Stämma i bäcken

Om jag får välja föredrar jag tussilagon.

Men stämman är en liten högtidsstund i bostadsrättsföreningar där man jobbar idogt tillsammans för att hålla fastigheten i stånd, hålla omgivningarna vackra och hitta på gemensamma aktiviteter som för grannarna närmare varandra. Där kan årsstämman vara ett trivsamt och glatt möte där man avverkar formalian utan större diskussion för att sedan prata idéer och framtidsplaner över en fika.

Andra årsstämmor påminner mera om DDR. Styrelsepampar på rad längst fram med bistra miner, beredda att gå till attack om någon av undersåtarna vågar ifrågasätta något de har gjort – eller oftare inte gjort. Och som rutinmässigt sänker varje motion som någon optimistisk granne plitat ihop.

SBC:s medlemstidning Din Bostadsrätt skriver om båda sorternas stämma i sitt senaste nummer. Där uttalar sig Peder Halling, som har stor rutin som inhyrd ordförande på stämmor. ”Det viktigaste är att medlemmarna känner att de är delaktiga och kan påverka”, säger han. ”Det är viktigt att vara generös mot medlemmarna, bjuda till och skapa en trivsam miljö. Det är ju faktiskt lite av en examensfest för föreningen.”

Peder Halling påminner också om vikten av att stämman leds av någon annan än styrelsens ordförande och att styrelsen tar plats bland de övriga medlemmarna för att undvika en ”vi-mot-dem-känsla”. En rutinerad ordförande utifrån minskar risken för att stämman kör fast i kontroverser och borde egentligen vara en självklarhet eftersom stämman bland annat ska besluta om styrelsens ansvarsfrihet.

En sådan stämma i öppen, generös och demokratisk anda kan göra mycket för att lösa upp knutar i föreningen.

DDR-alternativet är att stämma i bäcken så att styrelsen slipper alla besvärliga medlemmar med förväntningar på insyn och demokrati på mötet och föreningen kan slumra vidare ett år till.

Men vitsipporna lyser i skogskanten och den här helgen slår nog magnoliorna ut. Allt är inte hopplöst.