MALMÖ. Stort kök, luftigt vardagsrum och tre sovrum. Vita väggar och nyslipade
brädgolv. Familjen Thunblad Wieslander bor i ett av tvåvåningshusen bakom
Sankt Knuts torg. Kulturmärkta drömhus för många i deras generation. Gamla
arbetarbostäder från 1932, med små lägenheter som i många fall har blivit
stora när väggar slagits ut och tak brutits upp till etagelägenheter.
Medan de gamla tiderna sitter kvar i väggarna och de gedigna materialen,
fyller nutiden rummen. Något som Helena Thunblad är särskilt medveten om.
– Jag köpte en del av vår lägenhet, tvåan, för snart tio år sedan av min
mormor när hon behövde flytta till ett ålderdomshem. Egentligen var det min
mormors föräldrar som flyttade hit från första början, när hon fortfarande
bodde hemma, och huset var nybyggt.
1946 köpte Helena Thunblads mormor och morfar tvåan direkt under föräldrarnas,
samma tvåa som Helena köpte så många år senare. Däremellan växte Helenas
mamma upp i lägenheten. Hon var ett av tre syskon som delade det enda
sovrummet, föräldrarna sov i vardagsrummets bäddsoffa.
– Då fanns det inte ens en dusch. Mormor sa att det gick hur bra som helst att
duscha i källaren. Släkten tyckte att jag var lite tokig som ville flytta in
i den omoderna lägenheten. Det var innan det blev så populärt här och
bostadspriserna tog fart. Men min mormor blev glad.
Helena Thunblad totalrenoverade de två rummen. Och satte in en dusch.
– Mormor hann se den klar. Hon var här och drack kaffe i bersån, dagen innan
hon gick bort.
När ettan intill blev till salu för fyra år sedan köpte Helenas pojkvän, Carl
Wieslander, den med tanke på framtiden, och hyrde ut den tills vidare. Det
var först när Helena och Carl fick barn som de tyckte att Helenas tvåa inte
längre räckte till och jakten på fler kvadratmeter började. Väggen mellan
lägenheterna slogs ut, de två små köken blev barnrum, ett av vardagsrummen
ett rymligt, välkomnande kök. Bostadsrätten växte från 60 till 100 kvadrat.
Samtidigt dök chansen till ytterligare utrymme upp.
– Ett par stycken i föreningen var intresserade av att köpa loss vinden för
att få det större och därmed kunna bo kvar. Samtidigt började vi prata om
att inreda källaren, säger Carl Wieslander.
Så blev det. Föreningen hittade en lösning alla var nöjda med. De som bor på
andra våningen fick möjlighet att köpa loss vindsytan direkt ovanför
lägenheten, de boende på första våningen källarytan under dem.
Helena och Carl ville gärna ha ett extra rum och ett rejält badrum och
bestämde sig för att gå loss på 40 av deras 100 källarkvadrat. Samtidigt som
Helena väntade parets andra barn och Carl drog igång konsultföretaget
Exceedo tillsammans med en kollega, skulle nu 100 kvadrat bli 140.
– Helena var i princip ensamstående under det dryga år jag höll på. Det var
tufft för oss båda. Jag fick hjälp av min pappa, men det mesta gjorde jag
själv. Helena har målat och fogat, säger Carl Wieslander.
Familjen tog hjälp av en VVS-konsult för att få rätt på rör och ledningar, de
ägnade åtskilliga timmar åt att läsa på för att försäkra sig om hur de
skulle renovera under marknivå utan att få fukt- och ventilationsproblem.
Mycket behövde göras: rör dras om, element och el installeras, väggarna
putsas och takbjälkar plockas fram. Aluminiumbjälkar skulle fästas,
klinkergolv läggas, fukttåliga plastlister spikas, badrum fuktspärras och
kaklas.
– Vi ville inte att det skulle kännas källare utan som vanliga rum. Därför
byggde jag exempelvis ut väggarna så att det fanns utrymme att göra gatt där
elementen sattes in. Och så dolde vi rören för fjärrvärmen genom att bygga
in dem i en fejkad öppen spis, säger Carl Wieslander.
Fördelen med att renovera en källare är att den kan hållas åtskild. I dag
finns en innetrappa i hallen, men öppningen i golvet slog de inte upp förrän
allt var klart, byggdammet bortstädat och värmen installerad.
Nu använder familjen källarrummet som tv-rum och gästrum. Och den ursprungliga
tvåan, som varken hade dusch eller varmvatten, ingår i dag i en lägenhet med
två små toaletter, en dusch och ett rejält badrum med toalett och badkar.
– Att kunna bygga ut i källaren eller på vinden gör det möjligt att bo kvar i
stan även med dagens boendekrav, säger Carl Wieslander. Min önskan är att
bygga ännu ett rum, ett tonårsrum när barnen blir större. Vi har ju 60
kvadrat källare till.