moderator: Nu öppnar vi chatten. Välkommen att ställa dina frågor.
Gustav: Vad kan/behöver samhället göra för att minska barnfetman? (preventivt arbete är mkt bättre än att ta hand om konsekvenserna)
Carl-Erik Flodmark: Samhället har ett jättestort ansvar. Myndigheterna med bland andra Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet tog fram en plan för några år sedan. Den innehöll 79 steg med förslag för alla samhällsnivåer. T ex skulle arkitekterna ta hänsyn till detta när man byggde nya stadsdelar. En del åtgärder kommer att ta tid att genomföra. Tyvärr har myndigheterna inte gjort tillräckligt men däremot ser det ut som alla ändå dragit sitt strå till stacken. T ex föräldrar, lärare, barn agerar efter sunt förnuft. Dock borde samhället satsat lite mer stödpengar åt många olika verksamheter så att vi lättare kommer igång. Det finns trots allt en del kunskap om vad som lönar sig att göra och vad som är svårt. Det är bäst att börja med det som är enkelt att genomföra.
Felsen: Jag har läst någonstans att en forskargupp/forskningsföretag i Lund har tagit fram en spenatprodukt som ökar mättnadskänslan. Har man möjligen provat den på barn? Några nya rön om den produkten?
Carl-Erik Flodmark: Det stämmer att man tagit fram en spenatprodukt. Vad jag vet är den inte prövad på barn. Det är en väldigt intressant idé men för tidigt att säga vilken nytta vi har av den framöver.. Det finns säkert många olika orsaker till fetma. För vissa kan troligen specialprodukter vara till nytta. Det vi säkert vet idag är att totala antalet kalorier påverkar vikten säkrast. Den exakta blandningen mellan socker, fett och protein har man inte lyckats visa spelar in på ett avgörande sätt. Vi kommer säkert att lära oss mer i framtiden.
maya: Hej! jag undrar kan man märka att ett barn ska bli överviktig? jag var väldigt mullig som barn, men sedan när jag kom i 16 års åldern så blev jag smalare utan att ändra kost eller träning.
Carl-Erik Flodmark: Det är riktigt att många blir "smalare" i 15-20 års åldern. Under puberteten lägger kroppen upp en energireserv för att man skall kunna växa färdigt. Många blir då lite rundare. När man sedan vuxit färdigt ställer kroppen om sina hormoner och man blir smalare av sig själv.
Bästa sättet att kolla om ett barn är överviktigt är att titta på längd och viktkurvan som finns på BVC och i skolan. Där kan man hjälpa till att tolka kurvan. För vuxna finns det enkla BMI gränser. För barn växlar BMI talet med åldern.
StenBörje: Regeringen sänker momsen för restaurangbranschen, bör man då inte tänka på att utbilda fler kirurger som kan utföra "fetmapoerationer"???
Carl-Erik Flodmark: Visst behöver vi mer möjligheter till kirurgi vid fetma men det är mycket mer vi också behöver göra. Skolan är en jätteviktig miljö för barn. Där borde man satsa ännu mer än idag på skolgymnastik och nyttig skolmat.
Det är förhållandevis dyrt att äta på restaurang så för de flesta påverkar nog inte en sänkt restaurangmoms fetma och övervikt.
Jag håller med om att regeringen borde satsa mer på stöd åt en hälsosam livsstil.
Då minskar också behovet av mer fetmakirurgi.
Mamma: Min tonåring är kraftigt överviktig - hur får jag henne att komma till insikt om att äta rätt och motionera? Vart vänder vi oss?
Carl-Erik Flodmark: Ofta handlar det inte så mycket om insikt. De flesta tonåringar vet väldigt väl hur mycket problem det är. Omgivningen är inte sen att påpeka detta. Många vill inte göra något åt sin övervikt för man tror det är så svårt. Det är då lätt att säga att man inte bryr sig. I själva verket är det inte svårt att komma tillrätta med sin övervikt. Speciellt inte i tonåren då man växer och bränner energi mer än senare i livet. Om din tonåring skulle ändra på 2-3 enkla saker går det ofta att komma igång. Undantaget är mitt i puberteten då hormonerna gör att man kan göra allt rätt men under en tid inte ser så stor effekt på vikten.
