På mindre än 200 kvadratmeter trängs fruktträd och pilar med kryddor, krukor
och keramikprydnader. När Britt Löwgren Dahl gillar något får det en plats i
hennes trädgård, svårare är det inte.
– Den som öppnar dörren till gården ska känna att det är lummigt och skönt.
Pilträdet som växer ihop med äppelträdet till en port lockar besökaren
vidare, säger hon.
Trädgården är omgärdad av plank, träd, växter och ett uthus i rött tegel. Helt
fri från insyn. Mitt i står ett äppelträd med en hundkoja under. Taket är
täckt av taklök och katten som huserar i kojan kommer knappt in när pionerna
prunkar framför ingången. En fjäril i keramik sticker upp på en pinne. I en
av äppelträdets klykor sitter en liten arg gubbe i samma material. Han
håller för öronen.
– Det är min före detta make. Jag älskar klassisk musik och brukar låta den
eka fritt i trädgården. Han hatade det och då såg han ut ungefär sådär, så
jag avbildade honom, säger Britt Löwgren Dahl.
Det är hon själv som skapar keramikkonstverken. Delar av trädgården går därför
åt till de redskap som behövs för tillverkningen, men de har hon försökt
gömma med hjälp av växter. Växter som framförallt kommer från hennes
skogspromenader.
– När jag är ute och går hittar jag ofta grejer jag tycker om. Den här humlen
till exempel, den har jag grävt upp och kaprifolen också. Det jag hittar
sticker jag ner i jorden och så får det bli som det blir bara.
En kalkstensbelagd gång leder in till en gammal kornellbuske med
karaktäristiskt röda grenar, men med en mindre typisk lila halsduk virad om
stammen.
– Jag visste inte riktigt vart jag skulle göra av halsduken, trädet såg ut att
frysa och jag tycker halsduken klär det, säger Britt Löwgren Dahl.
Längst in i ett hörn av trädgården står ett plommonträd, det är ympat så att
fyra olika sorters plommon växer ut från samma stam. Ett utmärkt knep för
den som har liten trädgård.
– Det tar lite plats och alla plommonen mognar inte på samma gång, på så sätt
kan man utnyttja ytan maximalt.
Annars tycker hon inte att det är något problem att trädgården är liten.
Tvärtom. Lummigheten och känslan av att det växer överallt gillar hon.
– Det ska inte se ut som att jag lägger ner så mycket jobb, jag gillar det
vildvuxna. Fast jag älskar att stoppa fingrarna i jorden, då försvinner hela
världen, precis som när jag jobbar med lera, säger hon.
Vilket är bäst att stoppa fingrarna i, jord eller lera?
– Lera. Där skulle jag vilja ha fingrarna jämt.