Chatta om tvångssyndrom

moderator: Välkomna till chatten med Annette Skog!

Cilla: Vad exakt är tvångssyndrom? Har det något med tvångstankar att göra? För sådana har jag, och jag blir alltid deprimerad av dem eftersom de alltid är negativa, oftast är tankarna om döden, men inte min egen, utan om mina närmaste omkring mig. Det är jättejobbigt, och jag har sådana tankar varje dag.
Annette Skog: Du känner ett tvingande behov av att göra saker på ett visst sätt. Det kan vara att du är rädd för att någon annan ska skadas om du inte gör en viss ritual - tex går på ett visst sätt över en tröskel.

pedagog: Hejsan Jag arbetar i skolan och möter ibland elever med OCD. Hur tycker du man bäst hjälper den som har behov av att utföra ritualer? Ska man avstyra, avleda eller låta ritualen få ta den plats som behövs? Även om den inkräktar på det sociala samspelet med kamraterna?
Annette Skog: Man ska omedelbart kontakta skolsköterskan och föräldrarna. Som lärare måste man ha instruktion av någon som är proffs. Det är för svårt att hantera situationen som ensam lärare. Man kan också låta någon komma dit och prata om vad tvångssyndrom är inför hela klassen utan att peka ut någon särskild elev.

David: Hej. Min flickvän lider av renlighetsmani och kan tvätta sig och städa i evigheter. Jag känner även igen vissa andra symtom från artikeln. Hon lider definitivt av detta själv, och jag lider också av det trots att jag försöker ha förståelse för det så mycket jag kan. Dessutom är jag rädd för att detta kommer påverka vår relation till det sämre på sikt. Jag vill gärna hjälpa henne, men problemet är att hon är tyska och bor i Tyskland. Finns det någon liknande organisation för denna sjukdomen där, och är problemet lika välkänt där som i Sverige?
Annette Skog: Vad jag vet finns det ingen sådan organisation i Tyskland. Jag tycker du ska gå in på vår hemsida, www.ananke.org för vidare information och hänvisning vidare.

julia: Hej Annette! Tack för att du vill dela med dig om din historia. Uppenbarligen är vi många som fått olika diagnoser och personligen vet jag än idag inte vad jag ska tro om de jag fått/har. Hur mycket ska man därför förlita sig på läkarna? varför tror du att det kan bli så här?
Annette Skog: Det är svårt att svara på. Det händer att patienter får fel diagnoser och därmed fel behandling men oftast kan man lita på läkarna. Men du måste ha någon annan,att prata med om din diagnos. Ta kontakt med närmaste psykiatriska öppenvårdsmottagning.

Anna: Kan man ha tvångssyndrom i olika hög grad? Hur vet man att det verkligen är det och inte bara ett personlighetsdrag? Hur allvarligt ska det vara för att man ska söka vård av något slag?
Annette Skog: Man får själv avgöra om graden av tvångssyndrom är handikappande eller inte. Är det det sök vård omedelbart.

lova: Läste nyss artiklen om dig i sydsvenskan, jag är en tjej på 32 år och har grymma tvångstankar om att jag mst motionera vis tid och vis sträcka varje dag, vilket gör mina dagar jäkligt enformigt och även väldigt ensamt. Lever helt isolerad pga detta, tror dessa mönster är pga att jag äter kopiösa mängder mat varje kväll o natt och måste kompensera detta genom träning. Känner mig fet, ful och väldigt låg. Kram
Annette Skog: Du bör söka behandling på närmaste psykiatriska öppenvårdsmottagning. Du behöver hjälp. Kontakta någon av oss i föreningen så att du kan få träffa andra som har tvångssyndrom.

Mats: Hej Annette, Jag har en dotter som är 10 år och som har det väldigt jobbigt med sina tvångstankar. Hon säger själv att det är jobbigt för att hon måste hela tiden göra saker på ett visst sätt så att det inte ska hända något med någon annan i familjen. I vilken ålder började dina tvångstankar? Eftersom min dotter har det så jobbigt nu, vilket råd vill du ge oss? Ska vi söka professionell hjälp och i så fall var? Bästa hälsningar Mats
Annette Skog: Jag tror att jag hade tvångstankar redan som ganska ung. Ni borde söka hjälp på barnpsyk. Men du kanske vill ha någon annan att prata med. Kontakta oss på föreningen - se tidigare svar för adress till hemsidan.

