Skårby. Huset är ramen. Själva utgångspunkten. Innanför ytterdörren öppnar sig
120 kvadratmeter familjeliv och arbetsliv. För i samma rum som barnen kastar
ut klossar och klär på dockor jobbar föräldrarna. Och en nylackerad
lampskärm ovanför köksbordet kan hängas upp för att den är snygg, men lika
gärna för att den ska plåtas professionellt.
– Det är här allt händer, konstaterar Jenny Brandt.
Hon är fotograf till yrket och aktiv bloggare. Tillsammans med Isabelle
McAllister, som just nu syns i SVT:s ”Fixa rummet”, driver hon
inredningsbloggen Dos Family. Jens Grönberg är illustratör och har sitt
arbetsrum på andra våningen.
– Själv är jag simmare, säger sexåriga dottern Viola Brandt Grönberg.
Lillebror Frank Brandt Grönberg har inte valt yrke. Han är två år och har ännu
inte börjat på förskolan, eftersom en förälder eller båda alltid är hemma.
– Vi köpte huset billigt för att inte dra på oss höga kostnader. Vi ville
kunna klara oss på låga inkomster och i stället ha mer tid, säger Jenny
Brandt.
I dag, fem år senare, konstaterar de att det har fungerat bra. Huset i den
lilla byn mellan Skurup och Ystad är basen för hela familjens liv. Här finns
plats för Jennys alla projekt: loppismöbler som målas och kläs om, väggar
fyllda med Jens egna affischer och tapeter, pysselkompositioner och ombyggda
lampor. Inredningsprojekt som är Jennys passion, men också levebröd.
– Jag plåtar det jag gör och lägger ut på bloggen. Den är mitt skyltfönster.
Det är så jag får mina fotouppdrag. Responsen från läsare, vi har 3 000 om
dagen, gör också att det är kul att fortsätta. Jag menar, vi har ju aldrig
gäster nu när vi bor så här ute på landet, så utan bloggen hade ingen sett
vad jag håller på med.
Hon hämtar en brun postlåda. En present från en schweizisk läsare, fylld med
gamla Big Jim-dockor. Ännu vet hon inte var de ska hamna, men lite varstans
i huset finns små installationer av favoritprylar, ofta av amerikanskt
50-tals- eller skräpkulturstuk. Som de nya kryddhyllorna i köket, ommålade
och invändigt tapetserade, fyllda med fler roliga små manicker och figurer
än kryddburkar.
Köksskåpen är pastellrosa, skafferiet är ett gammalt verktygsskåp i plåt,
invändigt sprejlackat i samma rosa ton.
– Men kolla den här, säger Jenny Brandt, och vickar på den virrvarrmönstrade
köksbänken:
– Den är fortfarande lös och har varit det hur länge som helst. Det är sådant
som gör mig så trött på mig själv. Jag kan hålla på hur mycket som helst med
olika hemmaprojekt, men är hopplös på att göra saker sådär ordentligt.
Huset är från 1945 och när de flyttade in var ovanvåningen fortfarande en
oisolerad vind. Numera ryms sovrum, arbetsrum, Violas rosaskimrande
prylsamlarrum och en hall med leksaker.
– Jag hade aldrig ens skruvat i en skruv tidigare. Men nu är det alltid något
som rör huset som ska fixas. Man lär sig, säger Jens Grönberg.
Inte mycket är köpt nytt. I princip allt är Blocket- och loppisfynd. Men även
om möbler och inredning inte kostat i pengar har de kostat i tid. Jens
konstaterar att de har hunnit byta soffa åtta gånger på fem år.
– Den vi har nu är stor och består av så många olika delar att jag fick åka
till Lomma fem gånger för att få hem alla, säger han.
För Jenny Brandt är lekfull inredning, både den egna och i hemmen hon visar i
bloggen, också ett sorts statement. Familjelivet måste inte omges av robusta
diskbänkar i sprillans nya kök, nysvabbade golv och undanplockade tvätthögar.
– Det är nog lite av min revansch. I Abbekås där jag växte upp var det alltid
ordning och reda i hemmen, men jag vill visa att man kan leva annorlunda. Vi
kanske hellre bygger med lego än lagar mat på rätt tid.
Kan inte det estetiska pysslandet och projektandet också vara en statusfaktor?
– Jag vill inte bidra till prestationsångest, det är absolut inte meningen,
säger Jenny.
– När vi flyttade in såg faktiskt hemmet ut som en soptipp, säger Viola lika
bestämt som självklart:
– Vi har faktiskt det galnaste hemmet jag sett. Supermario och ET-glas och
sånt. Så ser det inte ut hos någon annan.