Akta er för poolspöket

Idag känner jag ett behov av att skrämmas – åtminstone litegrann.

Jag mottog i veckan ett hot riktat till alla där ute som bygger om gamla välbevarade hus till urblåsta poolvillor med Sköna Hem-inredning i vitt. Kollegan som uttalade hotet lovar att i nästa liv hemsöka vartenda till oigenkännlighet förvanskat hus. Där tänker hon drunkna i poolen varje natt och ligga och flyta i månskenet, blek med blå läppar, tills ägaren ångrar att han någonsin rörde den gamla fina trädgården med sina fruktträd, grusgångar och buxbomshäckar.

Hon är inte ensam om sin inställning till husköpare med mer pengar än smak. En besiktningsman jag träffade berättade om skräckscener när gamla vackra, välbevarade hem rensats på allt av kulturvärde och sminkats upp till något som skulle likna miljonärsvillor. Med en stor pool och stenläggning i det som en gång var en vacker gammal trädgård, förstås.

Han berättade om en villa som var byggd 1953 och helt och hållet inredd med möbler tillverkade samma år. Köksinredning, badrum – allt var intakt. Denna tidsbubbla stod välbevarad tills för några år sedan, då han besiktigade den vid en överlåtelse. Köparen insåg vilken pärla han kommit över. Men dem han senare sålde till blåste ur hela huset, fyllde ett antal containers med ”skräpet” och skapade ännu en helt opersonlig men påkostad poolvilla. ”Det är klart att de ska få bo så om de vill, men de skulle ju inte ha köpt det huset”, sade han indignerat, väl medveten om att de gamla fina, oförstörda husen och trädgårdarna i Skåne nu försvinner i en allt snabbare takt.

Kollegan som tänker spöka vet hur man gör. Hon bodde en gång i ett gammalt hus där lampor tändes och träskor klampade över brädgolven nattetid. När hennes man, efter en sådan skakande upplevelse, halvt på skoj bad spöket att ge ett tecken om det var där, blinkade lampan i taket. Tre gånger.

Då skojade de inte mer.