Anna: Hej Annette! Min man har tvångssyndrom och jag misstänker att han har haft det långt innan vi träffades. För att underlätta för honom har jag tagit på mig att t.ex. "gå kvällsronden" (dvs kolla att alla lampor är släckta, att ugnen inte är på, att alla dörrar är låsta, alla kranar avstängda, kyl och frys ordentligt stängda osv.). Innan jag tog över dessa sysslor kunde han hålla på ett bra tag med att kontrollera allting om och om igen innan han kunde gå och lägga sig. Min fråga är om jag hjälper eller stjälper honom när jag "tar över"? Jag kanske bara gör allting värre och "göder" kontrollbehovet? Min fråga är om detta är rätt sätt att tackla problemen eller om du kanske har något annat tillvägagångssätt du vill tipsa om? Tack för att du gör det här! c-;
Annette Skog: Egentligen så ska man inte hjälpa till vid tvånget, men i vissa fall måste man ändå göra det för att vardagen ska fungera. Men ni måste ha hjälp. Vi i föreningen har något som heter stödgrupper. Det är studiecirklar i studieförbundet Vuxenskolans regi, där jag och en tjej som är anhörig leder studiecirkeln hur man kan arbeta mot sitt tvång på egen hand med stöd och hjälp. Ni kan anmäla er via vår hemsida. Kontakta även vården.

stina: Hur kom du på att det inte var ett friskt beteende och att du då tog kontakt med läkare.
Annette Skog: Det är en lång historia, svår att svar såhär kort på men jag märkte att jag kom för sent till allting, allting tog för lång tid. Jag hade plågsamma tankar och var väldigt omständlig med allt. Det blev handikappande till slut och omöjligt att arbeta och koncentrera sig på något annat än tvången.

M Persson: MIn flickvän tycker att alltig är smutsigt. Det tar sig många uttryck. Vår pojke måste tvätta händerna ofta. Var vi går har vi våtservetter med ifall att han skulle ta i något "smutsigt". Dammsugaren skall fram även på exempelvis julafton när jag tycker man skall ägna sig åt festligheter. Vårt sexliv begränsas av att hon måste känna sig fräsch. Det är naturligt men hon kan komma sent om natten och förvänta sig att jag är med på noterna efter det att hon ägnat mycket lång tid i duschen. Spontan sex är inte att tänka på. När jag tycker att golvet är "kliniskt rent" tycker hon se damm och kan lägga ner tid på att göra det rent. Hon har aldrig tid till något annat för hon lägger ner all sin tid på rengöring. När jag försöker effektivisera möts jag av ilska. Kan en psykolog hjälpa till med detta? Hur närmar man sig med sitt budskap att hon behöver hjälp?
Annette Skog: Det som kan hjälpa din tjej är KBT - kognitiv beteende terapi och/eller medecin. Kontakta psykiatriska öppenvården och du kan också kontakta oss på föreningen.

Pandan: Hej Annette jag befiner mig i en samma situation men med en annan diagnos jag kommer nu att få den rätta diagnosen av en proffs läkare (skönt ) Att få rätt diagnos är jätte vigtigt för mej .......hur var det med dej viste du att det inte var depression Ha det bra.
Annette Skog: Nej, jag visste ingenting om vad det kunde vara. Jag hade någon konstig föreställning om att jag var en dålig människa som hade fått ett straff av något slag. Jag hade ingen aning om att detta var något som andra människor var drabbade av och att det fanns en diagnos.

