Mer Miami än skånsk lera

Malmöarkitekten och formgivaren Jonas Lindvall är mest känd för sina prisbelönta möbler och inredningar av restauranger som Bloom och Izakaya Koi.

Men på senare tid har han ägnat sig mer åt arkitekturen. Nu är han aktuell med tre nya hus i Skåne, ett är redan inflyttat och två har byggstart under våren. Snart öppnar också ett kreativt centrum som han har ritat i gamla Saltimporten i Malmö.

- Det är egentligen lättare att ägna sig åt möbler och inredningar än arkitektur. Hus är mycket större projekt och blir lättare stoppade på vägen. Men allra helst gör jag rubbet, både ritar, inreder och möblerar husen! Skulle man vara en halvmedioker arkitekt blir slutresultatet åtminstone en helhet, säger Jonas Lindvall.

Halvmediokert var inte precis omdömet för den nybyggda poolvillan i södra Skåne. Bland mer traditionella gatuhus sticker Lindvalls villa ut med sin slutna strama fasad mot gatan och stora glaspartier som öppnar sig generöst mot trädgården och vattnet. "Skånes snyggaste hus" utbrast tidskriften Residence nyligen och utnämnde honom till Sveriges stilrenaste arkitekt.

Husets formgivning har inte mer gemensamt med gamla skånska gårdar än möjligen den vitputsade fasaden. Fint så, Jonas Lindvall vill att husen ska få vara en del av vår samtid. Han har svårt för skånelängeestetiken som han tycker breder ut sig i många nybyggnadsområden.

- Hela tiden försöker man efterlikna skånelängan i moderniserad form, ivrigt påhejad av byggnadslagstiftningen. På många platser vill man att allt ska se ut som om det vore hundra eller tvåhundra år gammalt. Ibland, särskilt på landet, är det nästan en diktatorisk uppfattning.

Han har svårt att förstå varför nya hus ska se gamla ut, annat än i orörda miljöer. Jonas Lindvall tycker det är sorgligt när dagens landsbygdsarkitektur inte får lov att spegla 2000-talet.

- Tidigare epoker har ju satt sina spår och det är viktigt att vi också kan göra avstamp i vår tid. Kör man längs 101:an finns det faktiskt funkiskåkar från 1930- och 1940-talen, men lagstiftarna verkar ha glömt dem. Överallt ska det vara gårdar och längor! Det blir en sådan monotoni.

Mångfald framför enfald lyder Jonas Lindvalls motto. Därför kan han även gilla ett i arkitektkretsar bespottat område som Jakriborg i Hjärup.

- Som yrkesman är det lätt att förkasta det som pastisch. Men hundratals människor står i kö för att bo där och jag kan inte låta bli att tycka att de har lyckats göra någonting rätt. Där finns en mångfald i skala, form och kulör som tilltalar. Stadsplanen påminner om det medeltida klustret.

Han tänker lustfyllt tillbaka på tiden som Londonbo där varje kvarter kändes som en egen liten by i staden med sina småbutiker, pubar, kaféer och bekanta ansikten, och suckar sedan över storskaliga områden i Malmös utkanter där pastellfärgade hus som alla ser likadana ut breder ut sig över slätten. Han efterlyser mer fantasi och kvalitetstänkande bland husföretagen.

- Problemet i byggsvängen är att profithungern har styrt. Villan som vi nyligen har byggt är inte så mycket dyrare än hus i närheten med frigolitväggar. Tänk om det värsta scenariot slår in, då är deras livsinvestering kanske ingenting värd om 30 år. Det känns lite cyniskt.

Jonas Lindvall rufsar om pälsen på sin tolvårige vallhund Pompe och konstaterar att magin börjar i det lilla. I detaljerna, i det goda hantverket som kan ge en byggnad själ och stolthet.

Han gillar italienarna som tar skönhetsidealen på allvar. I Sverige kan han tvärtom känna sig ifrågasatt.

- Jag får ofta ytlighetskommentarer från folk. Men jag tycker att ytan har ett stort värde och det vi betraktar som ytligt berör oss samtidigt på djupet. Jag tror på arkitekturens och designens inneboende kraft att göra livet vackrare!

Han tycker att fler borde ställa krav på sina hem, fundera över vad som får dem att må bra snarare än om köksluckorna bör vara av bok eller ek. Och gärna våga gå utanför ramarna.

- Ofta blir det som med bokrean, folk väljer säkra kort. Därför finns det en miljon Arne Jacobsenstolar bara i Malmö. Jag önskar att fler kände efter, istället för att försöka förverkliga idealhem de kanske sett i inredningstidningar. Många av mina kunder har lyckligtvis varit starka personligheter som går sin egen väg och inte bryr sig så mycket om vad grannar och släktingar tycker.

Han vill inte gärna tala om en särskild stil som genomsyrar husen han ritar men konstaterar, handen på hjärtat, att där finns mycket gemensamt dem emellan. Han arbetar med räta linjer, rena ytor, stora ljusinsläpp, solida naturmaterial. Och överraskningar.

- Man ska inte se allt på en gång. Man måste få upptäcka lite efterhand, som en successiv avklädning.

Oftast finns han med hela vägen och ritar allt från första skissen till specialritade bad- och köksinredningar, ljussätter och möblerar. I framtiden skulle han gärna inreda ett helt flerfamiljshus, komplett med möblering och allt såsom i bästa Philippe Starck-stil.

Som betraktare undrar jag ändå hur det är möjligt att bo i sådana hus som Jonas Lindvall har ritat. Allvarligt talat, vart tar alla prylar vägen?

- Haha, minimalism, om man nu ska använda det ordet, handlar om att få undan skiten. Det finns massor av dold förvaring överallt. När allt fint står framme samtidigt ser man inte det.

- Gemene man tycker säkert att det låter fjompigt, men det handlar om en skönhetsupplevelse.