från 2000-talets Moooi med tydliga rötter i tidigare epoker, och två av Lennart Olofssons favoriter.

Hela huset på 280 kvadratmeter går i vitt. En bärande vägg plockades ner med viss möda för att ge plats åt det rymliga köket, men i övrigt har det senaste årets renoveringsarbete gått ut på att vårda det gamla och omärkligt smälta samman klassiskt och modernt.
– Det kan verka lyxigt att ha så stort hus för två personer, men det fungerar väldigt bra, säger Ingrid Olofsson. Vi har inrett så att vi verkligen använder rummen.

Efter ett helt liv i Eslöv hade de börjat prata om Lomma och Bjärred. Men flytten blev inte så lång.
– Jag hade tittat på det här huset sedan jag var liten, berättar Ingrid. Det är en kulturmiljö.
– Och vi har alla våra gamla vänner här och barn och barnbarn, fyller Lennart i. Det blir viktigare ju äldre man blir.

Den som letar efter kristallkronor och stilmöbler får leta vidare.
– Det vill vi inte ha. Det är inte vi, säger Lennart.

Moderna klassiker finns det desto mera av.
– Vi tog med oss en hel del från det gamla huset, berättar Ingrid. Det är mycket man inte tröttnar på. De gamla sakerna är väldigt kära.

Men villan de flyttade in i ställde också sina krav. Allt passade inte. Ungefär hälften är nytt.
– Vi har inrett på intuition, säger Lennart, inte planerat i detalj. Burit möblerna fram och tillbaka, diskuterat och kommit överens. Det är viktigt för oss att det ska fungera.
– Allting ska användas, betonar Ingrid.
– Det ska vara praktiskt också, säger Lennart.

På andra våningen finns den privata delen med sovrum och ett stort badrum. Högst upp under snedtaket finns ett par gästrum, och i källaren en ateljé med ett annorlunda långbord kring vilket deras stora samling av stolar samsas. Panton och Starck, Wegner och Jacobsen, Malmsten och Mathsson. En jubileumsmodell av Jacobsens Ägget och ett par magnifika Theseliusstolar kompletterar möblemanget.

På tal om jubileer är det i höst 25 år sedan de öppnade Miljögården i ett gammalt hus vid Stora Södergatan i Lund 1984. Redan då var de helt klara över att de inte skulle ha en vanlig möbelaffär. Ingrid, som är uppvuxen med Blomsterbergs Möbler, ville inte alls, Lennart ville sälja de nya, fräcka möblerna.
– De tittade stort i början: svart, krom och glas. Lundaborna är mera Bruno Mathsson.

Det blev några hundår för Lennart i den lilla butiken medan Ingrid jobbade vidare som syokonsulent och åkte in till Lund på eftermiddagarna för att hjälpa till i affären.
– Det var jättetufft de första åren innan man blev accepterad av Lundaborna – och även av de andra köpmännen.

Men 1998 kom det stora erkännandet – kristallskålen till Årets Lundaköpman. De belönades samtidigt som en annan Lundaprofil, IT-pionjären Jonas Birgersson i karakteristisk fleecetröja.
– Han sa: ”Ni kan stänga affären. Allt kommer att säljas på nätet”, minns Ingrid.

Det blev inte riktigt så. I dag är Miljögården ett stort och framgångsrikt möbelvaruhus. Som faktiskt har öppnat en webbshop.
– Mindre saker skickar vi över hela landet. Belysning till exempel. Men mycket vill man provsitta och se i verkligheten.

Kringprodukter, presentartiklar och hemtextil var något man satsade på från början. Sådant hade inte andra möbelhandlare och det var ett sätt att få in kunder i butiken.
– Det kräver rätt mycket arbete, säger Lennart. Man får engagera sig och åka på mässor för att hänga med.

Med de nya möjligheterna att exponera varorna ökade kringförsäljningen från 10 till bortåt 30 procent. I dag jobbar Miljögården allt mer med egen design, MG Design har ett helt möbelsortiment som framförallt sonen Gustav arbetar med. Dottern Anna driver restaurangen, och personalen får ta ett stort ansvar.
– De jobbar väldigt fritt, säger Lennart. Vi lägger oss inte i allt.

På frågan om de är klara nu med utvecklingen av företaget ler Ingrid lite snett:
– Jag försöker stoppa Lennart hela tiden ...