Sofie: Hej min 14åriga dotter lider av att saker inte är avrokade som kylskåpsdörr, matbord m.m. Hon har enorm koll på allt hon gör. Kan påpeka för andra som varit på t.ex toa att du tvättade väl händerna. Gillar inte att folk tar på henne för de kan vara smutsiga. Inte att man använder hennes handduk m.m. Känner sig ofta skitig. När hon satt på sig rena kläder vill hon inte ta bussen för då blir hon smutsig och mycket annat. Vad ska jag göra? Bor utanför Malmö/Lund
Annette Skog: Jag förstår, jag var likadan. Ni måste kontakta barnpsyk. Vi ska ha ett läger i föreningen för barn upp till 18 år, där familjer med barn med tvångssyndrom ska kunna åka på utflykt och umgås några dagar. Se hemsidan för vidare information. Vi har även öppet hus i föreningen med träffar varannan torsdag (jämna veckor) klockan 18-20 på Kirsebergsgatan 33 (vid Kirsebergstorg) i Malmö. Jag brukar vara där - alla är välkomna dit som har någon anknytning till tvångssyndrom. Där kan man träffa andra i samma situation.

stina: Hur fick du hjälp av sjukvården och f-kassan till att komma tillbaka till arbetslivet?
Annette Skog: Helt enkel genom att försäkringskassan bytte handledare och fick en mycket intresserad ny handläggare som tog tag i alla gamla fall. Tack vare detta så fick jag komma till psykiatriska öppenvårdsteamet i Burlöv och fick senare kontakt med den läkaren som gav mig diagnosen. Jag tackar faktiskt försäkringskassan, i mitt fall så räddade de mig!

Jens: Hej! Jag har haft OCD (tvång att tvätta mig, rädd för "smuts") sedan tonåren (ca 13 år) och har väl en "mild" form, eftersom jag klarar av att leva normalt m jobb mm även om jag duschar ca 1-1,5 timme varje morgon. Jag tar SSRI men tycker det inte hjälper så mycket. Kogn.beteendeterapi fungerade ej heller. Min sambo måste "hjälpa" mig med vissa tvångsaker ibland, vilket vi båda vet är helt fel och bara gör saken värre. Men det är mest praktiskt och vi sparar tid. Jag vågar/vill inte ha barn för jag är rädd för den höga risken för ärftlighet som finns. Min sambo tänker på liknande sätt, men självklart hade vi båda önskat att det var på annat sätt. Hur har du själv tänkt vad gäller barn och risken att de ska få samma sjukdom?
Annette Skog: Där finns en viss ärftlighetsrisk men risken är inte så stor att jag tycker att ni ska avstå från att skaffa barn. Människor som har tex diabetes eller någon annan sjukdom skaffar ju barn ändå. Det är inte farligt att ha tvångssyndrom och det är inte dödligt. Man kan faktiskt leva ett bra liv, såsom jag gör och många andra. Så det skulle inte vara någon katastrof om ert barn fick tvångssyndrom.

Ulrika Walter: Om man inte kan - p g a sitt funktionshinder - ta sig till vårdinrättning för terapi, har du någon uppfattning om hur psykiatrin tillhandahåller hembesök? Jag tycker det verkar som att klarar man inte ta sig dit får man nöja sig med läkemedel, vilket i många fall inte räcker. Vad var det som gjorde att Du blev bättre? Vad ska man tänka på som anhörig/vän till någon som har svåra tvångssyndrom? Hur bör man bemöta de olika tvångstankarna?
Annette Skog: Det är många som har samma fråga som du och jag undrar själv. Vad jag vet så gör inte psykiatriker hembesök men beteendeterapeuter gör ofta det. Jag kan inte svara på hur det är där du bor.

peter: Hej, jag har upptäckt att min relativt nyblivna sambo har tvångssyndrom ( renlighet,baciller etc.) sedan länge. Hon har sent om sider sökt hjälp och börjat medicinera och gå i samtalsgrupp. Hur stor är chansen till förbättring om man haft problemen sedan barndomen och hur länge ska man vänta på förbättring? Själv vill jag planera för familj men det verkar omöjligt under nuvarande omständigheter och jag är osäker på om jag står ut med ett liv under denna belastning. Det känns tveksamt om jag kan bidra till en förbättring och jag påverkas negativt som person. Bör jag hoppas på / chansa på möjligheten till bestående förbättring eller planera för ett eget liv? Hur påverkas min flickvän om jag bestämmer mig för att bryta upp? Vem kan jag diskutera mina problem med för att fatta rätt beslut?
Annette Skog: Prata med din flickvän framför allt men jag tror också att du behöver prata med andra anhöriga i samma situation. Det är svårt att råda dig. Jag kan ta min egen man som exempel, han såg ju hur jag led men han stod ändå ut. Idag är han så glad att jag har kommit över det värsta. Jag är gladare och elräkningarna är mindre - varmvattnet tar inte slut och han är stolt över att jag kan jobba med föreningen. Min man (som är i bakgrunden) säger: stanna kvar!

