LUND. Det lackade bambugolvet är spegelblankt. Matsalsmöblemanget badar i ljus
från takfönstren. Carl Wardwin pendlar mellan köket och vardagsrummet med en
gul wettextrasa för att avlägsna minimala dammkorn.
2007 köpte företaget Attica (se sidoartikel) piskbalkongen och råvinden av den
nybildade bostadsrättsföreningen på Brunnsgatan. När Carl Wardwin fick syn
på företagets annons för den planerade vindsvåningen "föll
han direkt" trots att utgångspriset låg på nära två miljoner kronor.
– Per Albin Hansson kanske inte tänkte att alla skulle bo så här när han
formulerade folkhemstanken. Men det är ju bra när man i städer kan utnyttja
utrymmen som inte används, säger han.
Tre månader tog det att bygga om vinden till en toppmodern bostad. Förutom en
stålbalk och några bevarade originalträbjälkar i kökstaket är det inte
mycket som skvallrar om lägenhetens förflutna. Men det krävdes arbete. Rör
och ledningar fick dras om. Väggar och yttertak byggdes på den gamla
piskbalkongen, som idag tjänstgör som sovrum. För att få in de stora
fönsterkassetterna mot söder och norr fick man såga upp fasaden. Först
därefter kunde balkongerna byggas.
Carl Wardwin kunde i viss mån vara med och påverka utformningen. Men han
gillade den ursprungliga skissen och specialbeställde bara ett extra
badrumsskåp och en tvättpelare i köket.
Boytan är 53 kvadratmeter, men balkongerna gör att lägenheten känns betydligt
större. Från den ena har man utsikt över Parentesen och de nybyggda
tolvvåningshusen Lunna Töser. Från balkongen mot Brunnsgatan syns takåsarna
i centrala Lund.
– Eftersom balkongerna ligger i söder och norr har jag sol hela dagen. På
sommarkvällarna brukar jag ligga i en vilstol, röka en cigarill och dricka
ett glas vin, säger Carl Wardwin.
– Carl betyder ju fri man. Och det är ju rätt fritt att bo högst upp. Det
känns lite som att bo i hus, som ett radhus på taket.
Många hinder på vägen
Malmöföretaget Attica förädlar råvindar till lägenheter. Affärsidén är enkel:
Man köper tomma vindsutrymmen, ordnar bygglov, ritar och anlitar
entreprenörer som sköter ombyggnaden. Oftast kontaktas man av
bostadsrättsföreningar som vill få in fler medlemmar.
Men det är flera problem som måste lösas innan en kal vind kan göras om till
lägenhet:
– Många detaljplaner tillåter inte att man inreder vinden, eftersom boytan
bara får sträcka sig till en viss höjd av huset. Då måste detaljplanen först
ändras, vilket är ett helt ärende i sig, berättar Daniel Eisenberg.
Att få bygglov brukar inte vara några problem. Men det kan bli en tidskrävande
och kostsam procedur. Även antikvariska intressen kan förhindra
vindsombyggnader. Äldre hus måste behandlas med varsamhet så att inte
fastighetens särprägel förstörs. Byggnormer om handikappanpassning,
brandsäkerhet och utrymningsvägar ska följas.
Idealet är om det finns hiss hela vägen upp till vinden. Att bygga högst upp i
ett flerfamiljshus är dyrare per kvadratmeter på grund av logistiken.
Dessutom kan grannarna under ha invändningar.
– När man ritar en vindslägenhet måste man både respektera husets och
grannarnas karaktär. Vi vill ha en stor enighet i föreningen innan vi
påbörjar ett projekt, annars rör vi inte vindarna, säger Daniel Eisenberg.
I Malmö och Lund finns många oanvända vindar. Men för det ska vara intressant
måste utrymmena vara tillräckligt stora. Det är inte lönt att göra om för
små vindar eftersom de fasta kostnaderna är så höga.
Normalt tar en vindsombyggnad åtta till tolv månader. Ofta är kunden med redan
vid ritbordet.
För närvarande jobbar Attica med flera projekt i Malmö. Vid Brogatan och Erik
Dahlbergsgatan börjar man bygga i vår. Vid Drottningtorget är flera
lägenheter på projekteringsstadiet.
Den senaste tidens ekonomiska turbulens har påverkat vindsvåningsbranschen -
på gott och ont.
– Det är lättare att göra en upphandling och få tag i kvalificerad
arbetskraft. Men det är känsligt att sälja dyra lägenheter i den här
konjunkturen.