Även om det är ekonomiskt förmånligt för många att omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter, så lär hyreslägenheterna inte försvinna. Men allt färre hyresgäster gör att Hyresgästföreningen ser sig om efter nya uppgifter. Varför inte ta sig an dem som bor i bostadsrätt? I en annan artikel förklarar hyresgästernas ordförande Barbro Engman tankegången.
Och visst har hon rätt i att medlemmarna i bostadsrättsföreningarna inte har någon som talar för dem. Det kvittar vad pamparna i HSB, Riksbyggen och SBC säger. Trots alla vackra paroller om medlemsinflytande, öppenhet och demokrati känner alla någon som kan berätta de mest hårresande historier från sin egen bostadsrättsförening. Den demokrati som ska vara inbyggd i föreningen är ibland så väl inbyggd att medlemmarna inte kommer åt den.
Våra bostadsrättsföreningar är inga skolexempel på medlemsinflytande, och paraplyorganisationerna som kunde vara på medlemmarnas sida mot lokala småpåvar i styrelserna, de står ofta på styrelsernas sida. I en tvist med den egna styrelsen får den enskilda medlemmen vara med och betala den jurist som styrelsen anlitar mot honom eller henne.
Malmöbon Tryggve Wallins hemsida, som vi skrev om för några veckor sedan, visar på ett stort uppdämt behov bland medlemmarna i bostadsrättsföreningar av ett gemensamt forum. När demokratin har kapsejsat i den enskilda föreningen behöver man någonstans att vända sig. Länsstyrelsen kan utse en särskild granskare, men det enda en granskare kan göra är att skriva en rapport till föreningsstämman. Sedan är man tillbaka i den lokala demokratin, som inte alltid fungerar som lagstiftarna tänkt.
Även om gamla Föreningssverige har tacklat av de senaste åren medan individualismen har vuxit sig starkare, så skulle det inte förvåna mig om det växer fram en organisation för bostadsrättsföreningarnas medlemmar de närmaste åren.
Någon måste ju tillvarata deras intressen.
% är glada
% är likgiltiga