Holländsk design befinner sig i utmärkt form och Nederländerna producerar
intressanta krea-törer på löpande band. Bakom fixstjärnor som Hella
Jongerius och Marcel Wanders finns en mängd lovande och intressanta
formgivare. En av dessa är Chris Kabel. Sydsvenskan fick en pratstund med
den gänglige kortklippte holländaren i jeans och huvtröja.
Kabel föddes 1975 i Haarlem och hade en harmonisk uppväxt i Bloemendaal, ett
litet samhälle med bara sjuttontusen invånare. Han tvekade aldrig över sitt
yrkesval när han sökte till Design Academy Eindhoven, där han tog examen
2000, och sedan direkt startade sin egen designstudio. Två år senare
flyttade han till Rotterdam, där han bor och arbetar.
– Jag tycker om att sysselsätta mig med ordinära tråkiga vardagssituationer
för att hitta helt vanliga saker som jag ger nya uttryck med ambitionen att
ändra människors invanda beteenden, säger han.
Kabel fascineras av hur produkter fungerar. Enligt hans sätt att se det så
definieras en produkts funktion inte av formgivaren utan av användaren.
– Ofta infogar jag lite oväntade element i mina, genom att förvränga dem.
Eller ge dem en alternativ tolkning, för att locka människor att se på
sakerna ur ett nytt perspektiv, och kanske också ge dem nya
användningsområden. Mitt syfte är att formge produkter som känns mer
meningsfulla och som har en bredare kontext.
Parasollet Shadylace kom till när borgmästaren i Lille hörde av sig inför
dess kulturhuvudstadsår 2004. Kunde Chris Kabel göra något i spets, som
staden är känd för?
– Först hade jag svårt att engagera mig i uppdraget, eftersom materialet
gjorde mig irriterad. Men det satte ändå igång min tankeverksamhet och jag
såg en utmaning i att göra något praktiskt med spets, som ju annars främst
brukas i dekorativt syfte.
Både vackert och användbart blev parasollet som föreställer ett bladverk och
som silar ljuset behagligt samtidigt som det skuggar. Spetsen är
specialbehandlad och vattentät, stången är av trä och på toppen sitter en
fågel i gulmetall.
Chris Kabel säger att han alltid varit intresserad av mekaniska föremål. Vid
nio års ålder plockade han en dag isär familjens antika bordsur för att se
vad som dolde sig på insidan.
– Det var den vackraste klocka jag någonsin sett. När min mamma blev arg för
att jag hade förstört familjeklenoden försökte jag sätta tillbaks delarna på
rätt plats. Även om klockan fick ett lite annat utseende så fungerade den
ändå, och den tickar fortfarande!
Holländaren förklarar att han har ett liknande förhållande till sitt arbete
som formgivare: att gå till botten med föremålens mening. Han dissekerar dem
för att hitta en unik och personlig angreppsvinkel.
– Först skiljer jag ut funktionen från dekorationen, och formen från
materialet. Detta gör att jag tydligare ser vilka möjligheter jag har för
mitt arbete.
Kabel betonar att han tycker om genuint vackra former och att han alltid
känner sig lockad att skapa sådana föremål.
– Jag värderar och undersöker det ursprungliga objektet för att rekonstruera
det i ett helt nytt ljus.
Under studietiden på Design Academy Eindhoven upptäcktes han av Gijs Bakker på
designfirman Droog. Bakker tog med den unge formgivarens examensarbete
Sticky Lamp i Droog Design Yearbook 2002, vilket gjorde att Kabel
uppmärksammades av den etablerade designvärlden. Den annorlunda lampan ska
förbli inuti sin förpackning, som klistras upp på väggen. Droog har sedan
dess producerat flera av Kabels alster, och han har medverkat i några av
deras utställningar både i Holland och internationellt. Det stora
genombrottet kom 2003 med den gasoldrivna ljusstaken Flames.
Kabel fick snart uppdrag av stora designföretag som Alessi, Moooi, Van Kempen
& Begeer, Sywawa och Royal VKB. För staden Seoul skapade han 2005 flytande
akvarier då man firade att den tidigare uttorkade floden Cheonggyecheon hade
återfått sitt vattenflöde.
Flera museer har de senaste åren förvärvat verk av Kabel, däribland Museum
Stedelijk Amsterdam, National Glass Museum Leerdam och Fonds National d’Art
Contemporain i Puteaux, Frankrike.
Nederländerna verkar ha en särställning då det gäller experimentell och
konstnärlig design, som också är användbar. Det är nära konsthantverket, men
ändå produktdesign. Varför kommer så många spännande formgivare från Holland?
– Jag vet faktiskt inte, men jag var i alla fall väldigt nöjd med min
utbildning. Vi hade ett stort mått av frihet, många intressanta
gästföreläsare och inte bara en utan flera lärare. Det gav oss utrymme att
hitta en egen stil, eftersom influenserna hela tiden skiftade karaktär. Man
fick också arbeta med egna projekt kontinuerligt. Sökande och
experimenterande är något som uppmuntras.