Sedan ett halvåt driver de Hax Retro i Slottsstaden. I samband med att familjen flyttade till Limhamn från Sjöbo för ett par år sedan, letade man efter en lokal för sin stora samling av framför allt 1950- och 60-tals prylar. Lösningen blev en luftig och ljus källarlokal på 110 kvadratmeter, fördelade på flera rum och med ingång från gatan.
Efter att ha målat om började man fylla lokalen med keramik, porslin, möbler, lampor, glas, bestick, tavlor och kuriosa. Allt noga ordnat efter färg, material, användningsområden, formigivare och tillverkare.
Butiken kan liknas vid ett enda stort retromuseum. Nostalgikicken är total när man kommer in och tycker sig känna igen i stort sett allt. Och det finns mycket mer i lådor både hemma i källaren och i en lagerlokal, intygar Gunilla Haxbender.
– Säljer vi slut på kaffekoppar, så är det bara att hämta upp nya.
Just nu är det småmöbler som satsbord, stolar och hyllor som efterfrågas mest. Även husgeråd köps gärna, som alternativ till att handla nytt.
Annars är det samlingen av keramik och porslin som man är mest stolt över. Håkan Haxbender har specialiserat sig på keramik och en favorit är fabriken Uppsala Ekeby (tillverkningen slutade 1977). Oftast räcker det med att han känner på tyngden i ett föremål för att avgöra om det är intressant.
– När Håkan kommer hem till någon brukar han alltid fråga om han får vända på deras keramikföremål för att se om det har någon stämpel i botten, berättar Gunilla Haxbender med ett skratt.
– Och det brukar jag få, försäkrar Håkan Haxbender.
Samlandet har blivit hans stora intresse och hobby, inte minst att ta reda på så mycket historia som möjligt om alla föremålen och de olika formgivarna. På ett skrivbord ligger en trave med fackböcker om design som man gärna får bläddra i.
– Titta på den här pelikanen, säger han och visar en knubbig keramikfågel med en färgglad näbb. Inte många vet att det är en UE (Uppsala Ekeby, reds anm) eftersom sigillet med namnet pillats bort. Jag hittade den på en auktionskammare och blev jätteglad när jag lyckades ropa in den.
Både två har heltidsarbeten, så än så länge har de bara öppet på helgerna och en kväll i veckan.
– En solig söndag när folk är ute och flanerar är bästa försäljningsdagen, säger Håkan Haxbender som är den som står mest i affären.
Och hur var det då med urnan som startade hela den här retrovurmen? Jo, det var en keramikurna i serien Paprika, designad av Anna-Lisa Thomson för Uppsala Ekeby 1948, som Gunilla Haxbender fått ärva efter sin mormor.
– Fast då tyckte jag inte det var speciellt snygg eller insåg värdet i den.
Vid den här tiden bodde familjen i Sjöbo och hade småbarn. Urnan hamnade i källaren och glömdes bort. I samband med en översvämning sanerades källaren och i den allmänna röran åkte vasen ut.
Samtidigt hade Gunilla Haxbender börjat upptäcka ”sin” urna i diverse heminredningsreportage. Plötsligt verkade det finnas en ”Paprika” på plats i alla vardagsrum. Nyfikenheten var väckt och man började samla på just Uppsala Ekeby. Sedan blev det de andra svenska tillverkarna, Rörstrand och Gustavsberg.
– En dag kom Håkan hem och hade hittat en lite större modell av min gamla Paprika. Här står den, säger Gunilla Haxbender och visar stolt på en halvmeter hög urna i brunt och vitt.
Håkan Haxbender hämtar ett par mindre vaser i samma design.
– Här har vi kusinerna och sönerna!
Hur många prylar de samlat på sig genom åren vågar de knappt räkna på. Idag hittar paret, ”…eller läs Håkan säger Gunilla Haxbender”, det mesta via nätets olika sälj- och auktionssajter. Samlandet har till stor del gått över till sökande. Numera letar man också efter keramik från hela 1900-talet, både svensk och utländsk.
Och hur ser det ut hemma hos familjen? Är det total nostalgi som gäller?
– Vi blandar gammalt och nytt och är rätt sparsmakade när det gäller vilka prylar vi har framme, svarar Gunilla Haxbender. Det är här i affären som vi verkligen kan frossa i retro. När vi känner för en ny färgklick, kan vi alltid ta hem och byta.