Lars H Gustafsson har jobbat för Rädda barnen, han var med om att utforma FN:s
barnkonvention och jobbade senast som skolläkare på Rosengård.
Anna Teresia: Hur skiljer sig barns förmåga från vuxnas förmåga att hantera stress? Har barn lättare att skärma av stressiga miljöer?
Lars H Gustafsson: Olika för olika barn. Och så beror det på vilken stress vi talar om. Den värsta stressen för barn är relationsstressen, alltså när det inte funkar med föräldrar, kompisar eller lärare. Den stressen har barn svårare att hantera än vuxna. Däremot: annan slags stress klarar de bättre. Du har säkert sett barn läsa läxor med musik i hörlurarna och datorn bredvid sig där de både chattar och svarar på sms samtidigt. Obegripligt för oss. Men tycks funka för dom!
Elisabeth: Hej.Har du några konkreta tips vad det gäller koncentrationssvårigheter och läxläsning.Har en 15-årig son med dessa problem o inför prov blir situationen ibland jobbig,med mycket tjat.
Lars H Gustafsson: Om jag var skolläkare skule jag vilja kolla upp honom lite, gärna tillsammans med en specialpedagog. För att se att han inte har några mer specifika inlärningssvårigheter som gör det svårt för honom att koncentrera sig. Det gäller ju att ställa lagom stora krav! Ett allmänt råd kan vara att hjälpa honom finna en rytm där han koncentrationsläser korta stunder och varvar med fysisk aktivitet VARJE dag i veckan, inte bara inför proven!
Fredrik: Vi har två barn, 2 och 4.5 år gamla. Fyraåringen har alltid varit ledsen då vi lämnat honom på dagis, 2 år nu. Han leker inte gärna med andra barn och leker hellre ensamlekar, såsom pussel och rita. Hemma är han tvärtom...social och busig så som barn ska vara. Pedagogerna på dagis säger att han är en iaktagare. Bör jag vara orolig? Kan dagis varje dag vara skadligt för vissa barn? Hälsningar Fredrik
Lars H Gustafsson: Det finns barn som tar det lugnt i början, just som din son. Ofta blyga barn. Det behöver inte vara något fel, ofta kommer de efter hand. "Iakttagare" kan vara en bra beteckning. Men det viktiga är väl att du följer upp det här genom samtal med dagispersonalen. Så länge de tar det med ro kan nog du göra det också. Om det är den erfarna och trygga personal som jag hoppas och tror att det är.
David: Vad ska jag göra då jag har märkt att barn far illa hos sina föräldrar? skrik och bråk är där en vardag. Föräldrarna råkar vara min sambos syster så därför försöker vi (jag och min sambo) ta hand om barnen så mycket vi kan. Vi är rädda för att en anmälan till myndigheterna gör att även vi skulle mista kontakten med barnen.
Lars H Gustafsson: Svår avvägning. Ni har säkert en viktig roll att spela just som ni gör nu. Men jag tycker ändå det kan vara på sin plats att tala med föräldrarna om er oro. Säga att ni faktiskt är bekymrade och undra om ni kan hjälpa dom på något annat sätt. För kommer ni i ett läge att ni faktiskt funderar på anmälan till soc - och det är ni ju om ni tycker att barnen far illa - så är det dubbelt viktigt att ni har pratat med föräldrarna först. Annars kommer dom att känna sig svikna av er: "Varför sa ni ingenting till oss innan ni anmälde?" Du förstår säkert - sen kan det vara kört. Och - det finns lägen då man inte kommer undan en anmälan. Barn får ju inte börja fara illa på allvar!
Anna Teresia: Vilken är den största hälsorisken för barn idag?
Lars H Gustafsson: Det beror på vilka barn du menar. Jag har jobbat på Rosengård, och där är utanförskapet det stora problemet. Allmänt kan man säga att de som mår sämst av våra barn idag är tonårstjejerna. De klarar sig bra i skolan, men de har mycket stressymtom. Kanske kan man också säga att det komplicerade samhälle vi lever i med stra klyftor mellan olika grupper och väldigt mycket at ta ställning till är en hälsorisk i sig.
