Från skuld till exekutiv auktion

I spåren av lågkonjunkturen är det välskötta och värdefulla fastigheter som går under klubban. ”Just nu har jag ett ärende med en man som lever i ett hus utan värme, el och vatten. Man kan knappt gå in. Det är gyttja på golvet. Mannen är helt utmärglad. Det är ett litet, gammalt hus som ska tvångssäljas. Mannen vill få bo kvar. Jag tänker mycket på honom.” Barbara Månsson, kronoinspektör. ”Det händer också att ägaren sitter i ett rum och är arg. Det kan bli obehagligt för alla.”

Katarina Johnsson riktar ner backspegeln för att bättra på läppstiftet samtidigt som Barbara Månsson ringer deras ”måstesamtal”. Det är till kollegorna i Kronofogdehuset i Malmö.

– Nu går vi in, säger hon.

Med en hög papper, en kasse med blå skoöverdrag och handväskorna med larmen lämnar de sin bil. De ska ha visning på ett hus som ska tvångsförsäljas.

Redan före jul skulle huset i en liten by utanför Svedala visas för spekulanter. Den gången fick Katarina Johnsson, Barbara Månsson och de som kommit för att titta vända i dörren.

– Det fanns en inneboende i huset. Han visste att huset skulle visas, men vi kände inte till att han fanns där och hade därför inte kunnat underrätta honom, så vi fick ställa in, säger Katarina Johnsson.

Vis av händelsen har Barbara Månsson ringt husägaren inför den här visningen, för att få bekräftat att huset är tomt. Nyckeln ligger på avtalat ställe, men spekulanter har redan kommit och kronoinspektörerna måste göra en skenmanöver för att inte avslöja gömstället. Innanför entrédörren placerar de några tidningar, som dörrmatta. Vid sidan om kassen med skoöverdrag.

Bodil Olsson är först på plats. Hon kommer från det lokala bankkontoret.

– Jag är här för att bevaka bankens intressen, och presentera mig för eventuellt intresserade, säger hon.

Sedan 2007 har antalet hus och lägenheter som hamnat hos Kronofogden tredubblats i Skåne. En förklaring är att lagstiftningen ändrades 2008.

Numera ska alla tillgångar utredas. Det betyder att en obetald telefonräkning eller ett tv-köp som inte regleras kan leda till exekutiv auktion.

– Det är ett större intrång i den skuldsattas liv. Tidigare kunde man sitta tryggt i sin fastighet ifall lönen inte räckte till utmätning vid en begränsad tillgångsutredning. Med den nya lagen ska vi utreda alla tillgångar, säger Sven Mårtensson, teamledare för Kronofogdens försäljningsavdelning i Skåne, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län.

Det har inneburit att fler vänder sig till Kronofogden för hjälp med att få skulder reglerade eftersom chanserna att hitta tillgångar nu har ökat. Ut­över huslån som inte sköts är konsumtionsskulder det vanligaste idag. De senare drivs nästan uteslutande in av inkassoföretag.

– Innan nya lagen kom begärde inkassoföretagen oftare begränsade tillgångsutredningar därför att de var billigare. Idag kostar en full utredning inte mycket mer än vad den begränsade kostade då, vilket lett till att fler vänder sig till oss, säger Sven Mårtensson.

Fortfarande idag, poängterar han, söker Kronofogden andra möjligheter att reglera skulder innan ett hus ska säljas exekutivt.

– Finns det pengar på kontot eller andra tillgångar väljer vi det först. Att sälja någons hus är ett mycket stort ingrepp som vi tar till bara när inget annat sätt finns, säger han.

Dagens visning är en av flera utannonserade denna regniga fredag. Katarina Johnsson och Barbara Månsson tar emot i dörren, hälsar välkommen och delar ut en bibba handlingar, med beskrivning och värdering av huset. Spekulanterna går runt, öppnar skåpdörrar, trängs i den smala spiraltrappan, granskar badrummet. Som en vanlig husvisning, tills någon pekar på den väl synliga mögelrand som följer golvet längs en av väggarna. Även andra skavanker i det lilla huset kommenteras.

– Det är viktigt att veta att vid en exekutiv auktion köper man huset i befintligt skick, säger Katarina Johnsson, som med sin höjda stämma samlar besökarna omkring sig.

– Får man inte ta hit en besiktningsman innan auktionen, undrar Per Holmgren, på plats för att hjälpa sin husintresserade svärmor. Han bor själv i byn, hon vill flytta dit.

