Kjærsgaard vill åt svenskt krigsbyte

Köpenhamn. DF kräver att den danska regeringen avsätter en halv miljon danska kronor i nästa års budget för att jaga svenskt krigsbyte. Sverige betecknas som omedgörligt.

En utredning ska ta reda på hur mycket krigsbyte Sverige roffade åt sig i de många krigen mellan länderna, framför allt på 1600-talet.

– Vi måste får en överblick över vad de faktiskt har, sade DF:s utrikespolitiske talesman Sören Espersen i samband med att budgetförhandlingarna inleddes på måndagen.

Kravet har funnits på DF:s önskelista i många år.

”Kanske beror det svenska motståndet mot att följa reglerna på rädsla för att svenska museer i praktiken skulle tömmas på kulturföremål från tiden före 1700 eftersom det mesta rövades bort i andra länder”, heter det i DF:s budgetförslag.

Olika danska regeringar har med varierande entusiasm tagit upp saken med Sverige. Danmarks miljö- och Nordenminister Connie Hedegaard tvingades ge upp 2005 sedan svenskarna i informella samtal tydligt visat att Sverige varken hade för avsikt att lämna tillbaka något eller verkade ha någon större lust att diskutera saken.

Den danska borgerliga regeringen, som behöver DF:s stöd i budgetförhandlingarna, har varnat för att krav på Sverige skulle leda till oöverskådliga konsekvenser eftersom även Danmark har tagit krigsbyte under århundradens lopp.

Sverige har av hävd varit mycket restriktivt med att lämna tillbaka värdeföremål såsom krigsbyte till ursprungsländerna och inte heller undertecknat ett FN-avtal om återlämning.

Ett av få exempel på ett svenskt återlämnande var när Polen genom Olof Palmes försorg fick tillbaka den rulle som visar Sigismunds kröning till kung år 1587.

För några år sedan lämnade Sverige tillbaka den totempåle som en svensk zoolog i början av 1900-talet stal från en indianstam i Kanada.

Det mesta krigsbyte som finns i svenska samlingar stammar från de av drottning Kristina beordrade plundringsstråten i Europa i 30-åriga krigets slutskede i mitten av 1600-talet.