De som skulle vara så energisnåla, ni minns.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Men att de påkostade och dyra
bostäderna på Malmös mest prestigefyllda adresser läcker som gamla
hyreslängor från 1960-talets miljonprogram – det är en skandal.
Den här vintern – den verkar ju inte vara över ännu – är perfekt för den som
vill mäta köldbryggor och kalldrag. Det blir mörkblått på värmekamerans
bildskärm när Stephen Burke och Hans Bagge skannar av väggar, hörn och
fönster i lägenhet efter lägenhet. Det drar kallt i Västra Hamnen.
Det tråkiga är att man egentligen vet hur man kan undvika de här problemen.
Det är ingen större konst att bygga tätt. Det är egentligen bara en sak man
ska undvika: Slarv.
Högt tempo, hets och stress och slarv och fusk gör att vi bygger halvbra
bostäder trots att vi kan mycket bättre.
Hus som ska stå i kanske hundra år stressas fram i en jakt på tid och
kostnader. Men vad är det för mening med att spara tusenlappar på bygget när
man kanske förlorar miljoner på uppvärmning och underhåll, utslaget på
femtio eller hundra år?
Det vore ju så mycket lönsammare att lägga ner mer tid och pengar på att
konstruera och bygga så omsorgsfullt som möjligt. För att sedan spara pengar
i hundra år på låga energikostnader och litet underhåll.
Alla vet det här. Ändå tvingas Bagge och Burke gå och mäta drag och
köldbryggor i påkostade, nästan nya hus i Västra hamnen. Varför?
Hetsen inför bomässan är en förklaring. Men inte den enda. Det har helt
enkelt inte ställts några krav på några högpresterande hus i Sverige. Det
har fått bli som det blir. Ingen slutinspektion i världen har sett köldhålen
kring fönstren eller känt draget vid eluttagen. Ingen har brytt sig. Inte
förrän hyresgästerna eller ägarna har flyttat in i sina fina lägenheter –
och börjat frysa.
Då är det så dags.
Att bygga perfekta bostäder kräver ett engagemang som genomsyrar hela
processen, från ritbordet till slutbesiktningen.
Kan vi få se mera sådant framöver, tack?