Lars Norgren: Som idrottslärare i snart 30 år, därav 22år på gymnasiet är jag av uppfattningen att fler elever är överviktiga, konditionen är sämre och att fler inte ens vill röra på sig idag. Detta ser jag som ett tecken på ohälsa, och är orolig för framtiden. Lars Norgren
Lars H Gustafsson: Jag delar din uppfattning. Även om svenska ungdomar har mindre överviktsproblem än i t ex Finland eller i övriga Europa. Men visst, du har rätt: både barn, ungdomar och vuxna behöver röra på sig mer!
Anna Teresia: Förkylningstider...när ska man hålla barnen hemma? Endast vid feber?
Lars H Gustafsson: Ja, det är väl en bra tumregel. Men man får kompromissa ibland - är man rikigt genomförkyld och känner sig risig uppifrån och ner så kan det väl vara legitimt att man gör undantag ibland. Någon dag eller så. Inte mer.
Lena: Du säger att om man får höra tillräckligt ofta att man är en problemgrupp, så blir det något av en självuppfyllande profetia. I dagens samhälle/skola verkar finnas en strävan efter att "förenkla" en komplex tillvaro genom kategoriseringar och diagnoser. Hur ser du på psykomedicinska diagnoser som t.ex. ADHD i förhållande till de sex kriterierna i Unicefs rapport ”An overwiew of child well-being in rich countries" ?
Lars H Gustafsson: Det här är en stor och jättesvår fråga som behöver mer utrymme än vi får i en chat. Jag menar att det är bra ju mer vi lär oss om hur barn fungerar, inklusive hur hjärnan arbetar, så att vi kan anpassa vår pedagogik efter det. Diagnoser kan vara bra ibland för att tydliggöra vad vi funnit. Men det är viktigt att man förstår hur de här diagnoserna är konstruerade, att det finns en gradvis övergång mellan friskt och "sjukt" och att gränsen vi sätter alltid är godtycklig. Och den risk du antyder, att också diagnosen blir en självuppfyllande profetia, finns förstås. Det finns alltå för- och nackdelar, men det här samtalet är idag svårt att föra, eftersom frågan blivit så känslomässigt laddad.
Ulrika Lindquis: Hej! Min 8-årige son är kattallergiker och vi har gjort oss av med katten. Han får fortfarande vissa reaktioner som nysningar och mild nästäppa. Ibland även ögon-tiks, kan detta ha med allergi att göra? Kan det vara något annat (duntäcke etc) han reagerar på, är det skadligt och vad ska vi göra åt det hela? Mvh Ulrika
Lars H Gustafsson: Är det gjort en riktig allergiutredning? Annars bör ni väl få en sådan gjord så att ni får säkert besked om ifall pojken har fler saker han reagerar på än katten. Tics har normalt ingenting med allergi att göra. Men har han haft mycket ögonbesvär kan man väl tänka sig att det bidragit till att utlösa hans tics. Jag tycker ni borde få komma till en barnläkare med vana att handskas med den här typen av frågor. Har ni inte en sådan kontakt - be läkaren på vårdcentralen om en remiss.
Tina: Vid skilsmässa, hur mycket ska man säga? Hur mycket känslor ska man visa? Min flicka är 5 år. Tack Tina
Lars H Gustafsson: En stor och svår fråga. Min huvudprincip är att man ska vara ärlig mot barn. Men i en skilsmässosituation kan man vara så känslomässigt berörd att man t ex berättar för barnet om hur hemsk den andra föräldern är. Mitt råd: Gå till BVC och be att få en tid hos BVC-psykologen. Hos henne kan ni berätta om hela situationen, och då kommer ni säkert fram till en bra lösning. Bra om både du och flickans pappa är med då.
shabana: min pojken ær 3 månader gamal. sedan två månader jag har tagit honom upp under axlarna allt vikt av honom på axlarnafrån tre veckor sen har borjat knacka ben av arm och axlarna.håller jag honom på fel sætt?hur farligt ør det? vad ratt sætt all ta upp barnen?jag ær vældigt oroligt for honom.
