LUND. – Trädgården är min lekplats, jag provar hela tiden nya växter och
kombinationer, säger Märta Grip.
För några år sedan flyttade familjen från England till Sverige och till Märta
Grips barndomshem som de nu delar med hennes pappa. Trädgården var övervuxen
och bestod mest av kirskål, pepparrot och en jättestor ask.
– Jag hade med mig massor av växter från England där jag hade en vacker liten
trädgård med dubbla rabatter. Paret som köpte huset berättade ärligt att de
skulle lägga igen alltihop, de skulle ha gräsmatta istället.
Så Märta Grip grävde upp ett exemplar av varje växt som hon tyckte särskilt
mycket om, stoppade allt i plastbackar, surrade ihop dem med tejp och tog
med på flyget hem tillsammans med sina bästa krattor och spadar.
– Till barnens förtret började jag med att såga ner asken, ett bra
klätterträd, men den tog allt ljus. Jag flyttade två små äppelträd och
gjorde mig av med ett berg av gammal bråte som också huserade i trädgården.
Nu fanns det ljus och rum. Men jorden var tung och lerig. Ett stort lass sand
som dränerar och gör jorden mer lättarbetad beställdes och Märta Grip
formade en oval rabatt mitt på gräsmattan. Sen var det dags att börja skapa
och plantera.
– Jag har utgått från mina engelska plantor och sedan fyllt på med de växter
som trivs bra här i Sverige. De som självsår sig låter jag oftast stå. För
att skapa en stomme i rabatten har jag låtit höga gräs återkomma på fem sex
ställen. Som det manshöga gräset tuvrör, Calamagrostis x acutiflora och
diamantgräset Calamagrostis brachytricha. Några av dem har jag köpt i
Holland i landskapsarkitekt Piet Oudulfs plantskola
Märta Grip är noga med helheten. Hur växters bladverk, färg och form samspelar
blir ännu viktigare på hösten när de flesta blommor falnat och vissnat ner.
Höstfärger blandas med kontraster, bruna fröställningar, skira gräsvippor,
mörkröda buskblad, en och annan roströd sen blomma och som pricken över i,
fullmogna röda äpplen.
Inspirationen kommer framför allt från en särskild viktoriansk gammal trädgård
i norra Oxford där Märta Grip arbetade som trädgårdsmästare något år när
barnen var små.
– I Oxford lärde jag mig till exempel finessen med en dubbelrabatt där
växterna kan spegla sig i varandra. Ställer man sig mitt emellan rabatterna
får man känslan av att stå i ett hav av blommor. Men det är också fint att
se på lite avstånd. När man kisar vävs färgerna ihop.
– Man kan använda sig av vissa idéer när man planerar sin trädgård, men sen
får man se vad som händer, fortsätter Märta Grip.
När plantorna självsår sig börjar det svåra. Om man lär sig att känna igen
växterna när de är små kan man beräkna på ett ungefär hur rabatten kommer
att se ut längre fram. Hur samspelet mellan växterna blir när de blommar,
vilken färg, form och storlek de får.
– Det är ju levande komponenter man jobbar med, de växer, blir fler eller
försvinner. Oftast blir man glatt överraskad, men ibland blir det helt fel,
och då får man flytta om. Eller så plockar jag blommorna, de som står fel i
rabatten kan bli en fin bukett.