Ett seniorhus med få mötesplatser

MALMÖ. I grönområdet mellan Lorensborg och Solbacken i Malmö har MKB byggt ett hyreshus för seniorer. Här finns två- och trerumslägenheter. De marknadsför huset med att det ” bjuder in till gemenskap”.

Läget är bra, konstaterar Bograns­karna: ganska centralt, nära kollektivtrafik och med gångavstånd till Pildammsparken och affärer.

Huset är i fem våningar, vitputsat med stålgrå balkonger på både ut- och insida. Det ligger som en fyrlängad kvadrat runt en innergård.

Huset planerades från början som ett kollektivhus med flera gemensamma rum. Av det blev intet. Det enda gemensamma som finns kvar är en gästlägenhet som också kan användas för matlagningscirklar och bridge­spel. Bogranskarna uppskattar den gemensamma lokalen, det är en klar fördel.

Från hissen når man sin lägenhet via en bred loftgång mot innergården. Bogranskarna konstaterar att de breda loftgångarna ger en naturlig mötesplats, men hade gärna sett att man gjort mer av dem:

– Bänkarna är för små, här sätter man sig inte gärna med grannen, säger Ida Stavenow.

Den lägenhet Bogranskarna tittar på är en hörnlägenhet med tre rum och kök på tredje våningen. Lägenheten har till stora delar bra material med genomgående trägolv eller klinkers. Tvättmaskin och diskmaskin ingår i hyran. Den höga takhöjden, 260 centimeter, och många fönster ger ljus och rymd och det blir extra pluspoäng för att man tagit sig besväret att slätputsa innertaket.

Det är öppen planlösning med kök och vardagsrum i ett. Ut mot loftgången finns ett stort fönster över köksbänken.

– Det är en kvalitet att man kan se rakt igenom och trevligt att man kan vinka till grannarna. Synd att man inte kan öppna ett vädringsfönster och byta några ord också, det hade förstärkt gemenskapen, säger Ida Stavenow.

Köket har inte så mycket arbetsyta, konstaterar de.

– Det är fint att köksbänken är extra djup, 70 centimeter, men den enda köksbänken är också presentations­yta för alla grannar, säger Ida Stavenow.

Flera hyresgäster håller redan på att ändra om för att få mer arbetsyta.

Energigranskaren Anna Kjellman noterar att det inte är högsta energiklass på vitvarorna i köket.

– Märkligt att man inte valt högsta energiklass eller snålspolande kranar. MKB brukar vara energimedvetna och tänka långsiktigt. Här ger de ju sig själv högre driftskostnader, säger Anna Kjellman.

Vardagsrummet går i ett med köket.

– Det är ganska svårmöblerat med få hela väggar. Här finns inte tillräckligt med plats för matbord, soffa och bokhyllor, säger Gärda Sjöholm.

Bostaden har en lång balkong, på hela 48 kvadratmeter, som går runt hörnan.

– Oj, vad stor! Balkongen är helt klart en kvalitet. Här finns plats för sittgrupper i flera olika väderstreck och en rejäl balkongodling för den som vill, säger Eva Kristensson.

Man når balkongen från alla rummen.

– Det är jättefint att man har flera utgångar till balkongen. Och bra att man kan rulla rakt ut om man har rullator eller rullstol, säger Gärda Sjöholm.

– Men varför går balkongdörrarna inåt? Det är inte alls bra med dörrar som går inåt, särskilt inte i ett seniorboende, säger Eva Kristensson.

De båda sovrummen får beröm för bra storlek och härligt ljus med stora fönster.

– Det är en trevlig höjd på fönstren, fast det begränsar klart möbleringen lite, säger Ida Stavenow och tittar på den låga bröstningen i rummen.

– Hur gör man om man vill möblera med två enkelsängar?

Även energigranskaren är nöjd med fönstren och att element sitter under och motverkar kallras. Bograns­karna är däremot tveksamma till det kompositmaterial som fönster, dörrar och handtagen är gjorda i, det ser billigt och plastigt ut, tycker de.

Lägenheten har både stort badrum med tvättutrustning och en gästtoalett. Det blir pluspoäng för att badrummet har öppningsbart fönster.

– Men fönstret sitter alldeles för högt upp. Här måste man ställa sig på en pall för att öppna och det passar inte i ett seniorboende, säger Gärda Sjöholm.

Bogranskarna tycker inte att man lyckats helt med planeringen av lägenheten:

– Trist att man kommer in i en liten och mörk hall. Lägenheten har faktiskt tre hallar, det är mycket död yta och hade enkelt kunnat lösas genom effektivare planlösning, säger Ida Stavenow.

– Man får trixa sig runt. Det hade varit fint med mer utblickar, speciellt eftersom lägenheten är så generös med stora fönster, säger Gärda Sjöholm.

De noterar också att det är ont om garderober och att en garderob står märkligt, mitt i vardagsrummet.

Energigranskaren Anna Kjellman ger plus för att huset förberetts för individuell varmvattenmätning och att man provar ledlampor utomhus, men det räcker inte:

– Huset imponerar inte energimässigt, säger Anna Kjellman.

– Enligt beräkningarna klarar det normen, men man kunde höjt ambitionen genom än bättre fönster och återvinning av värmen ur frånluften, säger Anna Kjellman.

Hon saknar även enkla energiförbättringar som bästa energiklass på vitvarorna och snålspolande kranar.

Inte heller utemiljön är tillfredsställande, tycker Bogranskarna:

– Innergården är skuggig och strikt. Den har utformats på ett sätt som snarare begränsar möjligheterna att träffas än att inbjuda till gemenskap. Här får man inte plats med kräftskivebordet, säger Eva Kristensson.

Utanför huset finns en remsa med gräsmatta och bredvid det en stor parkeringsplats.

– Hur tänkte man här? För att komma till ena uteplatsen måste man klara trappsteg och det finns inget räcke. För att komma till gräsmattan som ligger utanför gemensamhetslokalen så måste man gå runt om huset, säger Gärda Sjöholm.

– Man borde satt en grind i balkongen från gästlägenheten, så att man kunde gå rakt ut och ha trädgårdsfest. Tänk en berså här, vilken trevlig mötesplats man hade fått, säger hon.