Rått och flott i Kødbyen

KÖPENHAMN. Torsdagskväll på Vesterbro. Fem kvinnor med enbart trosor, nätstrumpor och högklackat på nederdelen står vid gatkanten och stimmar. Femtio meter därifrån serverar fullpackade restaurang BioMio sina gäster enligt filosofin ”ekologisk, sund och välsmakande mat till vardagspris”. Framför spelar fyra tonårskillar basket i ett inhägnat asfaltsområde. Runt hörnet, vid Flæsketorvet, ligger ett kreddigt konstgalleri med ögat mot slakterihallar där kor och grisar fortfarande stympas till konsumentvänliga storlekar.

För fyra år sedan bestämde sig Köpenhamns kommun. Stängslet runt Den Hvide Kødby skulle rivas och de svårsålda tomma lokalerna hyras ut till den kreativa industrin, enligt samma framgångskoncept som The Meatpacking District i New York.

2007 flyttade ett gäng gallerier och krogar in. De opolerade och kalla industrilokalerna fylldes med konstnärliga uttryck och en livlig publik. Det senaste året har stans avantgarde-klubbare och konstmänniskor hittat hit med sina genomtänkta outfittar och sin vurm för att skapa något fint mitt i det fula. Området är lite som ett paket bisarr blandfärs. Artyfarty-barer och danshak mixade med köttgrossistens varuintag (”Kamben 16.95 DDK/kg”). Tråkvita fasader har försetts med graffititaggar och på en vajer mellan två hus har någon fäst en discokula, alldeles nära skyltar som märker ut ”Pølsestoppere” och ”Hurtighakkere”.

I förra veckan öppnades en flådig fiskbar i huset med skylten ”Kød- och Flæskehal”. Här serveras ostron och bubbelvin till trettioplussare som vill vara sofistikerade och samtidigt ha koll. Utegästerna sitter på hårda träbänkar med flisrisk. Utsikten: en gigantisk parkering med snedparkerade lastbilar och flera stora vita byggnader med skyltar från olika köttfirmor, levande som begravda.

– Vi tycker att det här området är modernt, avslappnat och känns storstad. Den här råheten och de stora lokalerna gör tillsammans med stillheten att det här är ett perfekt ställe för oss, säger fiskbarens ägare Anders Selmer.

Han betonar att området fortfarande är på uppgång. Han tillhör dem som vill att Kødbyen ska vidareutvecklas genom att köttindustrin flyttar och ger fullt utrymme för krogar, barer och butiker.

– Slakterierna måste inte ligga mitt i Köpenhamn. Slakta kött kan man göra var som helst.

Kombinationen kötthantering och offentlig bar- och krogmiljö har inte fungerat helt smärtfritt. Anställda på slakterierna har mötts av spyor och kiss på väg till jobbet om morgnarna och den breda mainstreampubliken är ännu en smula skeptisk och strömmar inte förbi Anders Selmers fiskbar i den utsträckning som han önskar. Men Gerda Lindsted håller alls inte med.

– Jag hoppas att slakterierna får vara kvar. Annars finns det risk för att det blir för hippt, och sedan mainstream.

Hon sitter med Benjamin Kongsted och dricker öl i bruset utanför Kødboderne 18, en illaluktande och trendskitig klubb i en gränd. Här får man känslan av att slakteriet stängde, någon tog över lokalen dagen därpå, slarvsprejade väggarna blå, köpte ett fett ljudsystem och bara öppnade dörrarna för folket.

– Sedan ett halvår tillbaka är det knökfullt på det här stället varje helg. Det känns verkligen som ett storstadsställe och jag hoppas den här känslan bevaras i området, säger Benjamin Kongsted.