Sydsvenskan har granskat en familj som köper och renoverar villor, säljer för
miljoner men blåser husköpare, leverantörer och skattebetalare.
Så sent som i onsdags var två snygga villor till försäljning på annonssajten
Hemnet. Vanliga husspekulanter får aldrig veta att villorna säljs av en
familj som satt i system att blåsa husköpare, leverantörer och svenska
staten på pengar.
Sydsvenskans granskning visar att familjemedlemmarna har små eller obetydliga
inkomster. De flesta har betalningsanmärkningar hos Kronofogden och skulder
till både staten och företag. Samtidigt rör de sig med mycket pengar.
Under 2000-talet har de gjort affärer med åtminstone ett tjugotal fastigheter,
huvudsakligen i Staffanstorp och Löddeköpinge. Tio av fastigheterna har
annonserats ut på bostadsmarknaden. Sju villor har sålts, och gett familjen
nästan 20 miljoner kronor i intäkter. De tre fastigheter som står färdiga
att säljas i Löddeköpinge kan ge familjen ytterligare 12 miljoner kronor
(prislapparna är på 4,2, 4,3 och 3,6 miljoner kronor).
Husaffärerna följer samma mönster. Här är ett exempel:
Karina, 25 år, har aldrig haft ett jobb. Som mest har hon fått ut 9 000 kronor
i månaden genom föräldrapenning, sjukersättning och olika typer av bidrag.
Trots det har hon kunnat köpa två fastigheter och förvandlat dem till
försäljningsklara lyxvillor.
Sommaren 2003, när Karina är 19 år, köper hon en tomt i Staffanstorp. Tio
månader senare köper hon en villa i Svedala. I båda fallen landar priset på
450 000 kronor. Det är småsummor, jämfört med de investeringar som snart ska
göras.
Karina söker och får bygglov för ett helt nytt hus med tillhörande carport på
totalt 208 kvadratmeter på Staffanstorpstomten. I Svedala får hon tillstånd
att bygga en ny carport och en ny takkupa. Där topprenoveras också badrum
och kök med påkostade materialval, nya vitvaror, jacuzzi och värmeslingor i
golven. I Svedalahuset installeras även en värmepump värd 109000 kronor.
Varifrån pengarna kommer är oklart. Det är uppenbart att Karina själv inte har
tillräckliga inkomster. I januari 2005 drar Försäkringskassan dessutom in
hennes aktivitetsersättning vilket gör att hennes inkomst minskar till cirka
4 000 kronor i månaden.
Under hösten samma år står de båda husen färdiga till försäljning.
Men innan dess skänker Karina villan i Svedala till en släkting, som tre
månader senare säljer huset.
Pris: 2,6 miljoner kronor.
Också villan i Staffanstorp säljs.
Pris: 3,5 miljoner kronor.
Vid det laget har leverantörer börjat klaga över obetalda fakturor. De nya
husägarna får så gott som varje vecka hem kravbrev för varor som inte blivit
betalda, däribland värmepumpen i Svedalavillan.
I juni 2006, några veckor innan hon ska fylla 23 år, blir Karina försatt i
personlig konkurs.
Men konkursförvaltaren får inte tag på henne. Efter försäljningen har Karina
lämnat landet utan att deklarera vinsten för Skatteverket. Några månader
senare lyckas konkursförvaltaren, advokat Bo Ahlenius, spåra henne. Hon bor
i Norge, där hon lever på socialbidrag.
Karina berättar för advokaten att de 3,5 miljonerna som hon fått för
husförsäljningen gått åt till att betala skulder som hon dragit på sig under
husbygget.
Men advokatens utredning visar att många leverantörer och långivare inte alls
har fått betalt. Han listar 29 fordringar på sammanlagt 655 000 kronor till
olika leverantörer och kreditinstitut. När Skatteverket får nys om
husförsäljningen krävs hon dessutom på över en miljon kronor i
reavinstskatt.
Men några pengar att betala dessa skulder hittar varken konkursförvaltaren
eller Kronofogden hos Karina.
De enda tillgångar hon har är ett bankkonto där det finns 70 kronor.
Karina är bara en av flera bulvaner som använts på det här sättet vid
husaffärer i Skåne under de senaste åren.
Upplägget är ofta detsamma: En person utan dokumenterade tillgångar köper en
fastighet billigt, i flera fall av ett dödsbo. Byggarbetare från Östeuropa
lyxrenoverar. Hur billigt de gör jobbet är svårt att veta, eftersom familjen
inte redovisar några kvitton till dem som senare köper huset. Varor
beställs, ibland i ägarens namn, men åtminstone vid ett par tillfällen genom
en av Sveriges mest ökända bulvaner: en 45-årig man från Spånga, som
sommaren 2007 försattes i personlig konkurs med drygt 13 miljoner kronor i
skulder.
Innan fastigheten ska säljas skänks den ofta till en annan släkting. Så är
till exempel fallet med en av de villor som i veckan fanns till försäljning
i Kävlinge kommun för knappt 3,6 miljoner kronor. Det huset har nyligen bytt
ägare två gånger inom familjen.
Ägarbytena sker dock bara på papperet. De faktiska försäljningarna sköts ofta
av pappan eller någon av hans söner.
Familjen har mycket att vinna på målvaktsupplägget:
Sydsvenskan kartläggning visar att ett stort antal leverantörer blivit blåsta
på allt från elräkningar till värmepumpar. Det har också förekommit att
byggvaror anmälts som stulna efter att de levererats till någon av
byggarbetsplatserna.
Vid åtminstone fyra husaffärer har säljarna struntat i att deklarera och
betala reavinstskatt. Totalt handlar det om 2,7 miljoner kronor i
skatteskulder
Delar av renoveringarna består av byggfusk. När husköparna upptäcker felen har
de svårt att kräva ersättning av den som på papperet sålde huset.
Hittills har Skatteverket, Kronofogden och Polisen bara tittat på några
enskilda fall. Ingen myndighet har reagerat på det systematiska upplägget
och granskat familjens samlade fastighetsaffärer.
Inte heller Ulf Stenberg, chefsjurist på Villaägarnas riksförbund, har
tidigare stött på upplägget.
– Jag har ägnat hundratals timmar åt att utreda lagfartskapningar. Men detta
verkar vara en helt ny typ av bedrägeri, säger han.
Karina heter egentligen något annat.