Min mosters fantastiska spis

Karl G Jönsson.
Höstrusk. Novembermörker. Det finns många ord för den här årstiden och alla får en att längta hem till värmen och ljuset.

Hemmets härd är guld värd. Den som kläckte det tänkespråket var nog ute en ruggig novemberkväll när det kalla regnet kom framifrån, inte uppifrån. Det var på den tiden, före tv och internet, när hemmets hjärta var den varma spisen i köket. Det var kring den man kunde kura skymning när stormen ven kring knutarna och regnet smattrade på fönstren. Där sprakade det muntert när man öppnade gjutjärnsluckan för att peta in ett vedträ till.

En induktionshäll eller en mikrovågsugn sprider inte riktigt samma värme, hur effektiva de än är. Det finns förstås elektriska kopior av kaminer och öppna spisar, med illusoriska flammor och värmefläkt, men det är inte heller riktigt samma sak.

Å andra sidan - vedspisen av gjutjärn var ett fantastiskt framsteg jämfört med tiden då man hade en öppen eld i köket, men jämfört med dagens utrustning för matlagning var den synnerligen primitiv. Men det fanns en spis som slog alla anda med hästlängder. Aga-spisen.

Min moster Greta hade en sådan. En krämfärgad mastodont som tronade majestätiskt och spred sin värme i det stora lantköket. Det var på den tiden då det inte var särskilt fint eller högsta mode att ha ett stort lantkök; man hade stort lantkök helt enkelt för att man hade en gård på landet.

Jag visste ingenting om spisar men kunde inte låta bli att imponeras av den krämfärgade jätten med sina massiva uppfällningsbara lock över de gigantiska kokplattorna. Den gav intryck av en oidentifierad högteknologi; man förstod intuitivt att detta var en oerhört komptent maskin.

Långt senare har jag förstått att känslan var alldeles riktig. Det var en Nobelpristagare som ägnade ett antal år av sitt liv för att finslipa en konstruktion som bygger på fysikens lagar för att hushålla maximalt med bränslet. Då kunde det bara bli bra.

Min mosters Aga-spis var gammal och omodern redan när jag växte upp. Det var mycket finare att ha elspis. Aga-spisen försvann till historiens sophög, trodde vi. Men inte. Den har hela tiden levt och haft hälsan i England, där man håller traditionen högt. Och nu är den tillbaka i de senaste trendfärgerna hs dem av oss som har råd. Smakar det så kostar det.

Relaterade artiklar

Författare: Karl G Jönsson
Publicerad 26 november 2006 18.09
Uppdaterad 26 november 2006 18.09

Karl G Jönsson
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu