Fast den här gången handlar det inte om utedass utan om snålspolande
vakuumtoaletter.
– På så sätt får man den moderna toalettens fördelar samtidigt som det
fullständiga kretsloppets urgamla principer bibehålls, säger Astrid Lofs,
biolog och uppfinnare som efter tretton års utveckling är framme vid den
kommersiella lanseringen av en helt ny typ av enskilt avlopp.
Det ringer ofta till hennes företag, Bio Globe i Hörby, för ute i bygderna
pågår en tyst folkrörelse.
I många kommuner har politiker och tjänstemän i miljönämnder och
miljöförvaltningar ännu inte hunnit ställa om sig mentalt från de gamla
reglerna för enskilda avlopp till de nya.
I stället för att som förr koncentrera sig på den tekniska lösningen, där
det i detalj specificerades hur markbäddar och infiltration skulle anläggas,
ska man nu i stället se till resultatet. Det vill säga, Naturvårdsverket
föreskriver att man ska fokusera på hur stora mängder av framför allt kväve
och fosfor som eventuellt läcker ut i naturen.
– Självklart är det funktionen och inte konstruktionen som är intressant i
sammanhanget, säger Astrid Lofs. Och de där sandbäddarna för infiltration
som tidigare har anlagts, det säger sig självt att sand inte kan binda
fosfor till exempel. Och en sådan infiltrationsbädd blir dessutom bara sämre
med tiden.
– Jag förstår de stackare som för dyra pengar anlagt den typen av avlopp och
som nu står där och på nytt måste lösa sitt avloppsproblem.
I Sverige finns närmare en miljon enskilda avlopp. Många finns vid fritids-
och sommarhus, men de allra flesta som har enskilda avlopp bor i sina hus
permanent. Så enskilda avlopp är långt ifrån någon skitsak, varken ur privat
eller samhällsekonomisk synvinkel.
– De flesta kommuner säger också att de inte planerar att bygga ut sina
allmänna avloppssystem inom överskådlig tid.
Så vad gör man? Bad- och tvättvatten innehåller inte särskilt mycket
föroreningar och ställer sällan till problem. Men toalettens innehåll – det
måste man ta hand om på ett effektivt sätt. Biologens lösning går ut på ett
fullständigt kretslopp, i princip underhållsfritt.
Astrid Lofs nya toalett är av samma typ som finns på flygplan och färjor; en
snålspolande vakuumtoalett. Avloppsledningen går till en latrinkompost, en
fyrkantig behållare cirka 120x120 centimeter.
Det fasta avfallet stannar kvar i lådan där det bryts ner av mikroorganismer
och en mask, Eisenia fetida. Lakvattnet fortsätter genom ett lager
lecakulor, ytterligare ett lager sand och en speciell fiberduk vilka alla
har till uppgift att skilja ifrån fasta partiklar, som alltså stannar i
behållaren.
Lakvattnet rinner sedan ut i en torr rotzonsanläggning – för varje person
behövs cirka fem kvadratmeter. Där tas näringsämnena upp av perenna växter.
Det fasta materialet i behållaren bryts ner till ett minimum som kan
användas som gödsel. Det finns alltså inget behov av slamtömningar eller
annat tekniskt underhåll.
Och tvärt emot vad många tror visar studier att rotzoner fungerar väl så bra
vintertid som sommartid. De verksamma bakterier som understödjer växternas
näringsupptag påverkas inte mycket av temperaturen, snarare tycks det vara
tillgången på kol som är avgörande.
Förutom de miljömässiga vinsterna har anläggningen flera praktiska fördelar.
Vakuumpumpen fungerar även vid strömavbrott tack vare ett 12-volts batteri.
Saknar man el kan man ladda batteriet med solceller.
– Jag har arbetat hårt för att göra den här anläggningen så enkel som
möjligt med så få tekniska komponenter som möjligt. Det har tagit tid, men
belöningen är alla människor som ringer och är så glada, säger Astrid Lofs.