Läget på västsidan i gamla Skanör är ett av byns allra vackraste. Redan i hallen kan man titta ut över beteshagar, kor, den oregelbundna raden av badhytter och havet som fräser vid horisonten.
Anneli Krantz och hennes familj har varit sommargäster i Skanör i många år. Maken Claes är sommaruppvuxen i området och när de 2010 fick chansen att köpa den gamla fyrvaktarbostaden alldeles intill de stora strandängarna tvekade de inte en sekund.
- Vi lade ett bud, åkte på semester och när vi kom hem igen hade vi fått ett hus, berättar maken Claes muntert.
På plats konstaterade han att "...hängrännorna såg lite ankomna ut och borde bytas." Svågern, som är byggmästare, bleknade när han körde sin byggpenna rakt genom husväggen.
- Vad ni än gör, rör inte väggen.
Det var inledningen på vad som skulle bli en två år lång process, bygglovsansökningar inräknade.
Familjen var tidigt på det klara med att man ville bevara den gamla arkitekturen såväl som att återskapa många detaljer inomhus. Arkitekt Ulf Paulsson som ritat många Skanörshus bodde granne och fick uppdraget att göra ritningarna till ombyggnaden.
Det visade sig bli en totalrenovering och lite till. Först fick man stabilisera hela huset med stora träskivor. Väggarna visade sig ha djupa sprickor, det saknades grundsättning och stundtals hotade hela huset att rasa ihop. Anledningen var byggmaterialet som hade skiftat genom åren, från ursprunglig gråsten och lersten till lagningar med cement och betong på 1950-talet som inte alls fungerat tillsammans.
Tillkom en kraftig odör.
- Den tidigare ägaren hade haft sällskap av ett stort antal katter. Lukten när vi kom in första gången var kompakt, säger Anneli Krantz.
Försiktigt började man skapa ett nytt hus inuti det gamla. Uthuset på drygt 50 kvadrat fick rivas. Motsvarande kvadrat byggdes upp igen i form av en vinkel till huset. Med den nya planlösningen fick man en stor skyddad uteplats i sydvästläge och en sammanhängande trädgård ner mot tomtgränsen.
- Man kan säga att vi flyttade upp uthuset och byggde ihop det med det stora huset.
När väggarna blivit tillräckligt stabila började man bygga ovanvåningen med två frontespiser och takkupor. Här gjordes plats för badrum med havsutsikt, garderober och tre sovrum.
Sedan började rena detektivjakten på tidstypiskt tegel, handtag, fönster, fönsterglas, dörrar, osv.
Att hitta taktegel anno 1885 gick hyfsat enkelt. Efter en annons i Sydsvenskan fick man tag på takpannor från en gammal prästgård i Flyinge som hade rätt färg och patina.
Det var värre att hitta nockpannor.
- Efter hand fick vi tag på ett par här och några där. Nu har vi så det räcker, berättar Claes och visar travarna med det gula takteglet som ska läggas till hösten.
Trädgården har precis börjat ta form med olika runda "rum" som ska omgärdas av slingrande grusgångar. Här ska växa rosor, pioner, daggkåpa, hallonbuskar och strandgräs närmast det gamla planket mot beteshagarna. Plus en humlestör som ska fungera som stolpe till en hängmatta, sistnämnda ett krav från en av familjens båda döttrar.
Ett av tomtens tre gamla äppelträd har flyttats några meter. Nu står de knotiga träden tillsammans och har precis fått en nyutrullad gräsmatta runt fötterna.
Några dagar före midsommarhelgen körde familjen de drygt 60 milen från Stockholm för att sova sin första natt i sitt nya hus.
- Vad vi sov gott! Och slogs än en gång av att här är så tyst, säger Anneli Krantz och blickar ut genom fönstret i sovrummet där man både ser Öresundsbron och skymtar Köpenhamn.
Har ni inte misströstat under den långa renoveringen?
- Njae, kanske inte vi så mycket som byggjobbarna, svarar båda efter lite funderande. Kommunen har hela tiden varit ett bra stöd och stadsarkitekterna kloka. Men det var nog tur att vi inte visste hur mycket jobb det skulle bli eller hur lång tid allt skulle ta.
På andra sidan staketet och den lilla promenadstigen sörplar korna i sig vatten. Vinden tar i ordentligt och mörka moln jagar varandra över himlen. Några minuter senare faller tunga regndroppar.
Det ogina sommarvädret rår dock inte på humöret, eller att det regnade in vid skorstensstocken under midsommarhelgen.
- Det är småsaker i det stora hela. Nu kan vi äntligen bo här och det känns fantastiskt. Dessutom har vi lärt känna och fått hjälp av så många trevliga och kunniga människor här. Vi känner oss verkligen välkomna.
Återstår en liten trädetalj till trappräcket som strax ska sättas på plats: ett litet fyrtorn i trä.
En hälsning och påminnelse om fyrvaktarna som bodde här för länge sedan.