stina: Medicinerar du eller du klarar dej med enbart KBT eller annan terapi?
Annette Skog: Jag medicinerar med Anafranil Retard och mot biverkningarna tar jag Buspar. Men det räcker inte att förlita sig till medicinen enbart. Jag måste jobba aktivt mot mitt tvång. Det är inte så hemskt som det låter, utan det är en befrielse och glädje varje gång jag vinner över tvånget.

Kristina: Hej, Min sambo lider av OCD som under flera år har varit under kontroll efter att han gick på KBT och fick de redskap som krävdes för att hantera sina tvångstankar. I vardagen märker jag inte av det och har under långa perioder glömt bort den sjukdom som han har. Dock dyker "anfall" fortfarande upp om han har haft det stressigt och är trött och därmed inte orkar hantera tankarna. Jag undrar nu om det finns några sätt att bli helt frisk från OCD:n, eller om det alltid kommer att finnas med i "bakgrunden". Problemet har kommit i fokus eftersom jag gärna skulle vilja ha barn och min sambos OCD gör honom osäker på om han skulle klara av det ansvar som det innebär. Jag är själv 36 år så det börjar närma sig gränsen för min del på att vänta.
Annette Skog: Se tidigare svar vad gäller att skaffa barn. De allra flesta blir mycket, mycket bättre med behandling, dvs KBT och/eller medicin. En liten del blir aldrig bättre och en liten del blir helt friska utan att man vet varför. Jag vet många underbara familjer där man har tvångssyndrom, så låt er inte avskräckas.

stina: Tycker du är en stark och modig kvinna som berättar detta för alla. Önskar dej lycka till i fortsättningen.
Annette Skog: Tack ska du ha - jag är glad om det kan hjälpa någon.

Hanna: Hej Anette, Hur ska man bära sig åt för att få KBT? KBT-psykologer är det ju brist på, och det finns ingen rehabiliteringsgaranti om man inte är sjukskriven. Privat KBT är svindyrt och inget alternativ.
Annette Skog: Det är det som är det stora problemet med vården idag. Vi inom Ananke vill ha stor tillgång till KBT-terapeuter inom den offentliga vården. Det finns ett enormt behov men väldigt dåliga resurser idag. Du kan prova att ansöka om pengar hos olika myndigheter. Detta är någonting som vi inom föreningen försöker trycka på för att det ska finnas. Ofta finns det bara tillgång till medicin idag. Det hjälpte ju mig bland annat.

Calle: Hej Annette. Jag har fått diagnosen social fobi och har otroligt svårt att ta mig ut. Jag har svårt att hålla balansen, får skakningar i kroppen, börjar svettas och får dödsångest så fort jag hamnar i större grupper av människor. Du får det att låta så enkelt när du berättar hur du klarar av dina dagar. Vad är ditt tips för att stå ut och kunna övermannan dina problem?
Annette Skog: Jag tycker du ska kontakta föreningen Svenska ångestsyndromsällskapet. De kan berätta för dig hur man kan tackla social fobi.

Annette Skog: Jag skulle vilja säga till alla som har tvångssyndrom och deras anhöriga - GE INTE UPP! Det finns hopp. Dels finns det behandlingen och dels finns våra lokalföreningar inom svenska OCD-förbundet Ananke. Vi ordnar föreläsningar, träffpunkter, sommarläger, familjeläger, stödgruppsutbildningar och vi ger ut en tidning där alla kan skriva om det de tycker är viktigt. Vi kan också förmedla kontakter till andra människor med tvångssyndrom.

moderator: Tack för alla frågor! Chatten är nu slut.