– Nej, vi har anlitat en värderingsman och utifrån den värderingen säljs huset. Men vi gör en visningsrapport om det ni anmärkt på. Det kan leda till en ny värdering eller lägre pris.

Till slut blir det bråttom iväg. De blå skoöverdragen hamnar hastigt i sin kasse och nyckeln läggs tillbaka på sitt gömställe. I samma by, en bit bort, ligger en villa som också skulle visats den här dagen. Ägaren har i sista stund lyckats lösa sina skulder. Nu måste Katarina Johnsson och Barbara Månsson skynda dit, för att mota bort spekulanter som inte läst på hemsidan att det är inställt.

– Vi vill inte att folk ska trampa runt i trädgården, säger Katarina Johnsson.

Hon parkerar och stänger motorn utanför en villa med rejält garage och några väl använda pulkor lutade mot en vägg. En hund bor också i huset. När Katarina Johnsson var här första gången, med en värderingsman, var bara hunden hemma. De kunde därför inte gå in den gången. Inför nästa värderingstillfälle begärde hon så kallad polishandräckning med hundförare och låssmed. I Malmö kommer poliser alltid civilklädda, berättar Katarina Johnsson, men den här gången skickades en patrull från Ystad.

– De kom i målad bil och poliser i uniform. Alla i byn såg det.

Hon och kollegorna försöker att vara diskreta. Många tycker det är skämmigt att skylta med sina skulder. Samtidigt är det ett detektivarbete att hitta människor som kanske inte vill bli hittade. Ibland måste de söka upp folk på arbetsplatser.

– Då brukar vi säga att vårt ärende är privat. Men det hjälper inte alltid. På ett ställe kände någon igen oss, pekade och ropade: ”Vad gör kronofogden här?”

Barbara Månssons telefon ringer. Hon tilltalar den som ringt med förnamn i lugn ton och förklarar vad som är på gång. Efteråt berättar hon att mannen hör av sig ganska ofta. Hans hus ska tvångssäljas. Han mår mycket dåligt.

– När vi skulle till honom för värdering sa han att vi skulle ta med polis, för han kunde bli våldsam och litade inte på sig själv. Det gjorde vi, men när vi kom fram var han inte hemma. Jag försöker hjälpa honom genom att få honom att förstå vad det är som händer, säger Barbara Månsson.

Trots sina mer än trettio år på Kronofogden kan Barbara Månsson på ena handens fingrar räkna de gånger som det blivit verkligt hotfullt.

En gång var i höstas, när hon och en kollega skulle ha en visning. Ägaren visste om det, men öppnade inte. Därför gick de in med hjälp av låssmed. Mannen sov i sin säng. När han till slut kom ut i vardagsrummet hotade han dem.

– Har ni sett den här? sa han och höll upp något som såg ut som ett vapen. Det blev spänt, men jag hann inte bli rädd. Bara mycket koncentrerad. Jag sa att vi skulle gå, och det gjorde vi.

Efteråt hade ledningen samtal och genomgång av det som hänt. När Barbara Månsson berättar om de många säkerhetsrutinerna, kommer hon på att det är dags att ringa Malmö igen. Precis som de ringde innan morgonens visning, ska de ringa när de är klara på ett ställe.

På kontoret har de lämnat en lista med dagens uppdrag, för att man snabbt ska kunna se var de är ifall de larmar.

Kronoinspektörerna är heller aldrig ute på fältet ensamma, utan jobbar minst två. Alla har varsin bilnyckel, liksom larm i fickan.

– Vi vet aldrig vad som möter oss, säger Barbara Månsson.

Den gången med pistolmannen, det visade sig vara en soft airgun han viftade med, blev det aldrig av att trycka på larmet. Faktum är att varken Katarina Johnsson eller Barbara Månsson någonsin använt larmanordningen. Deras egna främsta vapen vid svåra situationer är lugn och empati.

– Man kan prata sig ur alla situationer. Det gäller att inte brusa upp, inte låta andra människors aggressiva ener­gi smitta, säger Barbara Månsson.

– Man kan inte vara för strikt när man jobbar med människor i pressade situationer. Vi måste visa männi­skor respekt. De är i underläge. När de ser att vi förstår att de har det svårt brukar situationer lugna ner sig, säger Katarina Johnsson.

