Ja, visst klappar hjärtat lite extra när man får syn på en rad små gröna Stig
Lindberg-blad bland allsköns skrot och skröfs. Och nog kan det vara ett kul
sommarnöje att leta gamla klassiker på loppis. Men att hitta välkänt och
designat porslin till billigt pris är inte det lättaste. Hittar du inte
klassikern så välj i stället med hjärtat. Snygga men okända märken är minst
lika bra. Och glöm inte att det går bra att blanda ett loppisfynd med ett
helt annat. Prickigt med rosa rosenblom. Bara kör!
Svenskt porslin började produceras av Mariebergs porslinsfabrik
1772. Fabriken köptes snabbt upp av Rörstrand.
I ett par hundra år såg det mesta av europeiskt porslin likadant ut. Mönster
och dekorer kopierades mellan fabriker och länder. Vem som hade designat
spelade inte så stor roll. Men i början på 1900-talet började fabrikerna
anställa konstnärer som ritade egna dekorer och signerade sina verk.
Prickigt
Femtiotalet var den tid då småblommigt och krusiduller byttes ut mot klara
färger och roliga mönster. Det fanns pengar i samhället, folk hade råd att
köpa nytt. Det hade blivit lönsamt med formgivning.
Prickiga servisen Amanita är ett fint exempel. Amanita som mycket passande
betyder flugsvamp på latin tillverkades av Gefle porslinsfabrik 1949 till
1957 både i rött, gult, blått och grönt. Porslinet producerades i flera
omgångar, man ser lätt skillnad eftersom både antalet och storleken på
mönstret varierar från gång till gång.
Helmer Ringström är mannen bakom prickarna. Han var mönsterritare på fabriken
1942–1980 och ritade ett femtiotal olika dekorer.
Randigt
Ungefär samtidigt med prickigt kom också randigt. Mönstret Zebra ritades av
Eugen Trost. Han var verkmästare och chefsdekoratör på Gefle 1931–1959.
Under alla sina 33 år på fabriken stod han i skuggan av Arthur Percy som var
konstnärlig ledare och det officiella namnet utåt. Zebraporslinet
tillverkades under åren 1955–67. Det fanns tre olika koppar, till kaffe, te,
eller choklad plus en liten bullig tekanna. Servisen blev snabbt omtalad och
populariteten har hållit i sig.
Roligt
Marianne Westman var ytterligare en som förnyade vardagsporslinet med glada
och färgstarka mönster. Hon handplockades från Konstfack till Rörstrands
porslinsfabrik 1950. Där arbetade hon i drygt tjugo år och under den tiden
stod hennes produktion för fyrtiofem procent av hela företagets omsättning.
Servisen Pomona producerades 1956–1971 och är kanske en av de mest populära
från den tiden.
En annan förnyare var Stig Lindberg, konstnärlig ledare på Gustavsbergs
porslinsfabrik 1949–1957. Han kom att rita många klassiker som till exempel
de prickiga kopparna Adam i blått.