Lars H Gustafsson: Hej, gå till BVC (Barnavårdscentralen) och ställ den här fråga där. Visa BVC-sjuksköterskan hur du gör när du lyfter pojken och fråga henne ur du ska göra. Hon är jättebra på sådana problem!!
Sigge: Jag undrar ibland över alla dessa larm om att svenska barn mår dåligt. Det verkar så perspektivlöst, både i ett historiskt och i ett geografiskt perspektiv. Vi som har varit med ett tag och sett oss omkring vet ju att dagens svenska barn har det jämförelsevis bra. Vad tror du att denna mörka och pessimistiska framställning av svenska barns situation beror på?
Lars H Gustafsson: Ja, jag har ofta undrat över det. En viss historielöshet finns säkert. Liksom en tendens vi alla har att idyllisera vår egen barndom. Den äldre generationen har alltid oroat sig. Till det kommer nog också den frestelse som kan finnas hos oss som arbetar med barn, eller i olika organisationer bevakar barns intressen, att överdriva lite för att visa hur viktiga vi är. Det här är inte populärt att säga i mina egna led, men jag menar att vi måste vara mycket exakta i det vi säger för vår framtida trovärdighets skull. Och det finns ju en rad problem att ta itu med idag också - inte blir vi då arbetslösa. Det jag mest oroar mig för är att vuxnas svartmålning får barn själva att uppleva sig som problem. Utomlands har jag hört politiker resa sig upp och säga: "Barnen är vår fratid och vi är stolta över de barn vi har i vårt land!" Det hör man sällan i Sverige. Här är vi så bekymrade jämt...
Anna Teresia: När vet man om kontrollbehov hos ett barn är "farligt"? Har en dotter som konstant räknar antalet kramar/pussar, steg osv och som ibland flippar ut helt om det inte blir "rätt". Kan man göra något för att stävja detta?
Lars H Gustafsson: En tendens att ritualisera,alltså alltid vilja saker på samma sätt, är vanlig hos barn. Ibland blir det mer och närmar sig det du kallar kontrollbehov eller rena tvångsföreställningar eller tvångshandlingar. Det är svårt att avgöra var gränsen går mellan det "normala" och det som liger utanför det. En praktisk regel kan vara att så länge detta inte stör barnet (eller familjen) alltför mycket i den dagliga verksamheten kan man låta det bero. Annars tycker jag det är dags att söka för det, så att någon sakkunng får ta sig en funderare. Du skriver inte hur gammal din dotter är. Är hon fem år eller yngre kan du be att få en tid hos psykologen på Barnavårdscentralen. Är hon äldre kan du prata med skolsköterskan, så kan hon koppla in lämplig person i skolans elevhälsoteam på det hela.
Linda: Hej, Min 5-åriga son har haft gallstens problem och blivit behandlad med Ursufalk. Finns där något sätt man kan förebygga så han inte får det igen. Sedan Januari månad 2008, har han haft 2 riktigt stora attacker som krävt akut vård, sedan har vi gått på ständiga kontroller hos en läkare på barnsjukhuset. Min son äter sunt och tränar, rör på sig mycket... Så varför han fått detta är oss ett frågetecken. Så kan du komma med något svar på vårt problem så är jag dig tacksam. Tack!
Lars H Gustafsson: Det är svårt för mig att komma med fler råd än dem du säkert redan fått på sjukhuset. Eftersom du ställer frågan här också kan jag ana att du inte är riktigt nöjd med den information du fått. Ett bra råd är då att skriva ett brev till den behandlande läkaren, berättas om er oro och be att få en ny tid då ni får ordentligt med tid att diskutera de här frågorna mer grundling än vad som kanske blev tid till vid de senaste återbesöket. Jag vet av egen erfarenhet att ett sådant brev blir en bra tankeställare oss som läkare - och då brukar vi försöka skärpa oss!
