Kajsa Baekmark, 24 år, och Hampus Saxin Månsson, 22.
Limhamn.
Ramar och köksbord, inköpta 2010 på Ikea.
Det mesta hemma hos Kajsa Baekmark och Hampus Saxin Månsson kommer från Kajsas
första lägenhet. Det enda de saknade var ett ordentligt matbord där alla
vänner kunde få plats. Bordet blev därför deras första gemensamma inköp,
redan dagen efter att de flyttat in i det lilla radhuset i Limhamn. Tre
kvadratiska vita ramar slank också med hem från Ikeabesöket.
– Det var Hampus som valde ramarna. Matbordet hade jag spanat in, men vi var
eniga och tyckte båda att det passade fint in, säger Kajsa.
Länge hängde ramarna nakna med Ikealoggan i mitten. Först några månader senare
fick de innehåll: bilder på dem själva som Kajsa gav Hampus i
födelsedagspresent.
Numera firas många högtider och födelsedagar hemma hos Kajsa och Hampus.
– Ingen av våra vänner har hus, så de bokar ofta in sig här när de fyller år.
Vi har ju mer plats, och ett stort matbord, säger Kajsa.
Från föräldrahemmen har de fått olika inredningsstilar med sig i bagaget.
– Hampus gillar mer svarta designmöbler och köksluckor i högglans. Jag är mer
för det vita, lite lantliga med träinslag. Man ska inte sticka under stol
med att det är jag som bestämmer mest när det gäller inredning. Hampus är så
snäll. Kanske får han välja ny soffa, som är tänkt att bli nästa inköp,
säger Kajsa och ler.
– Men jag uppskattar den här stilen mer och mer. Den passar in här. Skulle vi
ha en annan typ av boende hade det kanske sett annorlunda ut, säger Hampus.
Ami och Preben Larsen, båda 63 år, Lund.
Två Pernillafåtöljer signerade Bruno Mathsson. Inköpta 1974 i en
möbelaffär i Värnamo.
Flera gånger hade de sneglat på fåtöljerna genom skyltfönstret.
– Vi var förtjusta i dem båda två och helt begeistrade av formen, säger Preben
Larsen.
Ami och Preben bodde då i Värnamo, Bruno Mathssons hemstad, där Ami dessutom
vuxit upp i ett av de atriumhus som Bruno Mathsson designat.
Men 2 750 kronor, som det stod på prislappen, var mycket pengar för det unga
paret.
– När affärsinnehavaren såg vår förtjusning gick han med på att låta oss
delbetala. Varje månad gick vi ned med ett par hundringar tills allt var
avbetalat, säger Preben.
Den klassiska designen är något som de båda alltid har tyckt om och problem
att enas kring nya möbelinköp har de aldrig haft. De gillar det enkla och
rustika och är alltid överens om både färg och form.
– Är det något som vi aldrig har varit oense om så är det inredningen i vårt
hem, säger Preben.
– Redan när vi flyttade ihop delade vi samma smak. Och gör det än idag, säger
Ami.
Till de båda fåtöljerna har de bara en fotpall. Precis som smaken delar de den
och låter den stå mitt emellan fåtöljparet.
Johnny Runnerstam Taikon, 46 år, och Tore Runnerstam, 51.
Malmö.
Supernintendo. Inköpt 1994 på Nöjesmagasinet vid Triangeln.
– Vi hade under en tid gått och hyrt Nintendo i videoaffären, så när vi såg
att butiken skulle sälja ut en massa spel insåg vi att vi nog skulle tjäna
in pengarna ganska snabbt och var eniga om att köpa ett, berättar Johnny
Runnerstam Taikon.
Han cyklade till affären direkt från jobbet och möttes av en kö som ringlade
sig lång.
– Folk sprang in och rev och slet i lådorna, men jag fick tag på ett till
slut, säger Johnny.
Spelet installerades i sovrummet, sladdarna räckte precis för att de skulle
kunna ligga i sängen med var sin kontroll.
– Vi spelade så fort vi kom hem från jobbet. Efter ett tag fick vi blåsor på
tummarna. Till slut fick vi gå och köpa sådana där fingertuttar som
sedelräknare har, säger Tore Runnerstam och skrattar.
Nintendot är en av få grejer som de var ense om att köpa till hemmet och
kanske den enda som de har kvar från den första tiden tillsammans.
– Vi har alltid haft olika smak och har det fortfarande. I vår första lägenhet
löste vi det genom att dela upp rummen. Tore fick bestämma i köket,
sovrummet och vardagsrummet. Jag fick inreda gästrummet och datarummet. I
dag kompromissar vi ständigt, säger Johnny.
En dag smygspikade Tore upp en massa tavlor på väggarna när Johnny var på
jobbet. Tavelkuppen slutade med att de bestämde att Tore fick nöja sig med
hallen. Där är i dag samtliga väggar fyllda med konst. Enda undantaget är en
tavla ovanför soffan. Den fick Johnny välja, som en kompromiss.
För Johnny är det viktigt med ett lättstädat hem, men när det nalkas högtider
öppnar han garderoberna och pyntar hela hemmet med jultomtar, ljusslingor
och annat som hör högtiden till. Tore har fått acceptera pyntet.
– Det är ingen idé att säga något. Till och med när vi firade jul i Spanien en
gång hade Johnny två kilo extra bagage med julpynt! säger Tore.
Helena och Andreas Ehn, 34 och 35 år, Lund.
Fyra köksstolar, inköpta 2003 på Mio.
– Jag minns att man kände sig väldigt vuxen när man åkte ut till Mio för att
köpa stolar, säger Helena Ehn och ler.
De gillade båda köksstolarna, men var inte eniga om vilket träslag de skulle
välja.
– Andreas ville ha ekfanér, jag ville ha valnöt, säger Helena.
Denna gång blev det Andreas Ehn som fick sin vilja igenom. Kanske för att de
var två mot en. Andreas hade en kompis med sig som smakråd.
– Vi är sällan överens om hur vi ska ha det hemma. När vi flyttade ihop fick
vi en massa möbler så då slapp vi tänka på den där biten, säger Helena.
I dag köper de det mesta på Blocket eller på olika loppisar. Oftast är det
Helena som kommer hem med en ny möbel eftersom det är hon som har körkort.
– Då har man inte så mycket att säga till om. Men vi har aldrig någonsin varit
överens när det gäller möbler. Oftast är det jag som får ge mig, säger
Andreas.
Medan Andreas smak drar åt det strama hållet gillar Helena en lite mer levande
inredning.
Andreas berättar om finten han gjorde den där gången då han köpt en svart
skinnfåtölj som han inte trodde skulle vara populär hemma: han sa att den
var till deras dotter.
– Då kunde Helena inte säga något, säger Andreas och skrattar.
Men snart ska en ny möbel ges plats i hemmet. En soffa som de faktiskt gillar.
Båda två.