Vad man kan göra beror mycket på vad som är enklast för en själv. Det som är viktigast är att ändra något man gör varje dag. T ex att cykla till och från skolan, att äta två smörgåsar mindre per dag (kan ge 2 kg mindre på en månad om man är konsekvent), byta ut en timme vid datorn till en timmes promenad per dag etc. Det finns många exempel men man måste hitta något man gör varje dag och ändra på detta. Mer råd finns på vår hemsida
www.bravikt.info med information om vilka som Barnöverviktsenheten tar emot. Det går att skicka en egenremiss dit. Vi vill då ha med en kopia på längd och viktkurvan som man får från skolan. Man kan vända sig till skolhälsovården och prata direkt med skolsköterskan.
Lycka till!
Kristian: Min son som nu är 14 år har varit överviktig sedan 10-årsåldern. Han var alltid glad och positiv utåt men man såg tidigt att han var fullt medveten om kalaskulan, han fick ogärna i bar överkropp och dolde magen med löst sittande kläder. Vi försökte få honom att äta mindre sötsaker och mindre portioner, men det besvarades med ilska. För ett drygt halvår sedan bekännde han färg och talade om för mig att han mådde dåligt av sin kroppshydda. Jag valde den hårda stilen och talade om för honom att det är enkel matematik, att han petade i sig mer energi än han gjorde av med och att det var upp till honom själv att fundera på kalkylen. Efter det valde han att äta godis och dricka läsk på lördagar, inte lite fredagsmys följt av lördagsgodis och att sedan äta och dricka det som blivit över på söndagar. För honom fungerade det till slut med självinsikt, han är nu normal intog och vältränad. Självkänslan har ökat radikalt och jag vågar påstå att han är ett mycket lyckligare barn nu. Tror tyvärr att det är så att man får en mycket tuffare uppväxt om man är klassens tjockis, barn är ganska brutala mot varandra. Alla barn är olika, men insikten om att det var helt upp till honom själv fungerade för min son,. Det blev ett par månaders kamp med tårar och frustration över att kroppen inte ändrades över en natt, men det var väl värt det, även om jag kände mig lite hård. Gäller att ha koll på att pendeln inte slår över till kroppsfixering och tro på att lyckan sitter i siffrorna på vågen.
Patty: Hur kan jag få min 7-åring att äta mindre? Det är inte så att han är hungrig utan han blir sugen på det som luktar gott. Han påminns att han har precis ätit men han har svårt att kontrollera sig. Vad kan jag göra? Han går redan hos en dietist och de tips jag har fått under de 2 år hjälper inte!
Carl-Erik Flodmark: Just 7-8 års åldern är en svår ålder. Den påminner om en minivariant av puberteten i 12-14 års åldern. Då kan man göra allting rätt för att åtgärda problemet men ändå gå upp lite i BMI. OBS! Alla barn skall gå upp i vikt. Om man har framgång med sina åtgärder mot övervikt så syns det på viktkurvan i avståndet till linjen för fetma! Det kan mycket väl vara så att du har mer framgång än du tror med det du gör.
Just i 7-8 års åldern startar en del av förpuberteten och man blir lite extra sugen och hungrig. Det man då kan göra som förälder är att bestämma vad som är en lagom portion och lägga upp den. Man kan få hjälp av skolsjuksköterksa eller dietist vad som är lagom. Man behöver också "komma överens" med sitt barn att det är OK att man som förälder bestämmer vad som är lagom. Det är sedan helt normalt att en 7 åring tycker det är lite jobbigt när man precis påminner om att de fått en portion som man kommit överens om. De brukar dock alltid uppskatta att man hjälper dem och tar sitt ansvar som förälder.
Vad man kan göra som är bra för många är att hitta något annat barnet tycker är roligt och uppmuntra detta så att något annat fångar uppmärksamheten efter maten. Det kan vara sport, promenader, lek etc beroende på åldern. Exakt vad och hur man skall göra måste man hitta en lösning i varje familj. Det enkla brukar vara det bästa.
Mikael: Hej. Man pratar ofta om att en extra timme gymnastik i skolan skulle göra skillnad i barns aktivitet = fetma. Men jag har sett undersökningar (föredrag av Claude Marcus) att barnen rör sig betydligt mindre på helgen än de gör på den minst aktiva skoldagen ? Så spelar det roll med mer gymnastik?