Utanför bilfönstret rör det på sig. Det är en äldre herre i keps som vandrar planlöst fram och tillbaka. Han har knackat på hos en granne och pratat bort några minuter. Det är uppenbart att han bevakar den främmande bilen framför grannens hus.

– Det är bäst att jag berättar vilka vi är, han ser orolig ut, säger Katarina Johnsson och går ut.

En stund senare har hon fått veta massor om husen i byn. Farbroderns anletsdrag har förändrats och när de skiljs åt är det med breda leenden och kraftigt handslag.

– Jag får ofta förvånade kommentarer om att det går att snacka med oss, fast vi kommer från Kronofogden, säger Katarina Johnsson.

Katarina Johnsson vecklar ut en gammaldags papperskarta som hon haft i sin väska. Visst är gps bra, säger hon, men när hon vill få en överblick över ett helt område, duger de inte mycket till. Nu är det dags att vakta utanför ännu ett hus, i Staffanstorp den här gången. Också här har visningen blivit inställd sedan ägaren löst sina skulder.

Området är ett villakvarter med normal standard. Likadana gulteglade hus med uppfarter står på rad. Just det här huset visar tydligt en annan förklaring till att allt fler hus hamnar hos Kronofogen: spåren av lågkonjunkturen. Precis som under finanskrisen på 1990-talet är det många som förlorat jobbet, blivit sjuka eller fått sänkta ersättningar från socialförsäkringarna. Katarina Johnsson beskriver processen.

– Det vanligaste idag är att man hamnat i en ekonomiskt pressad situation och mår dåligt. Man tappar kontrollen och saknar kraft att ta tag i sin situation. Det uppstår ett slags handlingsförlamning, man orkar inte öppna posten och så hamnar räkningarna på hög. Ofta är det först när vi sätter ut deras hus för visning som folk verkligen förstår hur allvarligt det är, att en liten skuld kan leda till att de förlorar sina hem.

Hennes chef, Sven Mårtensson, bekräftar bilden. Under högkonjunkturer är de hus som går till tvångsförsäljning oftare slitna ruckel.

– Vid lågkonjunktur ser vi betydligt fler välskötta och värdefulla hus som säljs på auktion, säger han.

Sven Mårtensson ser paralleller med den förra finanskrisen på så vis att antalet tvångsförsäljningar ökar. Men det finns en stor skillnad, nämligen värdena på husen. Den som på nittiotalet hade belånat sitt hus med kanske ett par miljoner kunde tvingas se sitt hem rasa i värde och säljas för bara en tredjedel. Sådan överbelåning ligger inte till grund för den nu aktuella ökningen, menar Sven Mårtensson.

– Idag har huspriserna en stor betydelse på så sätt att värdet på fastigheter har ökat dramatiskt. Det skapar utrymme för oss att få loss pengar till dem som vill ha sina fordringar re­glerade. Ett hus som man för några år sedan belånade för en miljon kronor kanske säljs idag för två miljoner, säger han.

En förklaring till att tvångförsäljningen ökar särskilt mycket i Skåne är att Kronofogden förbättrat sina arbetsmetoder. Verksamhetscontroller Alena Koren säger att processen från skuld till exekutiv auktion effektiviserats regionalt.

– I Stockholm har man generellt varit snabbare, men nu har man snabbat till processen i Skåne och då ökar antalet försäljningar, säger hon.

Andra förklaringar har med inflyttning till regionen och prisökningar att göra, menar Alena Koren.

Två veckor efter visningen är det dags för exekutiv auktion på det lilla huset utanför Svedala. Juristen Lena Fant håller i klubban i ett förrättningsrum på Kronofogdehuset i Malmö. Ett tiotal personer har kommit. När all formalia är genomförd, i ett så kallat bevakningssammanträde där alla skulder redovisas och fordringsägare bereds möjlighet att yttra sig, är det dags för budgivning. Taxeringsvärdet är satt till 890 000 kronor, skulderna sammantaget uppgår till nästan 550 000 kronor.

Utgångsbudet är 400 000 kronor. Fem minuter senare går klubban i bordet för 675 000 kronor.

För fordringsägarna betyder det att de får igen sina pengar.

För husägaren betyder det att samtliga skulder kan lösas.

Den här gången blev det också lite pengar över.

För Katarina Johnsson och Barbara Månsson är det ett bra slut på en försäljning.

– Vårt jobb är att jaga tillgångar, inte människor. Om det blir pengar över till ägaren känns det alltid extra roligt, säger Katarina Johnsson.