I Malmö finns det flera, i Trelleborg bara ett. Kanske var det därför som det
hände att folk öppet förfärades över det konstiga huset som byggts insprängt
bland de gamla gathusen mitt i stan.
– En gång när vi barn var ensamma hemma ringde det på dörren. Min syster
öppnade och en tant stegade in och sa rakt ut att det var det gräsligaste
hon hade sett. Vi hade minsann inte ens några tapeter, säger Claes
Guterstam.
Det var hallen och trappans tegelväggar besökaren tyckte så illa om. Kanske
också de nakna fönstren som sträcker sig från golvet och nästan hela vägen
upp till taket. För att inte prata om rabatten intill. Inomhus! Utgrävd
direkt i golvet, djup nog för att tre små träd har kunnat rota sig och
sprida sitt bladverk i vardagsrummet.
– Pappa var intresserad av arkitektur och ville ha ett modernt hus som passade
hela familjen, säger Claes Guterstam.
Han var då bara ett par år, det var 50-tal, och familjen bodde i lägenhet och
längtade efter hus. Ett tips om den danske arkitekten fick föräldrarna att
ta med de tre barnen på färjan över till Köpenhamn för ett möte med Ole
Helweg. I nära samarbete med Finn Guterstam ritades sedan familjens nya hus,
anpassat för dem in i minsta detalj.
Claes Guterstam rullar ut en av de gamla ritningarna på bordet, visar
arkitektens svarta linjer och pappans röda ändringar.
– Jag minns att min far ville ha en källare men att Ole Helweg sa att han inte
byggde några eftersom vi alla ändå en dag ska hamna under jord.
I dag har båda föräldrarna gått bort och huset står orört. Tids nog är det
dags för renoveringar, men till dess får de 192 kvadratmeterna andas 1959,
året då huset stod klart. Köket är genomgående i teak. Inte för stort för
att mamman som var hemmafru ”skulle spara sina ben”. Nymoderniteter som
diskmaskinen, importerad från Amerika, hade sin plats redan i
originalinredningen. I grovköket finns en invändig lucka direkt till
soptunnan utanför, som hyreslägenheters gamla sopnedkast.
Vardagsrummet i vinkel är stort med en öppen spis i mitten. Soffan och
fåtöljerna har visserligen klätts om sedan 1959, men inte bytts ut. Den
rosaröda handvävda mattan har prytt parkettgolvet under alla år och det
rustika matbordet likaså.
– För mamma var det viktigt att inredningen skulle passa in i huset och valde
noga sina möbler och saker, behöll och tog hand om dem, säger Claes
Guterstam.
I hallen är det öppet upp till nock och över ytterdörren finns en gång, som en
liten bro eller en balkong med ett skyddande järnräcke, som binder samman
det största sovrummet på ovanvåningen med badrummet. Överallt är
garderobslösningarna genomtänkta, inbyggda i väggarna och genomgående i
teak. Tapeterna i väv var länge intakta i brunt, men har på senare år målats
vita. Gästtoaletten är kaklad i 50-talsgult, badrummet i en lika tidstypisk
blå nyans och med skåp infällda i väggen.
– Precis som i resten av huset har ingenting rörts. Vid det här laget behöver
de ju renoveras, men samtidigt är det speciellt att det ser ut precis som
det alltid har gjort, säger Claes Guterstam.