Carl-Erik Flodmark: Många bäckar små spelar in som man brukar säga. En timmes extra aktivitet per dag har mycket stor betydelse. Om man rör sig en timme extra per dag är det ofta möjligt att komma tillrätta med sin övervikt. Detta gäller om allt annat är oförändrat. Det Claude Marcus pratar om hur svårt det kan vara. Om vi ökar barns aktivitet genom att erbjuda idrott rör de sig mindre i andra sammanhang - den sk vardagsmotionen (cykla till skolan etc). Om vi verkligen lyckas öka hur mycket vi rör oss är en timme per dag guld värt.
Tessius: När räknas ett barn som fet? Min dotter på 5,5 år är 114-115 cm lång och väger ca 23 kg. Enligt bmi för barn är hon överviktig men det finns inte mycket överflöd på henne, hon är satt i kroppen men har inget fett. Ska jag försöka göra något åt hennes vikt?
Carl-Erik Flodmark: Det är lättast att svara på frågan om man får se hela vikt- och längdkkurvan-hur den sett ut från födelsen. BVC och skola kan hjälpa dig att avgöra detta. Det finns en viktig skillnad mellan barn och vuxna. Före puberteten är man mer "jämntjock" och det kan vara svårt att se om man har övervikt eller inte. Förr i tiden var vi vana vid att 4-5 åringar var som "benrangel". Idag tycker vi de ser normala ut men i själva verket ligger de på plussidan. Kontakta som sagt BVC och skola så får du säkrare besked.
Malmöbo: Tror du det hade hjälpt att läga skatt på fet mat som dom gör i Danmark?
Carl-Erik Flodmark: Jag tror det hade hjälpt. I USA kostar t ex en läskedryck hälften mot mineralvatten. Nu är det inte lika illa här men det borde vara billigare att välja hälsosamma alternativ än ohälsosamma. Totalt sätt kostar det inte mer att leva hälsosamt men då måste man plocka bort "tillskott" man kan vara utan såsom godis, läsk etc. Hur man skall lösa ett skattemässigt är mer en politisk fråga men jag är säker på att en skatt hade påverkat i rätt riktning.
Calle Sirén: Hej! För konstens skull, kan inte du förklara lite snabbt för folk angående den överdrivna tron på genetiska aspekter och fetma - Och då tänker jag speciellt på argument så som "Vi har alltid varit lite fylliga i vår släkt". Mvh Calle
Carl-Erik Flodmark: Genetiska aspekter tycker jag inte är överdrivna. Vi vet att fetma förklaras till minst 40% av genetik (även om vi inte vet exakt på vilket sätt). Många studier visar på ett samband på 60-70%. Enkelt kan man se det som att genetiken, uppväxtfaktorer från familjen och uppväxtfaktorer från samhället (kompisar/ skola etc) alla är lika viktiga. Man måste se detta som en kombination av flera faktorer. Då kan man inte förklara allt med genetik men man kan inte heller bortse från denna.
Ett annat sätt att se på detta är att om man äter mycket och saknar anlag kan man äta sig till övervikt men inte fetma. Om man har anlag för fetma måste man äta lite för att pressa ned vikten till övervikt istället för fetma (den högre graden av problemet). Om man sedan har anlag och äter jättemycket får man allvarliga problem och svår fetma. Det finns också sällsynta ärftliga rubbningar då man får svår fetma utan någon tydlig koppling till omgivningsfaktorer.
Med andra ord är inget enkelt men genetik och miljö spelar bägge in. Ju svårare fetma man har desto troligare är det att genetiken spelar in.
robalek: Vad anser du om sambandet mellan fruktosintag och insulin/leptinresistens?
Carl-Erik Flodmark: Vi vet fortfarande för lite om fruktos. Det finns dock indikationer på att fruktos är olämpligt. Det verkar dock som fruktos i frukt inte ger några problem. Mängden är inte så stor där och fruktos är där kopplat till fibrer.
Med tanke på försiktighetsprincipen borde man inte använda fruktos som tillsats i produkter tills vi vet mer enligt min privata åsikt.
Jag är således orolig för att det kan finnas ett viktigt samband som spelar in i praktiken.
Köttbullen: Kan det vara så att det är dagens kostrekommendationer det är fel på eftersom att människor/barn bara blir fetare och fetare...?
