När den hr texten träffar dina synnerver är jag redan långt ifrån redaktionen
och tänker inte återvända förrän jag är absolut tvungen. Ska som vanligt
njuta av sommaren genom att klippa gräs, rensa hängrännor, måla fönster,
gräva brunn, spika tak, spjälka stockrosor, äska avdrag och vara produktiv
varenda minut i arbetslägret som kallas sommarstugeområde.
Förstås inte.
Semester för mig är en bra bok i solen på stranden. Och när det blir lite
svalare framåt kvällen en runda genom stan för att se om det händer något
kul borta vid boulebanorna.
En gång i tiden var det show varje kväll på torget vid rådhuset.
Det var när ”le maitre marocain” regerade.
En skinntorr liten man med ett enormt ego. Klädd som en speedad rappare i
keps, solglasögon, skrikig skjorta och blingbling stort som en navkapsel i
en halskedja. Framförallt hade han truten med sig.
Och så var han en jäkel på boule.
Samma gäng samlades varje kväll under platanerna för att göra upp. Varje match
gällde livet. Och le maitre marocain retade gallfeber på allihop med sin
arrogans, sina hånfulla kommentarer och sin förmåga att göra det omöjliga på
en boulebana. Han vann nästan jämt.
Vi satte egna namn på aktörerna i det gula ljuset under platanerna. Där var
advokaten, skepparen, Jean Gabin och kommunalarbetaren. Men le maitre
marocain fick sitt namn av en medtävlare som väste det med en spydig ironi
som inte kunde missförstås. De hatade den lille kaxige marockanen med den
precisa handleden och den pråliga stilen. Men de kunde inte slå honom.
Sådär fortsatte det år efter år. Folk flockades på
kvällarna kring banan för att följa varje klot, varje gest, varje blick,
varje replik. Det var underhållning på hög nivå, det var drama och det var
live.
Så ett år var banan tom. Ingen i det gamla gänget syntes till. Och ingen kaxig
marockan som mästrade dem. Kanske hade de blivit ovänner bortom all
förlikning. Kanske hade de bara kommit överens om att spela någon annanstans.
Kvar finns några håglösa turister som kastar sina klot i det röda gruset utan
att någon bryr sig. Boule kan vara förskräckligt tråkigt. Men vi går en
runda förbi banorna varje kväll. Vem vet, en dag är han kanske tillbaka.
Le maitre marocain.
Ha en skön sommar.