Här sprider sig lugnet

Det mesta i koloniträdgården från 1940-talet är original, både hus, inredning och växter. Nu har den lilla trädgården fått sitt första pris.

Under Kristi Himmelfärdshelgen arrangerades en Öppen trädgårds-tävling i Limhamnsområdet. Karin Ivansdotter och hennes syster Anna-Stina Johansson bestämde sig för att delta – och till deras stora förvåning fick deras lilla koloniträdgård ett hedersomnämnande.

– Det kom säkert hundra personer under de tre dagar tävlingen varade plus att några frågade om de fick komma en gång till på söndagen, berättar Karin Ivansdotter förtjust. Jag hann knappt sitta ner en minut!

Hemligheten är den gammaldags charmen i den cirka 400 kvadratmeter stora kolonin, tror hon. Området byggdes på 1940-talet och systrarna köpte stugan för 20 år sedan. Inte mycket har ändrats genom åren. Huset har fått vara kvar i originalskick inklusive möbler och betongprofiler på verandan.

Det sistnämnda är säkert ett minne från den tidigare ägaren, tror Karin Ivansdotter.

– Kolonin byggdes ursprungligen för kalkbrottsarbetarna, det var den tidens friskvård. De här betongprofilerna kommer säkert från cementgjuteriet.

Gången från den lilla grinden fram till stugan kantas av gamla, knotiga spaljerade äppelträd. Sorten är cox orange och de är jättegoda, intygar Karin Ivansdotter och tar oss med på en liten rundvandring.

Det gröna favoritrummet omgärdas av en för dagen blommande och doftande syrenhäck. Kärleken till syrener är ett av många blomsterarv från uppväxten på en lantgård utanför Älmhult.

– Vi hade en stor trädgård med massor med syrener så det är en av mina absoluta favoriter.

När man tagit över kolonin gjordes ett udda fynd i rabatten på andra sidan den spaljerade äppelträdsgången: nämligen höga sparrisplantor. Inte bara små knoppar som försiktigt sticker upp ur jorden, utan rejäla "träd" på ett par meter när vissa kvarvarande skott har fått växa upp.

– De blir som stora plymer och har fantastiskt vackra blad. När min son gifte sig förra sommaren tog jag med några som dekorationer istället för björkar. Bladen är också fina att ha i buketter.

I det lilla kökslandet växer potatis och jordgubbarna är på gång. Att komma ut i arla morgonstund och plocka några solmogna bär till filen tillhör de absoluta höjdpunkterna med kolonilivet, berättar Karin Ivansdotter och sopar bort lite jord från en planta.

Cykelavståndet till kolonin är en annan fördel. Från jobbet på Sus (Endokrinologen) eller hemifrån lägenheten vid Erikslust är det lätt att ta sig hit. Väl innanför den lilla grinden åker axlarna ner och lugnet sprider sig, förklarar hon.

– Här finns inga måsten och man jobbar precis så mycket eller lite man vill. Vi har valt att ha det grönt och lummigt hellre än välansade rabatter. Ibland stannar man en timme, andra gånger längre.

På området finns ett gemensamt hus med toalett och dusch. Kolonistugan har eget vatten, men ingen elektricitet. Vattnet stängs under vintern, utom i dusch/toahuset.

I det lilla köket i stugan finns ett gasoldrivet kylskåp och en dito spis. I övrigt: ingen dator, ingen tv, ingen uppkoppling mer än mobiltelefonen. Frånkopplingen ger den stora avkopplingen.

– På kvällarna får man tända massor av levande ljus. Och jag lyssnar mycket på radio, vi har en gammal transistorradio från 60-talet.

Genom besöken under trädgårdsdagarna har Karin Ivansdotter nu fått många inbjudningar till andra trädgårdsentusiaster och tips på fler spännande trädgårdar att besöka.

– Många kanske tvekar att visa upp sin trädgård, men jag tycker bara det var roligt. Här på kolonin finns det så många vackra trädgårdar så jag hoppas fler vill ställa upp nästa år.