Carl-Erik Flodmark: Det är riktigt att man fört fram denna idé. Det har då blivit grund för stenåldersdiet, GI diet, ökat fettintag etc. Vad man då riskerar att blanda ihop är bristen på orsak och verkan. Givetvis beror vikten på andra faktorer än vad vi äter och då kan vikten i samhället öka trots att vi äter bättre. Sedan kan det vara en för dålig koppling mellan våra kostråd och vad man verkligen gör. Det finns en övertro i att tillräckligt många följer våra kostråd.
Vi har också sätt att sedan debatten om ökat fettintag kommit igång så har fetma bland barn i Malmö ökat. Detta är givetvis en varningssignal men givetvis inget bevis.
Jag är helt säker på att en kost med mycket fett är olämpligt för de patienter jag ser med fetma. En kost med mer fett i ger sämre och farligare blodfetter och gör det nästan omöjligt att gå ned i vikt.
Man brukar säga att hela befolkningen ökat lite i vikt eftersom vi äter mer protein medan däremot en grupp med ökad känslighet för kalorier ökar pga ett högt fettintag.
Har man fetma bör man definitivt dra ned på fett. Det är det säkraste sättet att åtgärda problemet.
Stefan: Ligger det något i att ansträngningen måste vara "gangska ansträngande" för att cellernas (mitokondriernas?) förmåga att bränna fett ska ökas? Vilken ansträngning skulle det då vara, mätt t ex i puls?
Carl-Erik Flodmark: Det bästa sättet att bränna fett är en måttlig ansträngning. Man skall då bli lätt andfått dvs kunna prata medan man promenerar, springer etc. Så är kroppen konstruerad.
Nyttan med kraftig ansträngning är att man får bättre kondition, bränner kalorier en längre stund därefter och ofta får ökad muskelmassa som ökar grundförbränningen.
Det vanligaste svaret är således att fettförbränning får man med måttlig ansträngning. Promenera och cykla i lagom takt är utmärkta aktiviteter. En timme per dag för vuxna brukar räcka för att balansera vikten. För barn behövs lite mer eftersom de i grunden är mer aktiva redan. För vuxna räcker 30 min per dag för god hjärt-kärlhälsa men således dubbelt så mycket för viktbalans.
Mamma: Min dotter 7,5 år ca 131 cm lång och väger 36 kg, hennes tvillingbror är ca 135 och väger 31 kg, 5 kg mindre. Hon kissar ofta och alltid törstig. Hon älskar att röra på sig, tränar dans o gympa och de har gympa o dans 2 ggr/v i skolan och hon är en go och glad tjej. Bör jag vara orolig för diabetes?
Carl-Erik Flodmark: Diabetes typ 2 är den som är kopplad till övervikt och fetma. I Skandinavien är detta en väldigt ovanlig diabetesform. I USA har den blivit allt vanligare speciellt i vissa befolkningsgrupper. Barn som rör sig mycket måste av naturliga skäl också dricka mycket. Jag hade inte varit orolig för diabetes i ditt fall men det är alltid skönt att få ett kvitto på att allting är OK. Om man kissar mycket så beror det på att njurarna inte kan koncentrera urinen och man förlorar vätska. Då har man socker i urinen. Du kan ta ett enkelt urinprov och kolla detta på vårdcentralen med en urinsticka.
För att verkligen utesluta diabetes eller risken att utveckla diabetes den närmsta tiden behövs dock en utredning med blodprov som man också kan göra på vårdcentralen. Det är som vanligt. Man kan inte garantera något rörande hälsan utan ytterst måste du själv avgöra om du är orolig för detta eller inte.
Landola: Kostdoktorn.se skriver mycket om orsakerna till barnfetma. Anser du att det är fel att barn får äta sig mätta på fullfeta livsmedel?
Carl-Erik Flodmark: Man skall lyssna på kroppens signaler men det är lätt att bryta igenom mättnadssignalerna. För att inte driva på detta bör man aldrig tvinga någon att äta upp. Om man skall äta mycket fett i kosten eller inte beror på om man tål detta. Har man anlag för fetma bör man undvika mycket fett i kosten. För övriga kan detta också vara ohälsosamt. Den farligaste rubbningen av blodfetterna är inte kopplat till om man har fetma eller inte. Då är det definitivt också olämpligt med mycket fett i kosten. Jag tycker man tar på sig ett stort ansvar när man så allmänt går ut och propagerar för ett ökat fettintag. Det kan vara så att det inte spelar någon roll för många - men vi vet inte vem så går säkra. Vi har dock vissa i befolkningen då detta är definitvt olämpligt. Alla måste kunna själv välja och då måste diskussionen vara mer balanserad om fett i kosten.