Maria: Min son är 13 månader och ska börja på dagis i januari. Han är ofta lite känsligare när det är många barn runt omkring honom och blir gärna klängig. Han är dessutom känslig för höga och plötsliga ljud. Kan det bli ett problem för honom att börja på dagis och vad gör man för att förbereda honom för dagisvistelsen ?
Lars H Gustafsson: Så snart du vet vilken förskola din pojke ska börja på tycker jag du ska gå dit och be om ett samtal med föreståndaren. Berätta då om din pojke och den oro du känner för honom. Det ni då säkert kommer att diskutera är hur inskolningen ska göras, så att den på bästa sätt tar hänsyn till just din pojkes sätt att vara. Det är sådana frågor som förskolan är van att hantera, och för det allra mesta brukar det fungera bra. För det inte bara pojken som behöver förberedas - också ni som föräldrar och personalen på dagis mår bra av tänka igenom och prata om allt detta i förväg!
Pernilla: Hej, har en dotter på snart 2 år som ännu sover i vår säng (trots förmaningar från alla håll o kanter) det har fungerat bra för oss dock. Nu väntar vi tvillingar om ett par månader o känner det är dags att vänja henne vid egen säng. Hur går vi bäst och smidigast tillväga? Kan tillägga hon aldrig har velat sova själv.
Lars H Gustafsson: Jaa, du, just den situationen har jag varit i själv! Det finns inga riktiga patentråd att ge. Ofta fungerar det bäst om man tar det stegvis, till exempel genom att ställa flickans säng intill er egen. Om nu inte flickan plötsligt VILL sova i eget rum - sådant händer också minsann! Jag tror själv inte på några "metoder" i sådana här sammanhang - man får improvisera och använda sin bästa fantasi! Och om det inte alls fungerar prata om det på BVC. Men ni kommer att fixa det!
Fredrik E: En helt orelaterad fråga: Jag läser till läkare och funderar på att i framtiden specialisera mig inom barnmedicin. Är det ett intressant arbete? Är det jobbigt att stöta på så många sjuka, lidande barn varje dag?
Lars H Gustafsson: Visst kan det vara jobbigt. Men jag har aldrig ångrat mig. Jag tycker det är det finaste arbete man någonsin kan ha!
AnnaMamman: Har ett barn som har lätt för att ta initiativ och fatta beslut (göra saker efter eget huvud). Mitt barn är en 10 årig kille och han har inga syskon. Ser som förälder med blandade känslor på hans "självständighet". Upplever svårighet i balansgången mellan att uppmuntra hans självständighet och att sätta gränser. Några handfasta råd om vilka områden jag som förälder definitvt bör vidmakthålla min makt inom, för att inte helt förlora kontrollen? Tacksam för svar.
Lars H Gustafsson: Grattis till att fått en sådan kille i huset! Sådana barn brukar kunna hävda sig också gentemot kompisar och andra som ställer krav, och i grund är det nåot positivt med det. Men jag förstår din fråga - och visst är det viktigt att du klargör för honom att det inns vissa områden som inte är förhandlingsbara. Vilka det är tror jag du måste bestämma själv. Några är väl klara: att han aldrig får använda våld för att hävda sina intressen! Att han ska stå för de överenskommelser ni gjort. Att han ska sova på nätterna. Att han inte kan komma hem hur sent som helst. Att han ska tala om var han finns när han är ute. Osv. Och så småningom klara regler kring droger. Osv Osv. Jag tror er kille är en klipsk en - han fattar särkert det här. Alltså: Npgra få, men absoluta regler. Resten förhandlingsbart - men stå vid överenskommelser, kunna lita på varandra. Lycka till!
Moderator: Tack för alla frågor och svar! Chatten med Lars H Gustafsson är nu slut.