Nej, man behöver inte ha ett naket betonggolv. Eller plåtklätt innertak. De
flesta frågor Jan-Åke Andersson och hans kollega från Kreativa hus, Johannes
Igelström, får om sina passivhus handlar inte om energiförbrukningen. De
handlar om utseendet, om arkitekturen.
– Passivhus måste inte se ut så här, det här är mer ett uttryck för
arkitektens galenskap, säger Jan-Åke Andersson som själv ritat sitt hus.
Passivhusen fick från första dagen visa vad de går för och var gränsen, om den
finns, går. Det var inflyttning i december 2009 och invånarna har därefter
levt i sina hus nästan utan extern energi – och det under decenniets
kallaste vintrar.
– Det har gått precis lika bra som jag hoppats, säger Jan-Åke Andersson.
Han bodde tidigare i ett energihus och är van vid annorlunda lösningar. Nu
ligger hans företag bakom två av de fyra passivhus som byggdes i det passiva
kvarteret i Åhus, och han ritar på tre nya åt kunder. Vågar han säga något
negativt om husen?
– Det behövs inte, eftersom de fungerar precis som det var tänkt. Jag är
övertygad om att det är så här vi måste bygga i framtiden.
Däremot var solfångarna inte så effektiva som man hoppats och det blir en ny
sort till de kommande passiva projekten. Och så behöver värmespridningen i
husen förfinas lite, så att de mindre rummen hålls lite kyligare och de
större lite varmare.
Lufttemperaturen är i dag 19 grader i Jan-Åke Anderssons hus, inte lika varmt
som i många hem, men behagligt. I Johannes Igelströms hus är det något
varmare, dels gör träet på golvet att det känns psykologiskt varmare, dels
har han satt in ett litet elelement i det stora, öppna, kombinerade
vardagsrummet och köket.
– Jag tyckte att det behövdes nu när det var som kallast. Det drar dessutom
mindre än ventilationsanläggningen, så det blir faktiskt billigare i
längden, säger han.
I båda husen finns kaminer, speciella, vattenmantlade förstås. Närmare 80
procent av kaminvärmen används för att värma varmvatten till hushållet under
vintermånaderna när inte solfångarna mäktar med. Johannes Igelström, som
lever singel i sitt hus, eldar var tredje dag för att ha tillräckligt med
varmvatten. Jan-Åke Andersson eldar varje dag. Det ger både trevnad och
extra värme, anser han.
Passivhusen från Kreativa hus värms med hjälp av en ventilationsvärmeväxlare
som återvinner 80 procent av energin i luften.
Isoleringen är nästan dubbelt så tjock som i ett vanligt hus, väggarna är 50
centimeter tjocka och byggda av betong och cellplast.
Solfångarna ger varmvatten under den varmare halvan av året, resten av tiden
används vedkaminen för ändamålet.
Fönstren är små i sovrummen, desto större i vardagsrummet. Där de inte måste
vara öppningsbara är fönsterkassetten fastlimmad i väggen, för att undvika
köldbryggor. U-värdet ligger på 0,6 mot normala 1,2.
Johannes Igelström var själv nyfiken på hur mycket extern el han använt och
har mätt detta noga. Ett normalhus beräknas göra av med 20 000 kilowattimmar
per år. Totalt gjorde Johannes Igelström av med, i sitt 138 kvadratmeter
stora hus, 6 407 kilowattimmar under 2010, inklusive hushållselen.
– Det blir mindre i år, eftersom det lilla elelementet jag har drar mindre än
ventilationen, säger han.
Båda har blivit lite nördiga av sina passivhus, testar olika inställningar för
det optimala resultatet. Att det är framtiden är de båda
överens om. Priset blir bara marginellt dyrare, det enklare värmesystemet gör
passivhusen billigare, samtidigt som isoleringen är dyrare. Mellan 2 och 9
procent dyrare, räknar man med, enligt Jan-Åke Andersson.
– Valet av kök påverkar slutsumman mera.
Vad skulle ni ha gjort annorlunda?
– På sikt skulle jag vilja sätta in solceller, för att kunna lagra och kanske
sälja el. Det finns ju bränsleceller som producerar både värme och el, men
tyvärr finns de inte framtagna för villor.
Än, lägger han till och ler. Drömmen är att bygga passivhus för framtiden, så
att ny teknik ska kunna kopplas in och göra husen än mer passiva. Och kanske
till och med bli plushus, som ger mer energi än de förbrukar.