Från perspektivfönstret i vardagsrummet har man utsikt över en lång rad av
enkupiga tegeltak. Souterränghus i gruppbebyggelse, sadeltak och en rejäl
stomme av tegel och betong. Typiskt för 1950-talet.
Den som funderar på att köpa ett hus från den här tiden kan känna sig tämligen
trygg. Här bjuds sällan på några obehagliga överraskningar, såvida inte
huset byggts om eller renoverats av vårdslösa hantverkare.
– Vad du ser är vad du får. Det är en av fördelarna med husen från 1950-talet,
konstaterar Per Håkansson, besiktningskonsult och Sydsvenskans husexpert,
när han stiger över tröskeln till det lika välskötta som välbevarade
kedjehuset på Krabbevägen i Simrishamn.
Bortsett från en köksrenovering från 2005 är huset i det närmaste oförändrat.
Det stora, spröjslösa perspektivfönstret i vardagsrummet är bara en av många
tidstypiska detaljer. I badrummet sitter originalkaklet kvar, turkost eller
möjligen ljusblått eller grönt, upp till brösthöjd. Det grå klinkergolvet är
också original, liksom det inmurade badrumsskåpet. Ovanför det inkaklade
badkaret sitter ett litet vädringsfönster.
– Det är möjligen här det skulle kunna bli problem. På 1950-talet använde man
badrummet för att gå på toaletten, tvätta sig och en gång i veckan ta ett
bad. Idag duschar man ofta och länge, vilket varken ventilation eller väggar
klarar.
För femtio år sedan fanns det ingen fuktspärr. Istället satte man kaklet i
tjocka lager av murbruk utanpå en tjärpapp, så kallad tjocksättning.
Konstruktionen hade inga problem att stå emot den tidens belastning, men med
de duschvanor vi har idag skulle det inte ta många veckor förrän vi hade en
fuktskada i väggen, konstaterar Per Håkansson.
Ventilationen i 1950-talshusen ombesörjdes med hjälp av vädring. Ett visst
självdrag från otäta fönster och dörrar bidrog också till ett sunt
inomhusklimat. Tack vara dessa små energiläckage höll sig husen friska.
Per Håkansson talar om ett hus i balans. Att täta läckorna för att spara
energi är med andra ord inte enbart av godo.
– Jag brukar säga att det du sparar i driftskostnader förlorar du på höjda
underhållskostnader.
Husen på 1950-talet byggdes i sten och betong. Väggarna var ofta av tegel och
murade i två sektioner, en så kallad kanalmur med en isolerande luftspalt i
mitten. Det har visat sig vara en effektiv isolering, betydligt bättre i
praktiken än i teorin.
Bjälklagen mellan våningsplanen göts i betong. Tillsammans med de gedigna
väggarna gör det huset stabilt och tåligt.
– Skulle man få en vattenskada i ett sådant här hus, torkar den i de flesta
fall upp av sig själv, säger Per Håkansson.
Huset på Krabbegatan i Simrishamn ger ett nätt intryck från utsidan. På
insidan däremot blir upplevelsen en annan. Det är byggt i tre plan: utöver
markplan med kök, badrum, sovrum och stort vardagsrum med utgång till
altanen, finns här även en rymlig källare med tvättstuga, torkrum, hobbyrum
och pannrum samt en ovanvåning som inretts till en separat tvårumslägenhet
med kök, egen toalett och klädkammare.
Inte minst köket på andra våningen är en fröjd för alla 1950-talsentusiaster.
Köksskåp och luckor härstammar från en tid då bokstavskombinationer som mdf
ännu inte var uppfunna. Även diskbänk och diskho är original, liksom den
fullt fungerande och designmässigt fullständigt fantastiska spisen från
Elektro Helios.
Per Håkansson är närmast lyrisk. Över detaljerna och helheten.
– Det är en sann fröjd att få besiktiga ett sådant här hus.
Längst upp i huset finns kallvinden, som nås genom en liten lucka i taket.
Bjälklaget har isolerats med ett decimetertjockt lager av kutterspån. Han
höjer ett varningens finger.
– Så länge spånet håller sig torrt är det inga problem. Problemet uppstår om
man skulle få en vattenskada eftersom det då inte torkar av sig själv.
Per Håkanssons tips är att inte tilläggsisolera vinden. Ett visst värmeläckage
är bra, förklarar han, och hänvisar på nytt till husets inneboende balans.
– När man tilläggsisolerar blir temperaturskillnaderna mellan bostad och vind
större. Det räcker med en springa i isoleringen för att den varma luften
från bostaden ska stiga upp på den kalla vinden. När varmluften möter
kalluften omvandlas den till kondens.
Pannrummet ligger i källaren. Fram till början av 1970-talet värmdes huset upp
med hjälp av koks. På väggen hänger den smala koksskyffeln fortfarande kvar.
Idag eldas huset med olja. Om man i framtiden bestämmer sig för att byta ut
oljepannan mot en modern värmepump måste man tänka sig för, konstaterar Per
Håkansson. Dels eftersom det innebär att man tar bort en värmekälla som
hjälper till att hålla källaren fri från fukt. Men kanske framför allt för
att man i radhuskedjan delar murstock med grannen.
– Slutar man elda i oljepannan blir skorstenen kall, då försämras självdraget
även för grannen.