GLUMSLÖV. Den lilla grusvägen smyger runt en låg, gräsbevuxen kulle. Man
fångas av den bedövande vackra utsikten över Ven och Öresund.
Sedan tappar man hakan.
För plötsligt står man framför en stenlagd gård, stor som en mindre piazza.
Bakom den en lång, svängd fasad i glas och ett hus som är inbyggt i kullen.
Här bor och arbetar snickaren Ammi Chambert och båtbyggaren Fredrik Lundahl i
ett hus som inte liknar något annat.
Det skulle de inte ha gjort om inte Landskrona kommun hade fått en gammal
väderkvarn från 1815 med tillhörande industritomt som del av ett större
markförvärv.
Möllan var skruttig, kommunen ville inte kosta på en renovering.
Fredrik Lundahl fick köpa mölla och tomt för en krona mot att han lovade att
återställa kvarnens yttre till ursprungligt skick. Invändigt skulle den få
inredas till bostad.
Samtidigt beviljades bygglov för ett snickeri med bostadsutrymme på tomten.
När Fredrik Lundahl några år jobbade i Vermont i USA såg han flera exempel på
alternativa sätt att bygga hus.
– Ett hus som byggs in i marken på det här sättet kallas Earthship, jordskepp.
Det är ett sätt att bygga och bo så resurssnålt som möjligt, säger han.
Arkitekten och båtkonstruktören Jürgen Sass och Fredrik Lundahl började bolla
idéer, och en ritning växte fram.
Hela huset är byggt av återvunnet eller på annat sätt fyndat material.
Glasfasaderna kommer från ett gammalt experimentväxthus på
lantbruksuniversitetet i Alnarp och är av en äldre typ av dubbelglas som
smälts samman för att öka isoleringsförmågan. Takstolarna har suttit i en
folktandvårdsklinik, och badkaret hade en familj som skulle renovera
badrummet slängt ut. Ammi Chambert har spacklat, slipat och målat med
emaljfärg i flera omgångar och till slut vaxat med en sorts bilpolish. Den
rostiga utsidan har bara borstats och oljats in.
– Vi har köpt material i udda längder och dimensioner till lägre priser,
passat på när vi har hittat något på utförsäljningar och ofta handlat saker
från skroten. Har man ont om pengar får man satsa tid i stället, säger Ammi
Chambert.
Sedan en grävare schaktat ur och flyttat om 3 000 ton schaktmassa anlitades
proffs för att gjuta bottenplattan, och viss hjälp har man haft med att
putsa väggar.
Allt övrigt jobb har paret gjort själva, till och med dragit elledningar.
– Men en elektriker har förstås kopplat in dem.
Av golvytans cirka 360 kvadratmeter är 52 kvadratmeter bostad, 10 kvadrat
pannrum och resten verkstad.
Från byggstart till inflyttning tog det arton månader.
Huset är byggt för att vara energisnålt. Den omgivande marken blir aldrig
kallare än fem–sex plusgrader vintertid och ger vind- och väderskydd. Husets
låga profil minskar också vindens påverkan, och glasfasadernas utformning
tar vara på solljus och värme.
– Till och med när solen står som lägst strax före jul når den in under
takkanten, säger Fredrik Lundahl.
Sommartid blir det mycket varmt.
– Det behövs mer växtlighet och solskyddsgardiner som dämpar solstrålarna. I
verkstaden finns också ett rörsystem i golvet. Tanken är att via fläktar i
taket cirkulera luft som kyls av i den svala grunden, förklarar Ammi
Chambert.
För uppvärmning med vattenburen golvvärme vintertid finns en vedeldad panna.
Värmen lagras i två stora ackumulatortankar.
– Från senhösten, med konstant frånvaro av sol, räcker det att elda var tionde
dag ungefär, och under värsta vintern ett par gånger i veckan. Vi behöver
elda från november till slutet av februari, säger Fredrik Lundahl.
På tur står inköp av en maskin som kan pressa briketter av spån från
snickeriet.
Tanken med Earthship-hus är att man ska bygga och bo så resurssnålt och
ekologiskt hållbart som möjligt.
Hur mycket huset vid möllan har kostat är omöjligt att beräkna, säger Fredrik
Lundahl.
– Hur prissätter man sitt eget arbete, all materialjakt, transporter och så
vidare? Det enda säkra är att det inte hade låtit sig göras på annat sätt,
budgeten för en träbåtssnickare är tight. Men byggsättet som sådant är rena
vinstmaskinen på sikt, inte minst om man räknar på ”livscykelkostnaden”.