Alexander: Hej! Jag gick på barnöverviktsenheten i tre år och gick ner tre kilo, nu går jag på viktväktarna och har gått ner 25 kilo, vad tror du ni gör för olika skillnader? Min egen erfarenhet är att på viktväktarna säger de hur mycket man ska äta, på sjukhuset säger de bara vad som är bra eller dåligt Mvh
Carl-Erik Flodmark: Grattis till att du lyckats hitta en ny balans via viktväktarna! Det är så att man måste hitta en modell som passar en själv. Vissa har nytta av att få tydliga matlistor men erfarenheten är att detta är svårt att hålla sig till under en längre tid. Därför försöker vi istället hitta det som passar var och en. Vår arbetsmodell är utvärderad och vi vet att den gör skillnad. Vad som är glädjande är om man senare i livet kan hitta något stöd för att fortsätta så som du har gjort.
Lycka till framöver!
Calle Sirén: Självklart spelar genetik in, som alltid. Oavsett om det handlar om fett, muskel eller benmassa. Den avgörande faktorn är dock alltid energiintaget, även om kroppskompositionen kommer att skilja sig mellan individer. Energi kan inte utvinnas ur intet. Eller? Mvh Calle
Carl-Erik Flodmark: Det finns påvisade skillnader i ämnesomsättning mellan de som har fetma och de som inte har detta. Sk jittering - dvs hur man rör sig spontant - skiljer, liksom bakterieflora, ökningen av ämnesomsättningen efter måltid, antikroppar mot vissa virus etc.
Energin utvinnes inte ur ingenting men vi kan vara skapta olika och göra oss av med energin på olika sätt.
Vid kostundersökningar är felet 10% och det krävs bara en skillnad på några procent per dag för att långsamt gå upp i vikt under livet. Våra metoder är således inte så exakta heller.
Detta gör att det finns individer som har olika svårt att balansera sin vikt. Jag tror att vi framöver kommer att hitta flera olika förklaringar till varför någon har fetma.
Någon äter helt enkelt för mycket medan andra har någon skillnad i ämnesomsättninge som försvårar.
Vi kommer säkert att lära oss mycket mer de närmsta åren.
Lena Fritz: Hej! Mitt barnbarn var hos glutenspecialisten, och dom vägde henne. Hon vägde alldeles för mycket! Hon är 146 och vägde 67 kg. Eftersom hon är snart 12 år så får dom själva betala för gluten fri kost. Min dotter sa till dom att hon kunde få motion på recept. Men de var inte säkra på den frågan?
Carl-Erik Flodmark: Motion på recept finns för vuxna men det skiljer i landet om sjukvården subventionerar detta eller inte. På barn har man inte visat någon effekt på vikten i någon studie jag känner till. Frågan är dock inte tillräckligt utredd.
Detta gör att möjligheterna kan växla att få en sådan hänvisning/recept men att man i regel får betala för aktiviteten själv.
Givetvis är all fysisk aktivitet bra men om man lyckas påverka vikten enbart med en sådan åtgärd är således inte säkert.
Ofta betyder vardagsmotionen, cykla, promenera, gå ut med hunden, minst lika mycket eller mer.
Tessius: Tack för svar angående min dotter på 5,5 år. På bvc säger de att hon följer sin kurva och att vi inte ska oroa oss men man läser ju ständigt om övervikt och fetma så man kan inte låta bli att påverkas. Jag har själv varit överviktig som barn och önskar inte mina barn detta.
Carl-Erik Flodmark: Jättebra att hon följer sin kurva och att ni tillsammans med BVC följer hennes utveckling. Skulle det då ändra sig har ni ju möjlighet att snabbare komma igång med åtgärder. Det finns ingen automatisk koppling mellan föräldrars barns grad av övervikt. Säkert finns där en ärftlig komponent men miljöfaktorerna spelar säkert in lika mycket. Genom en hälsosam livsstil förebygger man bäst att problemen uppstår. Återkom vid behov eller frågor till oss eller till BVC/skola.
Carl-Erik Flodmark: Tack för alla engagerade och intressanta frågor och synpunkter! Med ett sådant engagemang som jag sett i många sammanhang har vi gott hopp om att bemästra problemet.
moderator: Nu avslutar vi chatten. Tack för alla frågor och kommentarer.